Martorn
Från Rilpedia
| ?Martorn Status i Sverige: Starkt hotad |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning: | Apiales |
| Familj: | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte: | Martornssläktet Eryngium |
| Art: | Martorn E. maritimum |
|
|
|
| §Eryngium maritimum Auktor: L., 1753 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Martorn (Eryngium maritimum) är en art i martornssläktet och familjen flockblommiga växter.
Innehåll |
Beskrivning
Martorn är en flerårig havsstrandväxt som är blågrå, tornig och kan bli upp till sex decimeter hög. Dess blad är tjocka, handflikiga med uppåtböjda nerver som i bladkanten övergår i tornar. Bladen har även ett skyddande vaxöverdrag som ger ett visst skydd mot torka. Martorn blommar från juli till augusti med små blåaktiga blommor, som sitter samlade i nästan svepebladsomgivna huvuden. Även svepebladen hos denna växt har tornar i kanten. Foderbladen är långa och sitter kvar på frukten. Den står sig även över vintern då dess rötter sträcker sig långt ned i marken för att komma åt vatten. Martorn har en slående likhet med en tistel, men de egentliga tistlarna tillhör familjen korgblommiga växter.
Utbredning och biotop
Den förekommer oftast på havsstränder ovan högvattenlinjen, men ibland även på grusigare stränder, i Norden, runt Östersjön, på Brittiska öarna, i Västeuropa samt i Medelhavsområdet och runt Svarta havet. Denna art plus de andra nordiska arterna inom släktet är de enda som växer vid havet och martorn återfinns aldrig i inlandslokaler.
Utbredning och status i Sverige
Den kan påträffas i sällsynta fall från Bohuslän till Gotland och Öland. Tidigare fanns den i sydvästra Blekinge. I Sverige är martorn sällsynt och är därför listad som starkt hotad (EN) på naturvårdsverkets rödlista över hotade arter i Sverige.
Historik
Martorn beskrevs första gången 1753 då Linné hittade arten på norra Öland. Han menade att de första späda skotten smakade sparris, var urindrivande och fungerade uppmuntrande.
Namn
Det vetenskapliga namnet Eryngium kommer av grekiskans eryngion som betyder getskägg och maritimum som kommer från latinets mare, som betyder hav, och syftar på artens förekomst vid havet.
Synonymer
Martorn kallas även även kostertistel, manskraft, martorna, vanlig martorn eller äkta martorn.
Källa
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Martorn
