Bertil Uggla
Från Rilpedia
Bertil Uggla | ||
Stavhopp, Fäktning och Modern femkamp | ||
Olympiska medaljer |
||
---|---|---|
Guld | Paris 1924 | Modern femkamp |
EM-medaljer | ||
Brons | 1934 | Fäktning värja lag |
Bertil Uggla egentligen Bertil Gustafson Uggla eller Bertil G:son Uggla, född 19 augusti 1890 i Stockholm, död 29 september 1945, var en svensk officer (överste) och allroundidrottsman (stavhopp, tiokamp, gymnastik, modern femkamp, värj- florettfäktning, orientering med mera). Han var även gymnastik- och idrottsledare.
Uggla var son till general Gustaf Uggla och Augusta Eleonora von Post, samt bror till Gustaf G:son Uggla och Bengt G:son Uggla. Gift 1918 med Karin Hammarskjöld.
Uggla blev riksbekant då han började som ledare för morgongymnastiken i Sveriges Radio den 16 september 1929.
Uggla tog studenten i Linköping 1908, officersexamen vid Karlberg 1910, Gymnastiska Centralinstitutet 1913-1915, Gymnastik- och Fäktskolan i Joinville le Point, Frankrike 1919-1920, Krigshögskolan 1920-1922, blev fänrik vid Svea Livgarde, kapten 1925, överste 1939 och bland annat chef för Krigsskolan 1940-1944. Som chef för Finlandskommitténs militärbyrå 1939-1940 blev han aktivt engagerad för Finlands sak. Han blev 1944 Gymnastiska centralinstitutets chef.
Innehåll |
Idrottskarriär
Uggla var redan under skoltiden i Linköping en fruktad allroundman och ordförande i Linköpings Läroverks IF åren 1906-1908. Han specialiserade sig först på stavhopp, men intresserade sig även för gymnastik. 1919-1920 genomgick han gymnastik- och idrottsskolan i Joinville, Frankrike, och specialiserade sig alltmer på fäktning.
År 1939 erhöll han Svenska Gymnastikförbundets silvermedalj för deltagande i gymnastikuppvisningar i Danmark 1911, Frankrike 1913 och vid OS 1920.
Han utsågs 1928 till Stor grabb nummer 16 i friidrott.
Stavhopp
Företrädare: 3,40–3,53 Bruno Söderström (1902–1909) |
Inofficiell svensk rekordhållare i stavhopp för herrar 3,55–3,60 Bertil G:son Uggla (1909–1912) |
Efterträdare: 3,64 Claes Gille (1912) |
Företrädare: 3,64 Claes Gille (1912) |
Inofficiell svensk rekordhållare i stavhopp för herrar 3,82 Bertil G:son Uggla (1912–1913) |
Efterträdare: 3,85–3,86 Claes Gille (1913–1917) |
Den 12 september 1909 förbättrade Uggla vid SM i Göteborg Bruno Söderströms inofficiella svenska rekord i stavhopp från 3,53 till 3,55. Han vann härmed även SM-tecknet.
Uggla förbättrade den 11 september 1910 i Stockholm sitt svenska stavrekord till 3,60. Detta skulle komma att slås av Claes Gille år 1912 (3,64).
År 1911 vann Uggla åter guld i stav vid SM. Han toppade för tredje året Sverige-statistiken med 3,63.
Den 25 augusti 1912 återtog Uggla stavrekordet från Gille genom att vid SM i Stockholm hoppa 3,82 (han vann härmed sitt tredje SM-tecken i stav). Han skulle dock förlora det igen, till Gille, 1913.
Vid OS i Stockholm 1912 kom Uggla fyra i stavhopp med 3,80.
Modern femkamp
År 1921 vann Uggla SM i modern femkamp. Vid OS 1924 tog han bronsmedaljen i grenen.
Fäktning
Han deltog vid OS 1920 och 1924 men blev utslagen i försöket på värja.
Uggla vann SM i florett åren 1921, 1926, 1929 och 1930 (samt i lag 1934). Han vann SM i värja 1922, 1925 och 1926.
I militära EM 1927 kom Uggla fyra i värja.
1928 tog han sig vid OS till final i florett där han kom tolva.
1934 deltog han vid EM i Sveriges lag i värja, laget tog bronsmedalj.
Övrigt
Uggla kom tvåa vid SM i tiokamp 1911. Han deltog under åren 1910 till 1920 i KFUM:s elittrupp i gymnastik. Han vann fälttävlan vid Svenska Spelen 1916 och ansågs under en period vara inofficiell svensk mästare i bajonettfäktning. Han var en av Sveriges bästa orienterare år 1920 och även en god skytt och skidåkare.
Civil karriär
Få svenskar har i så hög grad som Uggla anlitats som lärare och ledare inom idrotten. Han tillhörde sålunda styrelsen i flera militära idrottsföreningar (främst Svea Livgarde), var i gymnastik ledare för den segrande truppen vid OS 1920, för Gymnos elittrupp 1923-1927 och ledde 1929-1945 morgongymnastiken i radio, till vilken han tog initiativet. Han var sekreterare i Svenska Gymnastikförbundet 1920-1926 och i Svenska Fäktförbundet 1925-1928, tillhörde direktionen för G.C.I. 1932-1934 och utsågs 1945 till dess chef. Han organiserade den militära gymnastik- och idrottsskolan 1936 och förde befälet över denna 1941-1944.
Uggla var även ordförande i Sveriges Militära Idrottsförbunds verkställande utskott (VU) 1940-1944, otdförande i Stockholmsdistriktets VU 1931-1934 och i Boden-distriktet 1934-1937. Han var från 1928 till sin död medlem av Sveriges OK, sedan 1926 styrelseledamot i Centralföreningen (ordförande i dess arbetsutskott sedan 1939), Centralföreningens representant i Riksidrottsförbundets Överstyrelse sedan 1931 (suppleant 1927-1930), sedan 1940 ordförande i Centralkommitténs för Fältsport AU och överledare för dess fältsportledarkurser samt sedan 1943 ordförande i Gymnastik- och Idrottsmuseinämnden. Som ledare och organisatör var han mycket medryckande samt besatt en ovanlig energi och arbetsförmåga.
Uggla var dessutom en flitig författare i idrottsliga och gymnastiska ämnen, dels i tidningar, tidskrifter och uppslagsböcker, dels som redaktör för Svenska Arméns Idrott (sedan 1937). Han har utgivit "Hopp" (1918 tillsammans med C. Silfverstrand), "Gymnastik till husbehov" (1930) samt tillsammans med sin bror Gustaf "Svenska pojkarnas idrottsbok" (I-II 1922) och "Gymnastik och idrott åt alla" (1924).
Referenser
Källor
- Nordisk Familjeboks Sportlexikon, Nordisk Familjeboks Förlags AB, Stockholm 1938.
- Focus Presenterar Sporten 2, Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB, Stockholm 1967.
- Swedish Athletic Page
- Stora grabbar
- 1890 års män i ord och bild: en bokfilm 1890-1940 samt biografisk matrikel, fil mag John Karlzén, amanuens Nils Olsson, Gustaf Gottschalk, K G Lindeström, Svenska Kulturförlaget 1940 s. 672
- Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM version 1.02) Sveriges Släktforskarförbund, Riksarkivet 2006