Från Rilpedia

Serge Gainsbourg, född som Lucien Ginsburg den 2 april 1928 i Paris, Frankrike, död den 2 mars 1991, också i Paris, var en fransk sångare och kompositör. Han var gift med den brittiska skådespelerskan Jane Birkin med vilken han fick dottern Charlotte Gainsbourg som numera är skådespelerska.

Serge Gainsbourg är en av de internationellt mest kända franska populärmusikerna. Han var mycket provokativ och sexuellt utmanande i framförandet av sin musik. Hans mest kända låt är den inte alltför diskreta "Je t'aime... moi non plus" som han sjöng in tillsammans med Jane Birkin. I Sverige var låten en hit i en instrumental version av gruppen Sounds Nice. Andra sexuellt utmanande låtar är "Lemon incest", som han sjöng med sin dotter, och Mon légionnaire samt Kiss me Hardy, vilka båda handlar om homosexuell kärlek praktiserad av män. Den kritik som han inte helt oväntat fick då han sjöng "incestlåten" viftade han bort med att han i en textrad sjunger om "l'amour que nous ne ferons jamais ensemble" (fritt översatt: "den älskog vi aldrig kommer att utöva tillsammans"). Gainsbourg försvarade sig vidare med att han "mycket poetiskt gestaltade den fasa den åldrande mannen erfar inför denna förbjudna åtrå."

Han skrev även många låtar åt andra franska artister som Françoise Hardy och France Gall och sjöng bl.a. med Brigitte Bardot.

Tre gånger tävlade han i Eurovisionsschlagerfestivalen med varierande framgångar. Första gången i Neapel 1965 för Luxemburg med låten "Poupée de cire, poupée de son" som framfördes av France Gall och vann. Nästa gång tävlade han för Monaco 1967. Bidraget hette "Boum-badaboum", sjöngs av Minouche Barelli och nådde 5:e plats. 1990 tävlade han för tredje och sista gången. Då skrev han texten till det franska bidraget "White and black blues" som sjöngs av Joëlle Ursull och nådde en hedervärd andraplats.

Gainsbourg var även filmskapare och regisserade bl.a. två ytterligt kontroversiella filmer varav den ena hette Charlotte Forever och den andra Je t'aime moi non plus. Charlotte Forever spinner vidare på incesttemat, och Je t'aime moi non plus handlar om två manliga lastbilschaufförer som har en erotisk relation. När den ene av dem vänstrar med en kvinna dödas han och kvinnan av den svartsjuke lastbilschauffören.

Gainsbourg gjorde ibland spektakulära framträdanden i TV. En gång brände han en 500 francssedel för att pedagogiskt förklara hur mycket skatt han tvingades betala. En annan gång var han i en TV-studio med Whitney Houston. En tolk var närvarande och översatte. Plötsligt sa Gainsbourg på franska att han ville "knulla" med Houston. Den stackars tolken översatte detta med att "He would like to get to know you better". Men helt plötsligt klarade Gainsbourg av att tala engelska och sade dessa odödliga ord på bruten engelska: "No, this is not what I said. I said; I want to fuck you".

Diskografi, album, urval

• L'Etonnant Serge Gainsbourg (1961)
• Gainsbourg Percussions (1964)
• Serge Gainsbourg & Jane Birkin (1969)
• Histoire de Melody Nelson (1971)
• L'homme à tête de chou (1976)
• Aux armes et cætera (1979)

Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009)