Eurovision Song Contest 1997
Från Rilpedia
| Eurovision Song Contest 1997 | |
| Datum | |
|---|---|
| Datum | 3 maj 1997 |
| Arrangemang | |
| Arena | Point Theatre, Dublin, Irland |
| TV-bolag | RTE |
| Programledare | Carrie Crowley och Ronan Keating |
| Dirigent | Frank McNamara |
| Bidrag | |
| Vinnare | Love Shine A Light (Storbritannien) |
| Röstningssystem | |
| Varje land gav 12, 10, 8-1 poäng till de 10 favoritbidragen | |
| Antal bidrag | 25 |
| Pausunderhållning | |
| Paus- underhållning |
Ronan Keating & Boyzone |
| Eurovision Song Contest-portalen | |
Eurovision Song Contest 1997 eller Eurovisionschlagerfestivalen 1997, sändes den 3 maj 1997 från The Point Theatre i Dublin, Irland i och med att Irland året innan hade vunnit med "The Voice" med Eimear Quinn. Programledare var Carrie Crowley & Ronan Keating. Detta var den fjärde finalen under 90-talet som Eurovision hölls på Irland vilket Ronan Keating poängterade till publikens jubel, det var även tredje gången som The Point Theatre användes som arena (den användes även 1994 och 1995). Unikt med årets festival var att telefonröstning förekom för första gången, men endast Storbritannien, Schweiz, Österrike, Tyskland och Sverige hade denna möjlighet. Övriga länder hade juryer, som tidigare år. Unikt var också att musiken fick vara inspelad förhand detta år, och då inte bara de instrument som syntes på scenen, utan vilka instrument som helst. Orkestern plockades för övrigt bort helt och hållet två år senare.
Katrina and the Waves tog hem segern för Storbritannien detta år, med sången Love Shine a Light.
Bidraget från Island orsakade visst rabalder i och med att artisten Paul Oscar satt i en soffa och hade med sig fyra kvinnor helt uppklädda i latex, stövlar och nätsrumpor och gjorde vissa rörelser som skulle vara erotiska. Detta fick den brittiske TV-profilen Terry Wogan att bl.a. utbrista "I hope you didn't let your mother watch that". Bidraget fick 18 poäng totalt och hamnade på tjugonde plats.
Sist kom Norge och Portugal som båda blev poänglösa. Detta var för elfte och tolfte gången som detta inträffade, med nuvarande poängsystem.
Pausunderhållningen stod det irländska pojkbandet Boyzone för där även den då 20-årige programledaren Ronan Keating ingick. Bandet var vid denna tid enormt populära och har sålt över 15 miljoner skivor. De blev speciellt tillfrågade att vara med för att locka en yngre publik till tävlingen. Boyzone framförde en specialskriven sång, Let the message run free, tillsammans med en stor grupp dansare.
Detta var (hittills) sista gången som Italien ställde upp i tävlingen.
Omröstningen
Omröstningen förflöt utan tekniska problem, och bjöd knappast på någon spänning detta år. Grekland tog ledningen i första omgången, för att tappa denna till Malta i omgången efter. I fjärde omgången gick dock Storbritannien om, och höll ledningen tävlingen ut. I och med att landet fick 12 poäng från tio länder, vilket var rekord, blev segern enkel - 70 poängs marginal ner till tvåan, Irland.
Efter omröstningen stod följande resultat klart:
Karta
██ Deltagande länder
██ Länder som inte deltog, men har deltagit tidigare år
Externa länkar
- Eurovision Song Contest, officiell webbplats
|
|||||||||||
