Marksanering
Från Rilpedia
 |
Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Marksanering och jordrening, efterbehandling av förorenad mark, innebär att med olika behandlingsåtgärder göra förorenad mark användbar för exempelvis bostadsändamål.
Marksanering är ett för Sverige relativt nytt begrepp, till och med en helt ny bransch. I utlandet, exempelvis Nederländerna, Danmark och USA, har marksanering (engelska: soil remediation) förekommit i 20-30 år. I Sverige var cirka 500 personer sysselsatta med marksanering år 2007.
Under 2007 framträdde branschen i Sverige alltmer som en återvinningsindustri. Massor som tidigare varit förorenade hade börjat att återanvändas i byggprojekt. Även en svensk standard för återvunna renade massor började växa fram.
Innehåll |
Marksanering och jordrening
Ordet sanering betyder att "göra ren". Närliggande begrepp är efterbehandling av förorenad mark som betyder att "göra hälsosam". Industriverksamhet, gruvnäring, olyckor, utsläpp, med mera har medfört att mark på åtskilliga platser är förorenade. Länsstyrelserna i Sverige kartlägger sedan några år förorenade områden i Sverige. Under år 2006 har stått att läsa på Naturvårdsverkets hemsida att cirka 45 000 områden är identifierade. Antalet ökar för varje år. Föroreningar i marken sker ännu i vår tid men mycket av det som man finner har skett under 1800- och 1900-talen.
I Stockholm kan nämnas delar av östra Södermalm där klädesindustrier startade redan på 1600-1700 talen (läsförslag: Per Anders Fogelströms stadsserie). Även Beckholmen är förorenat efter flottans verksamheter med örlogsfartyg. I Bergslagen kan nämnas gruvverksamheter från medeltiden. I Göta älvdalen och i Göta älvs bottensediment kan nämnas lämningar efter industrier från även sena 1900-talet.
Föroreningsgraden varierar liksom slaget av föroreningar. Vanliga föroreningar är av petroleumprodukter (såsom olja, bensin och diesel), PAH (polycykliska aromatiska kolväten), tungmetaller (arsenik, koppar, kvicksilver, krom, zink med flera) och bekämpningsmedel som DDT och Lindan. Även föroreningar av klorerade lösningsmedel, PCB och dioxiner är vanligt. Dessutom är det vanligt med blandföroreningar av ovanstående föroreningar.
Förorenade marker
När ett nytt område inveteras är föroreningar antingen känd på förhand, eller också finns en misstanke på grund av att typsikt förorenande verksamhet har funnits på platsen en gång i tiden. I dessa fall utförs provtagning, och analyser får visa hur situationen är. Det är inte helt ovanligt att man under pågående schaktning, inför exempelvis ett husbygge eller ett vägbygge, finner att det är något fel med jorden. Det kanske luktar bensin och diesel, eller också är jorden konstigt färgad.
Statens Naturvårdsverk har utgivit rapporter med generella riktvärden för förorenad mark. Kortfattat kan nämnas KM och MKM. KM står för känslig markanvändning och betyder att marken kan användas för till exempel bostadsändamål. MKM betyder mindre känslig markanvändning och kan användas i exempelvis industriområden eller som täckning av en deponi. Vanligt förekommande är även platsspecifika värden som tas fram för den enskilda saneringsplatsen och de förhållanden som råder på platsen.
Åtgärder
Petroleum- och PAH-förorenade massor behandlas framgångsrikt biologiskt; biologisk behandling. (bioremediering). Det kan ske utan att jorden flyttas, genom att den ympas med lämpliga bakterie- eller svampkulturer, gödslas för att gynna bakterieaktiviteten eller insås med växter, till exempel fodergetruta, vilkas rotsystem gynnar petroleumnedbrytande mikroorganismer.
Biologisk behandling kan också ske med den så kallade Biosanmetoden (offsite/onsite), vilken innebär att jordmassor läggs upp i "limpor" om 4 000-5 000 ton vardera, Mikrorganismer; bakterier och svampar sköter nedbrytningen av kolvätena. Syre, näring och vatten är viktigt. Det tar 2-12 månader att behandla jorden med denna metod, beroende på föroreningsgraden. Behandlingstiden är något längre för PAH.
Att BioSan-behandla PAH är nytt och har bara förekommit senaste åren. Det sker numera i industriskala på några (offsite/onsite) platser i Sverige. Färdigklassat material, renat och återvunnet, kan med fördel återanvändas i anläggningsprojekt. Detta är en billig och bra behandlingsmetod.
Tungmetallhaltiga massor kan med fördel genomgå jordtvätt. Materialet genomgår sortering i olika partikelstorlekar; grovsten, sand och grusfraktioner. Materialet skrubbas och i slutändan kommer ett finkornigt lerliknande material ut. Denna filterkaka innehåller höga koncentrationer av föroreningar och deponeras i klass 1 deponi. Sand och grusfraktionerna har ofta halter understigande MKM eller KM. (renat och återvunnet material som med fördel kan återanvändas i anläggningsprojekt.)
