Vikingatida bebyggelsemönster
Från Rilpedia
 |
|---|
| Vikingatiden |
Kartan här bredvid anger tätheten på vikingatida och tidigmedeltida kyrkor. Ju mörkare områden desto tätare med kyrkor. Eftersom tätheten på sockenkyrkor hänger samman med tätheten på invånare, visar kartan också befolkningsfördelningen under tidig medeltid. Då de tidigmedeltida kyrkorna normalt föregåtts av vikingatida träkyrkor kan bilden dessutom sägas vara giltig även för vikingatiden.
Göter
För nuvarande Sverige är det främst tre områden som utmärker sig: sydvästra Skåne, Västergötland och Gotland. Vad det gäller Västergötland finns två stora förtätningar, dels vid Falköpingstrakten, dels vid Husaby invid Vänern. Kännetecknande för de båda götalandskapen Östergötland och Västergötland är att centralbygderna inte når ut till kusterna. Man skulle därför om göterna kunna säga att dessa bildat ett ”landvälde”.
Svear
Svearnas område runt Mälaren uppvisar inte alls samma kyrkoförtätning. Ett mindre centrum ses runt Gamla Uppsala. Ändå är det främst om svear vi hör talas i de äldsta bevarade skrifterna. Detta beror på att samtliga resebeskrivningar fram till slutet av 900-talet har gjorts av resenärer som färdats med skepp. På 870-talet omtalas till exempel ”sveonerna” av Wulfstan. Enligt honom tillhörde då Blekinge, Möre (Kalmartrakten) och Gotland sveonerna. Rimbert skriver från samma tid: ”Det fanns nämligen ett folk som kallades kurer och som bodde långt borta från sveonernas land och förr i tiden hade lytt under deras välde. Men redan för länge sedan hade de gjort uppror och vägrat acceptera sveonernas överhöghet.” I början av 900-talet satt en svensk Olof som kung i Hedeby i södra Jylland. I Blekinge, som fortfarande på 1000-talet måste ha tillhört svearna, har från denna tid påträffats väldiga spärranordningar under vatten. Dessa har skyddat de stora handelsplatserna. Skulle man karakterisera svearnas rike stiger detta i källmaterialet närmast fram i egenskap av ett "sjövälde".
Gotland
Gotlands äldre historia omtalas i den s.k. Gutasagan, nedskriven före 1100-talet: ”Många kungar stred mot Gotland medan det var hedniskt. Dock behöll gutarna alltid segern och rätten sin. Sedan sände gutarna många sändebud till svearnas rike, men ingen av dem fick fred förrän Avir Straibain från Alva socken. Han var den förste som slöt fred med sveakungen.” Vidare står det: ”Sändebud ska kungen och även jarlen sända till gutarnas ting, och där taga skatt sin. Dessa sändebud ska lysa frid för gutarna att fritt fara över hav som Uppsala kung tillhör.”
Dessa ord markerar också mycket tydligt att svearnas maktstruktur bör ha varit uppbyggd som ett sjövälde med intresseområden runt Östersjöns stränder.
Småland
Småland är ett område som avviker från de övriga genom att vara uppdelat i en stor mängd just små landområden. Inte mindre än 12 ”småland” har det funnits, vardera styrt av en kung eller storman. Tre av dessa utmärker sig i storlek och genom en förtätad fornlämningsbild. I sydväst ligger Finnveden och direkt öster om detta Värend. Norr om Värend finns Njudung. Intressant är hur bygderna i Småland fördelar sig på de stora sjösystemen och de stora åar som finns i landskapet. Finnveden är koncentrerad till den stora sjön Bolmen och dess utflöde västerut genom Lagan. Värend ligger runt Helgasjön och Åsnen och deras utflöde söderut genom Helgeå. Njudung ligger runt sjöarna från vilken Emån rinner ut i Kalmarsund. Det är också i dessa tre smålanden som man finner merparten av landskapet Smålands runstenar.
Kartan över Småland visar att Finnveden kan ha nått ut till Kattegatt i väster. Landområdet verkar nämligen tämligen avkapat. Kanske är det så att Finnveden blev avstängd från kusten genom danskarna expansion. Halland och Bohuslän omtalas nämligen av en sjöfarare från Norge på 870-talet tillhöra Danmark.
Litteratur
- Sven Rosborn: Den skånska historien. Vikingarna. Malmö 2004.
