Stigberget (Göteborg)
Från Rilpedia
Stigberget, är en stadsdel och ett primärområde i Göteborgs kommun, tillhörande Stadsdelsnämnden Majorna. Stigberget är en utlöpare av Masthuggsbergen i norr och området kallas traditionellt för Masthugget. Stigbergsåsens yttersta (norra) spets, mot Stigbergsliden, kallades under många år för Lyckans berg.[1]
Historia
Namnet Stigberget återfinns i en skrift från 1593, då som "Stegiebergz watz" (Watz=vass), vilket har uttolkats som "berget med stigarna". En annan tolkning är att "Stig-" härleds till ordet "stäk", ungefär "ett ställe för fiske från land, smalt sund eller färjeläge".
Stigberget har den mest dramatiska topografin av stadsdelarna i Göteborg, med en höjdskillnad på 45 meter mellan Masthuggstorget och upp till Fjällgatan. Sedan början av 1600-talet präglades stadsdelen av sjöfarten och dess industrier, och en förstad av enkla trähus uppstod snart. Framgångarna för Ostindiska kompaniet under 1700-talets första hälft gav stadsdelen ett ekonomiskt och befolkningsmässigt uppsving.
Stigberget införlivades med Göteborg först 1868, och tillhörde tidigare Örgryte socken. Stigbergsborna levde ett hårt liv och alkoholmissbruket var utbrett, vilket ledde till att Sveriges första nykterhetsloge instiftades här 1879.
Hjalmar Wallqvist skriver om ett besök här 1889: Området bildar en samling kullar och små berg, som göra tomt och gaturegleringen ytterst svår. Gatorna är krokiga och slingrar sig oredigt i varandra. Husen äro små, med högst få undantag af trä och till största delen mycket bofälliga. Ehuru befolkningen mångenstädes förefaller ganska välmående, torde dock eländet på sina ställen vara störst i denna stadsdel.[2]
Åren 1880-1910 pågick en intensiv nybyggnation i Stigberget, och 1894 fastställdes stadsplanen varpå småhusbebyggelsen vid norra och västra Stigbergsåsen revs. I slutet av 1800-talet byggdes Fjäll- och Oscar Fredriksskolorna och 1914 invigdes Masthuggskyrkan.
Hösten 1959 började Svenska Riksbyggen köpa in hus närmast Masthuggstorget, och under de närmaste fem åren blev det totalt över 200 fastigheter. Mellan åren 1963 och 1967 pågick evakueringarna, och 1964 fastställdes stadsplanen för den nya bebyggelsen varpå rivningarna av Stigberget startade. Det "Nya Masthugget" stod klart 1972.
Av den äldre bebyggelsen norr om Fjällgatan skonades endast några få hus längs Bangatan och Storebackegatan vid Masthuggskyrkan. Dock finns merparten av den äldre bebyggelsen kvar, söder om Fjällgatan.
Under de fattiga åren för stadsdelen Stigberget bestod de flesta lägenheterna av ett rum och kök eller mindre, men sammanhållningen bland de bofasta var mycket stark, man talade om sin stadsdel med stolthet. Mycket av det vi idag betraktar som "genuint göteborskt" fanns här; språket - en speciell livsstil, präglat av hamnen, sjöfarten och en strävsam vardag.
Källor
- ↑ Det gamla Göteborg - staden i väster, Första delen, C R A Fredberg (1921), Facsimile 1977, Sven Schånberg, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Walter Ekstrands Bokförlag 1977 ISBN 91-7408-015-6 s.362
- ↑ Wallqvist, Hjalmar, Bostadsförhållandena för de mindre bemedlade i Göteborg, Stockholm, 1891