Termisk avdrivning innebär att materialet hettas upp till ca 400-500 grader. Vid denna temperatur förångas PAH, som därefter förbränns i en efterbrännkammare. Balastmaterial kan ofta återanvändas. Metoden är effektiv men dyr, innebär höga etableringskostnader och med tveksam miljönytta. Det åtgår stor mängd dieselolja per ton jord vilket ger betydande utsläpp av fossilt koldioxid.
I svårare föroreningsfall kan deponi i klass 1 deponi eller förbränning tillämpas. Klass 1 deponi är uppbyggd enligt stränga EU-krav. Det finns ett fåtal i Sverige.
Platser där jordrening utförs
Stora marksaneringsprojekt utförs ibland på saneringsplatsen (onsite). Detta förutsätter att bl.a. tid och plats finns.
På flera platser i Sverige finns speciella permanenta behandlingsanläggningar (offsite), med tillstånd, som tar emot och utför behandlingsåtgärder. Dessa ligger ofta i nära anslutning till en modern deponi. De modernaste kan även ta emot massor, i stora volymer, när akuta situationer efter olyckor och utsläpp skett i samhället. Som kund kan man begära mottagningsbevis och miljögaranti som styrker vad som skett med ens lämnade massor. När ändå förorenat material transporteras till behandlingsanläggning är det smart att få returlass med återvunnet material med sig tillbaka. Bra och miljöklok logistik ska eftersträvas.
Fördelar med att behandla
Förorenade massor kan innebära att människa, djur och natur tar skada. Även egendom kan skadas. Somliga ämnen är mer hälsoskadliga än andra och kan ge svåra biverkningar som exempelvis cancer.
På en del platser med saneringsbehov görs platsspecifika bedömningar att materialet ska ligga kvar. I många fall är det nog ett riktigt beslut.
Förorenad jord med höga halter av föroreningar är ofta farligt avfall och omfattas av regelverken för farligt avfall.
Att köra till tippen innebär att problemen flyttas någon annanstans. Så här har man gjort länge och det pågår sannolikt fortfarande. Det finns gott om småtippar ute i kommunerna. Kommande stora och kostnadskrävande saneringsprojekt är just dessa tippar som av okunnighet och oförstånd tillåtits fortgå. Vi ska dock minimera vår deponering och inte låta "sopberget" växa.
Med tipp menas område, avstjälpningsplats, där olika slags avfall tippas som inte är uppbyggd enligt moderna principer. Tippningen kan ha skett okontrollerat (även farligt avfall). Med deponi menas däremot område som anlagts enligt EU krav med speciella bottenförhållanden, bottentätning, kontrollerad lakvattenhantering m.m.
Kostnader
Man kan grovt säga att den som har orsakat och/eller är "ägare" till problemet betalar, men svaret är inte så enkelt. Saneringar föregås ofta av juridiska processer om vem som ska betala.
Staten betalar varje år för en del saneringar av gammalt datum. Dessa projekt har i flera fall medfört omfattande undersökningar och att massorna ligger kvar. Lokala deponier har ibland byggts nära saneringsplatsen.
En annan viktig aktör inom markrening är Spimfab (SPIMFAB - SPI Miljösaneringsfond AB), vilka renar före detta bensinstationer. Spimfab är grundar sig på ett frivilligt initiativ från oljebolagen, och syftar till göra reningen kostnadseffektiv. Genom detta initiativ undgås utdragna juridiska processer.[1] Spimfab är den näst största aktören, näst efter statens bidragssystem, enligt Naturvårdsverket[2].
Forskning och utveckling
Utvecklingen går med stormsteg mot att mer och mer massor behandlas biologiskt och återvinns. PAH-haltig jord behandlas biologiskt sedan ett par år, och det gör numera även tjärasfalt. Jordtvätt är ett bra alternativ för tungmetallhaltigt material. Det finns även en del andra metoder som kan vara värda att studeras närmare. Deponering förekommer fortfarande i stor skala, i ett kretsloppssamhälle är återvinning dock att föredra. Detta speciellt som marksanering och jordrening blivit en industri som erbjuder bra och billiga åtaganden.
Teknikutvecklingen, speciellt med biologiska metoder (exempelvis BioSan), har framskridit och behov av standard har vuxit fram. Detta innebär att ett klassningssystem, där renad jord delas in i olika återanvändningsområden beroende på till exempel laknings och toxikologiska egenskaper, tagits fram. Syftet med att reglera återanvändningen av renade massor, är att undvika förorening av grundvatten och ytvatten, samt spridning av dammpartiklar som kan försämra hälsa och livsvillkor.
Återvinning; Svensk standard för renade och återvunna massor
Standard för renade och återvunna massor är under framtagande i Sverige. Behov finns att uppmuntra seriös återanvändning av renade och återvunna massor som blivit renade med certifierade metoder.
Referenser
- ↑ Spimfabs hemsida om bakgrunden till Spimfab.
- ↑ Naturvårdsverkets hemsida om läget i landet – efterbehandling, senast uppdaterad 2007-11-07.
Externa länkar
- Marksaneringsbranschen har sedan några år bildat "Nätverket Renare Mark" som i dagsläget har ungefär 700 medlemmar i Sverige. Där finns länkar att läsa och ta del av. Mycket information finns även att hitta hos MarksaneringsInfo
