Frankrikes bidrag i Eurovision Song Contest

Från Rilpedia

Version från den 27 maj 2009 kl. 11.14 av Idioma-bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Frankrike
Flag of France.svg
TV-station France Télévisions
Nationell uttagningstävling L'Eurovision eller internt
Antal bidrag 53 (2009)
Debut 1956
Bästa resultat 1:a 1958, 1960, 1962,
1969, 1977
Sämsta resultat 24:a 1998
Har fått flest röster från Monaco
Totalpoäng genom tiderna 2875 (2009)
Externa länkar
Frankrikes sida på Eurovision.tv

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder och de har deltagit i tävlingen varje år sedan starten förutom 1974, då landets president Georges Pompidou hade avlidit och hans begravning hölls samma dag som tävlingen, samt 1982 (se Tv-bolagshistorik nedan). Frankrike är ett av de sju länder, som deltog i den allra första upplagan, 1956, och landet har aldrig blivit på en sista plats, fast de medverkat i över 50 år.

Innehåll

TV-bolagshistorik

Tävlingen har genom åren sänts i Frankrike av RTF (från 1956 till 1964), ORTF (från 1965 till 1974) och TF1 (från 1975 till 1981). TF1 organiserade både en nationell tävling och visade Eurovisionfinalen. 1982 avsade sig TF1 att visa tävlingen (samma sak gjordes i Italien och Grekland) och bolagets nya ledning kallade programmet "Ett praktexempel på mediokert trams".

Publikreaktionen gjorde så att Antenne 2 (som senare bytt namn till France 2) tog över den nationella uttagningen samt Eurovisionfinalen. Senare övergavs dock den nationella tävlingen för att ersättas av en intern uttagningsprocess där tv-stationen tillkännagav vilken artist som skulle representera landet i tävlingen.

Systerkanalen France 3 tog över deltagandet i och visandet av Eurovision Song Contest 1999, då France 2 skulle sända en rugbymatch istället. De valde Frankrikes bidrag internt från 2001 till 2004 och 2005-2007 återgick man till att ha en nationell tävling. Sedan 2008 väljs artist och bidrag internt.

Med introduktionen av semifinalen i Eurovision Song Contest år 2004 visade France 4 (en del av France Télévisions) semifinalen, medan France 3 fortsatte med att anordna en nationell utagning samt sända den stora finalen.

Vinnare

Marie Myriam, som vann 1977 med bidraget L'oiseau et l'enfant, har även varit röstavlämnare för Frankrike under flera år.
Sébastien Tellier på scenen i Belgrad, Eurovision Song Contest 2008. Hans medverkan i tävlingen har ökat intresset för tävlingen inom fransk show business.

Frankrike är ett av Eurovision Song Contests mest framgångsrika länder. De har vunnit tävlingen fem gånger (år 1958, 1960, 1962, 1969 och 1977), blivit tvåa fyra gånger och trea sju gånger. De har även arrangerat tävlingen tre gånger (1959, 1961 och 1978). År 1963 beslutade sig RTF att inte hålla i tävlingen på grund av brist på pengar och äran att få hålla i tävlingen gick till Storbritannien och BBC. Eftersom att det var fyra vinnare år 1969 utsågs värdlandet 1970 genom lottdragning, och det var Nederländerna som fick äran att hålla festivalen det året.

France Télévisions bidrag i tävlingen har ofta kommit på dåliga placeringar och har aldrig vunnit. Dock var Amina nära att vinna med låten C'est le dernier qui à parlé 1991 då hon slutade på sama poäng som Sveriges representant Carola. Båda länderna hade lika många tolvpoängare, men vinsten gick till Sverige då Frankrike hade färre tiopoängare. Idag, med de nya reglerna, skulle Frankrike ha vunnit tävlingen, eftersom de fick poäng av fler länder än Sverige. Året före var Frankrike också nära att vinna, då Joëlle Ursull framförde självaste Serge Gainsbourgs bidrag White and Black Blues, men även den kom på andraplats.

Senare historia

Frankrike är numera med i konstellationen The Big 4 och är därmed direktkvalificerade till finalen nästkommande år, även om de får en dålig placering. Frankrike behöver således aldrig kvalicifera sig från semifinalen.

Sedan år 1998, då telefonomröstningen togs i användning, har Frankrike varit med om en stor nedgång i tävlingen och landet har haft en serie av sämre placeringar: 24 (1998), 19 (1999), 23 (2000), 18 (2003), 15 (2004), 23 (2005), 22 (2006 och 2007) samt 19 (2008).

De flesta av de senaste årens bidrag har varit framförda av okända artister, som exempelvis hårfrisörskan Virginie Pouchain, som representerade landet 2006. På senare år har många i Frankrike ansett att Eurovision Song Contest inte är den främsta tävlingen för talangfulla musiker och vokalister.

Landet har trots allt skickat en flera välrenommerade bidrag även under 2000-talet. År 2001, var kanadensiska Natasha St-Pier med låten Je n'ai que mon âme vadslagningsfirmornas och fansens favorit till att vinna tävlingen och tog sig till fjärde plats. Deltagandet och resultatet gjorde henne dock välkänd i Frankrike och de frankofona länderna. Följande år slutade Sandrine François med balladen Il faut du temps, skriven av Patrick Bruel, på femte plats.

