15 Eunomia

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

15 Eunomia  

Upptäckt[1]
Upptäckt av	A. de Gasparis
Upptäcktsplats	Neapel
Upptäcktsdatum	29 juli 1851
Beteckningar
MPC-beteckning	15 Eunomia
Småplanetkategori	Asteroidbältet
Omloppsbana[2]
Epok 30 november 2008
Aphelium	3,139458771 AU 469 656 347 km
Perihelium	2,14738629 AU 321 244 417 km
Halv storaxel	2,643422529 AU 395 450 382 km
Excentricitet	0,18764925
Omloppstid	1 569,814396 d (4,30 år)
Medelhastighet i banan	18,15 km/s
Medelanomali	132,529852°
Inklination	11,738409°
Longitud för uppstigande nod	293,26594°
Periheliumargument	97,83326°
Fysikaliska data
Dimensioner	330×245×205[3] km 255,33[2] km
Massa	2,53±0,54×1019[4]kg 3,14±0,10×1019[5]kg
Medeldensitet	3,7[5] g/cm³
Siderisk rotationsperiod	6,0827[6] h
Polekliptisk latitud	355°[6]
Polekliptisk longitud	-65°[6]
Albedo	0,2094[2] geometriskt
Yttemperatur    Kelvin	min medel max ~166 260
Spektraltyp	S[6][2]
Skenbar magnitud	7,9-11,24
Absolut magnitud (H)	5,28[2]
Hitta fler artiklar om Astronomi med Astronomiportalen

15 Eunomia är en stor asteroid. 15 Eunomia var den 15:e asteroiden man upptäckte. Den upptäcktes av Annibale de Gasparis i Neapel den 29 juli, 1851 som blev den fjärde asteroiden han upptäckt. Eunomia namngavs efter en mindre gudinna inom den grekiska mytologin.

Eunomia är den största asteroiden i Eunomiagruppen.

Fysiska egenskaper

Likt andra medlemmar i gruppen så består ytan troligen av silkiater och lite nickel-järn och är ganska ljus. Kalciumrika pyroxener och olivin tillsammans med nickel-järn metall har man upptäckt på Eunomia's yta. Spektroskopiska studier visar att Eunomia har regioner med skiftande sammansättning. En stor region är dominerad av olivin, medan på den ena hemisfären har en basaltisk sammansättning. Denna sammansättning indikerar på att himlakroppen under solsystemets början kan ha haft ett magnetiskt inre.

Alla dessa olika sammansättningar återfinns på alla asteroider i Eunomiagruppen. Intressant att nämna är att de små kropparna i gruppen har mer pyroxen på ytan, och innehåller mycket få metalliska (M-typ) asteroider

Måne ?

Undersökningar av ljuskurvor 1985 tolkades som att man funnit en måne till Eunomia.^[7] Senare observationer med rymdteleskopet Hubble utesluter inte att Eunomia kan vara en dubbelasteroid men att det också går att tolka resultaten som att Eunomia har en oregelbunden form.^[3]

Eunomia i fiktionen

Ett kapitel i Boris Strugatskys roman Space Apprentice (1962) utspelar sig på asteroiden. En vetenskaplig station borrar i asteroiden för avancerade experiment.

Referenser

1. ↑ ”Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)”. http://www.cfa.harvard.edu/iau/lists/NumberedMPs000001.html. Läst 13 februari 2009. 
2. ↑ ^{2,0 2,1 2,2 2,3 2,4} NASA JPL Small-Body Database Browser on 15 Eunomia Läst 13 februari 2009
3. ↑ ^{3,0 3,1} P. Tanga; D. Hestroffer; A. Cellino; M. Lattanzi; D. Di Martino and V. Zappala (2003). ”Asteroid observations with the Hubble Space Telescope FGS II Duplicity search and size measurement for 6 asteroids.” (PDF). Astronomy & Asstrophsics. 401, 733-741. doi:10.1051/0004-6361:20030032. http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=/articles/aa/pdf/2003/14/aa3023.pdf. 
4. ↑ G. Michalak (2001). ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe), (10) Hygiea, (15) Eunomia, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida, (704) Interamnia” (PDF). Astronomy & Astrophysics. 374, 703-711. doi:10.1051/0004-6361:20010731. http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=standard&Itemid=129&url=/articles/aa/pdf/2001/29/aa10228.pdf. 
5. ↑ ^{5,0 5,1} Yu. Chernetenko; O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 5 oktober 2008. 
6. ↑ ^{6,0 6,1 6,2 6,3} M. Kaasalainen; J. Torppa and J. Piironen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. 
7. ↑ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 13 september 2008. 

Externa länkar

• Diagram över omloppsbanan för 15 Eunomia från NASA JPL