Sveriges klimat
Från Rilpedia
Sveriges klimat brukar kallas tempererat: varmtempererat i Götalands kusttrakter, kalltempererat i Götalands inland, i Svealand och i Norrland, utom de nordligaste fjällen, som har polarklimat. Somrarna i Sverige är ungefär lika varma som somrarna i Nordamerika och Asien på samma nordliga breddgrad. Vintrarna i Sverige är dock klart mildare än på motsvarande bredd i Nordamerika och Asien. Till exempel är dygnsmedeltemperaturen i Stockholm under januari månad 20-25 grader högre än vad den är på motsvarande breddgrad i Kanada. Längre norrut blir skillnaderna ännu större. Umeå som ligger på samma breddgrad som det berömda köldhålet Ojmjakon i Sibirien har en medeltemperatur i januari som till och med är drygt 40 grader högre (det inre Sibirien har dock ett extremt fastlandsklimat.) Dessa förhållandevis höga vintertemperaturer i Sverige beror framförallt på närheten till Atlanten och den varma Golfströmmen i väster. Det mest utpräglade inlandsklimatet i Sverige har norra Norrlands inland och nordvästra Svealand.
Vegetationsperioden i Skåne är genomsnittligt ungefär 250 dygn, medan dess varaktighet i övre Norrlands kustland är ungefär 160 dygn.[1] Den korta frostfria perioden i det sistnämnda området uppvägs emellertid en aning av ökad längd på dagen.[1]
Innehåll |
Cirkulation
Huvuddelen av landet ligger inom det så kallade västvindbältet, som präglas av en ständig kamp mellan varma och kalla luftmassor och frekvent lågtrycksbildning i gränszonen mellan de två luftmassorna. De förhärskande västliga vindarna gör att de flesta vädersystemen kommer in västerifrån och vädret blir därmed växlingsrikt och ganska oförutsägbart till skillnad från till exempel somrarna i Medelhavsregionen. Ibland kan kraftiga högtryck blockera lågtrycksbanorna i flera veckor eller ännu mer men det är relativt ovanligt. Kampen mellan kalla och varma luftmassor gör att snabba temperatursvängningar är vanliga, särskilt vintertid och på våren. I början av maj har den meterologiska sommaren (dygnsmedeltemperatur över 10 grader minst 5 dagar i streck) anlänt till södra Skåne medan våren precis har anlänt till Kiruna.
Temperatur
Dygnsmedeltemperaturen i januari (genomsnitt 1961-90) varierar från 0 grader i sydligaste Skåne till -13 -15 grader i norra Norrlands inland, i vissa dalgångar ytterligare någon grad lägre. Kortvarigt kan milda sydvästvindar från Atlanten ge januaritemperaturer på över 10 plusgrader i Götaland (rekordnoteringen är 12,4 grader i Allgunen, Småland 5 januari 1973) [[1]]. Även i Norrlands inland kan tillfälliga framstötar av mildluft från Atlanten ge temperaturer upp till 10 plusgrader men vanligtvis håller sig temperaturen en bra bit under fryspunkten. På åtminstone någon plats i norra Norrlands inland brukar temperaturen sjunka under 40 minusgrader varje vinter i samband med att kall "ryssluft" tränger in och i extrema fall kan temperaturen sjunka ner mot 50 minusgrader. Rekordnoteringen är 53,0 minusgrader i Malgovik, Lappland 13 december 1941.
Juli är vanligtvis den varmaste månaden i hela landet och temperaturskillnaderna är nu små mellan de södra och norra delarna av landet. Dygnsmedeltemperaturen (genomsnitt 1961-90) är då 15-17 grader i hela Götaland, nästan hela Svealand och hela Norrlands kustland. Endast de högsta fjällområdena har en dygnsmedeltemperatur i juli på under 10 grader. Allra varmast är det normalt i slutet av juli och ofta uppmäts de högsta temperaturerna i östra Småland. I Norrland börjar temperaturen sjunka i augusti medan månaden i Götaland och södra Svealand endast är marginellt svalare än juli. Värmeböljor med temperaturer över 30 grader förekommer åtminstone någon gång varje sommar, rekordet är 38,0 grader i Ultuna utanför Uppsala 9 juli 1933 och Målilla, Småland 29 juni 1947[2] och även i norra Norrlands inland kan temperaturen överstiga 30 grader. Skillnaden mellan årets högsta och lägsta temperatur kan på en del platser i norra Sverige vara så hög som 70 grader.
Nederbörd
Nederbörden är relativt jämnt fördelad över året. Juli och augusti är normalt regnigast då eftermiddagsskurar och värmeåskväder är relativt vanliga i framförallt Götalands inland. Torrast är det vanligtvis under maj. Årsnederbörden är ca 500-1000 mm i nästan hela landet. Mest regn faller på västsidan av sydsvenska höglandet och fjällvärlden medan Öland och Gotland normalt sett är torrast och även soligast. Lokalt kan dock vissa platser (åtminstone vissa år) som ligger i "regnskugga" i fjällen få betydligt mindre regn än Öland och Gotland.
Framtidens klimat i Sverige
I takt med att temperaturen på jorden enligt de allra flesta klimatexperterna förväntas stiga markant under det kommande seklet på grund av mänskliga aktiviteter (se global uppvärmning) förväntas klimatet i Sverige förändras. Då temperaturökningen förväntas bli störst på nordliga breddgrader förutser klimatmodellerna en betydlgt högre ökning av temperaturen i Sverige än genomsnittet för hela världen . Särskilt vintertemperaturen förväntas stiga kraftigt men även somrarna kommer bli både varmare och längre. [3].
Hösten 2006 slog SMHI fast att medeltemperaturen i Sverige redan stigit med ungefär 1,0 grader sedan början av 90-talet vilket anses vara en mycket hög ökning på så pass kort tid. Förutom stigande temperatur syns konkreta tecken i naturen på varmare klimat redan i form av att växtsäsongerna har blivit längre, snötäckens varaktighet har minskat mm. Emellertid är tidsperioden kort för att separera varaktiga trender från tillfälliga förändringar. SMHI-s klimatexperter anser ändå att enbart naturliga variationer är ytterst osannolika för att förklara den snabba uppvärmning som man noterat senaste 15-20 åren.[4] [5]/].
Vintern 2007/2008 var extremt mild i Sverige, på en del håll den varmaste som man registrerat sedan kontinuerliga observationer började göras för ca 150 år sedan även mars och april 2007, samt hösten 2006 var på många håll de varmaste hittills [6]. En extremt mild vinter bevisar inte i sig på något sätt att uppvärmningen beror på mänskliga aktiviteter eller att den kommer att fortsätta. Däremot förstärkte den en trend med allt fler riktigt milda vintrar som man noterat sedan slutet av 1980-talet vilket är helt i linje med klimatmodellernas förutsägelser. [7] [8]
Källor
- ↑ 1,0 1,1 Nationalencyklopedin (19:e bandet, UGE – VITRU), Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs 1996, sid. 323.
- Nationalencyklopedin – Sverige, klimat
- Birgitta Raab & Haldo Vedin (red.): Klimat, sjöar och vattendrag. Sveriges Nationalatlas, band 14. Sveriges Nationalatlas Förlag, 1995.
- Anders Ångström: Sveriges klimat. Stockholm: Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, 1958.
- Naturvårdsverket
- SMHI