Tack vare de positiva erfarenheterna med Sébastien Tellier i Eurovision Song Contest 2008, skapade tävlingen ett större intresse bland fransk show business. Eurovisionen uppfattas nu i fransk media som en fantastisk reklamkampanj och landet satsar mer på att skicka välkända namn till tävlingen. Så sker också Eurovision Song Contest 2009Patricia Kaas representerar landet. Hennes skivor har sålt över 17 miljoner exemplar världen över.

Rösthistorik

Sedan introduktionen av tittarröstning i 1998 har Frankrike vanligen tilldelat relativt höga poäng till Turkiet, Portugal och Israel:

  • 1998 : Israel - 12 poäng; Portugal - 10 poäng
  • 1999 : Portugal - 12 poäng (de enda poängen Portugal fick det året); Israel - 10 poäng
  • 2000 : Turkiet - 12 poäng; Israel - 6 poäng (slutade med 7 poäng)
  • 2001 : Portugal - 12 poäng; Israel - 10 poäng
  • 2002 : Turkiet - 10 poäng
  • 2003 : Turkiet - 10 poäng
  • 2004 : Turkiet - 12 poäng
  • 2005 : Turkiet - 12 poäng; Israel - 10 poäng
  • 2006 : Turkiet - 12 poäng
  • 2007 : Turkiet - 12 poäng

Frankrike är bland de få tävlingsdeltagare som inte drar fördel från grannländer; bara ibland får landet höga poäng från Storbritannien, Belgien, Tyskland, Schweiz, Spanien, Andorra och Monaco.

Bidrag

Frankrike har sjungit på franska nästan varje år. 1996, då de sjöng på bretonska. På senare tid har vissa bidrag framförts med vissa strofer på engelska och ett bidrag har haft strofer på spanska. 2008 framfördes deras bidrag för första gången övervägande på engelska.

År Placering Poäng Artist Låt
1956 * * Mathé Altèry Le Temps Perdu
1956 * * Dany Dauberson Il est Là
1957 2 17 Paul Desjardins La Belle Amour
1958 1 27 André Claveau Dors, Mon Amour
1959 3 15 Jacques Philippe Oui, Oui, Oui, Oui
1960 1 32 Jacqueline Boyer Tom Pillibi
1961 4 13 Jean-Paul Mauric Printemps, Avril Carillonne
1962 1 26 Isabelle Aubret Un Premier Amour
1963 5 25 Alain Barrière Elle Était Si Jolie
1964 4 14 Rachel Le Chant de Mallory
1965 3 22 Guy Mardel N'Avoue Jamais
1966 16 1 Dominique Walter Chez Nous
1967 3 20 Noëlle Cordier Il Doit Faire Beau Là-Bas
1968 3 20 Isabelle Aubret La Source
1969 1 18 Frida Boccara Un Jour, Un Enfant
1970 4 8 Guy Bonnet Marie-Blanche
1971 10 82 Serge Lama Un Jardin sur la Terre
1972 10 81 Betty Mars Comé Comédie
1973 15 65 Martine Clemenceau Sans Toi
1974 Dani La Vie à Vingt-Cinq Ans
1975 4 91 Nicole Rieu Et Bonjour à Toi L'Artiste
1976 2 147 Catherine Ferry Un, Deux, Trois
1977 1 136 Marie Myriam L'Oiseau et L'Enfant
1978 3 119 Joël Prévost Il Y Aura Toujours des Violons
1979 3 106 Anne-Marie David Je Suis L'Enfant Soleil
1980 11 45 Profil Hé Hé M'Sieurs, Dames
1981 3 125 Jean Gabilou Humanahum
1983 8 56 Guy Bonnet Vivre
1984 8 61 Annick Thoumazeau Autant D'Amoureux que D'Étoiles
1985 10 56 Roger Bens Femme Dans ses Rêves Aussi
1986 17 13 Cocktail Chic Européennes
1987 14 44 Christine Minier Les Mots D'Amour N'ont pas de Dimanche
1988 10 64 Gérard Lenorman Chanteur de Charme
1989 8 60 Nathalie Pâque J'ai Volé la Vie
1990 2 132 Joëlle Ursull White and Black Blues
1991 2 146 Amina C'est le Dernier Qui a Parlé Qui a Raison
1992 8 73 Kali Monté la Riviè
1993 4 121 Patrick Fiori Mama Corsica
1994 7 71 Nina Morato Je Suis un Vrai Garçon
1995 4 94 Nathalia Santamaria Il Me Donne Rendez-Vous
1996 19 18 Dan Ar Braz & l'Héritage des Celtes Diwanit Bugale
1997 7 95 Fanny Sentiments Songes
1998 24 3 Marie Line Où Aller?
1999 19 14 Nayah Je Veux Donner Ma Voix
2000 23 5 Sofia Mestari On Aura le Ciel
2001 4 142 Natasha St-Pier Je N'ai Que Mon Âme
2002 5 104 Sandrine François Il Faut du Temps (Je Me Battrai Pour Ça)
2003 18 19 Louisa Baïleche Monts et Merveilles
2004 15 40 Jonatan Cerrada À Chaque Pas
2005 23 11 Ortal Chacun Pense à Soi
2006 22 5 Virginie Pouchain Il Était Temps
2007 22 19 Les Fatals Picards L'Amour à la Française
2008 19 47 Sébastien Tellier Divine
2009 8 107 Patricia Kaas Et s'il fallait le faire
  • *: Endast förstaplatsen redovisades.
  • †: Deltog ej.

Referenser

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar



Personliga verktyg