Gerhard Ertl
Från Rilpedia
 |
|
| Född: | 10 oktober 1936 Stuttgart-Bad Cannstatt, Baden-Württemberg, Tyskland |
| Bosatt i: | Tyskland |
| Nationalitet: | Mall:Landsdata Tyskland Tysk |
| Forskningsområde: | Ytkemi |
| Institutioner: | Gottfried Wilhelm Leibniz Universität Hannover, Ludwig-Maximilians-Universität München, Technische Universität München, Freie Universität Berlin, Technische Universität Berlin, Fritz-Haber-Institut der Max-Planck-Gesellschaft, Humboldt-Universität zu Berlin |
| Alma mater: | Universität Stuttgart, Technische Universität München, Sorbonne |
| Akademisk handledare: | Heinz Gerischer |
| Nämnvärda priser: | Wolfpriset i kemi (1998) Nobelpriset i kemi (2007) |
Gerhard Ertl, född 10 oktober 1936 i Bad Cannstatt, är en tysk kemist. Han tilldelades 2007 års Nobelpris i kemi. Han är professor emeritus vid Fritz-Haber-Institut der Max-Planck-Gesellschaft i Berlin.
Innehåll |
Karriär
Ertl studerade vid universitetet i Stuttgart, universitetet i Paris och vid Münchens Ludwig-Maximilian-universitet. Han tog sin examen 1961 i Stuttgart och följde sin handledare till München. Där doktorerade han 1965 vid Tekniska universitetet på en avhandling om katalytisk oxidation av väte på kristallytor av germanium, och har därefter ägnat sig åt ytkemi. Han studerade ytstrukturer och reaktioner på kristallytor av koppar med elektrondiffraktion. Ertl blev professor i Hannover 1968, och i München 1973. Han blev direktör för Fritz-Haber-Institut 1986.
Ertl promoverades 2003 till hedersdoktor vid Chalmers tekniska högskola.[1]
Han tilldelades 2007 års Nobelpris i kemi "för hans studier av kemiska processer på fasta ytor".[2]
Verk
Ertl ägnade sig på 1970-talet åt att reda ut reaktionsmekanismen för Haber-Boschprocessen, metoden att producera ammoniak ur väte och kväve, det första steget för att producera nitrater för konstgödsel. Reaktionen sker genom heterogen katalys på finfördelat järn, men mekanismen var okänd. Ertl studerade denna reaktion under kontrollerade förhållanden: på rena, släta ytor av stora järnkristaller i ultrahögvakuum och med många olika ytspektroskopiska metoder. Han lyckades visa att kvävemolkylens dissociation på järnytan är det långsammaste steget i mekanismen.
Källor
- ↑ Chalmers: Hedersdoktorer: Gerhard Ertl, läst 15 april 2009
- ↑ Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande
Externa länkar
- Kungliga Vetenskapsakademiens pressmeddelande
- ”Nobelpriset i kemi 2007: Från konstgödsel till avgasrening”. Kungliga Vetenskapsakademien. http://nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2007/info-sv.pdf.
- Håkan Wennerström och Sven Lidin (oktober 2007). ”Chemical Processes on Solid Surfaces: Scientific Background on the Nobel Prize in Chemistry 2007”. Kungliga Vetenskapsakademien. http://nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2007/chemadv07.pdf.
