Gran
Från Rilpedia
| ?Gran Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Barrväxter Pinophyta |
| Klass: | Pinopsida |
| Ordning: | Pinales |
| Familj: | Tallväxter Pinaceae |
| Släkte: | Gransläktet Picea |
| Art: | Gran P. abies |
|
|
|
| §Picea abies Auktor: (L.) H.Karst., 1881 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Gran eller rödgran (Picea abies) är ett barrträd i gransläktet och familjen tallväxter. Granen kan uppnå 45 meters höjd och en ålder av över 400 år. I södra och mellersta Sverige blir den dock sällan över 200 år, men avverkas vanligen långt tidigare. Man har nu hittat granar på Fulufjället med rotsystem upp till ca 9500 år enligt tester, vilket skulle gör dessa till världens äldsta kända träd.
Innehåll |
Utseende
Granen är ett barrträd och barren sitter strödda i mycket stora antal på varje skott men växlar mycket i storlek, form och riktning. Granen är också mycket omväxlande med avseende på kronans form, beroende på huvudgrenarnas riktning och kvistarnas ställning. Kottefjällen har också varierande form. Den är antagligen det mest mångformiga trädet i Norden.
Granen uppvisar tydligt flera av de för barrträdens vegetativa delar typiska kännemärkena. Dessa är, utöver bladens utbildning till barr, den genom hela kronan löpande huvudstammen, huvudgrenarnas konfigurationer i cirklar och hartsavsöndringen i veden och barken.
Granen är nakenfröig vilket betyder att att fröämnena sitter på ett fruktblad, som är platt utbrett men ej hopvikt till ett fruktämne. Fruktbladen är spiralställda och har under blomningen oftast purpurröd färg. Eftersom granen vare sig har märke eller stift sker pollineringen genom att pollenen förs av vinden till fruktbladets platta eller kullriga översida, där de små fröämnena sitter och därmed fastnar pollenkorn direkt på fröämnena. När fröna mognar tillväxer och förvedas fruktbladet, men det är fortfarande platt och här utbildar sig alltså inte någon frukt, utan fröna sitter ohöljda i skydd av fjällen, som bildar grankotten.
Granens kotte är alltså en samling spiralställda fruktblad på en utdragen axel och motsvarar en honblomma med talrika pistiller. Dessutom ser man ett litet fjäll utanför varje fruktblad, vilket förklaras av att fruktbladet är kluvet i två lameller. Även "hanblomman" består av en mängd små fjällika blad i spiral så att den liknar ett litet ax. Varje blad bär 2 pollensäckar.
Granen är sambyggare (monoik). När kotten är mogen, spärrar den ut sina fjäll vid torr väderlek. Eftersom den hänger med toppen nedåt faller fröna ut. De sjunker långsamt, precis som lönnens och asken frukter, på grund av den snabba rotation som under fallet åstadkoms av den stora, tunna hinnan. Detta för fröspridningen så viktiga bihang utgörs av en från kottefjället lossnande lamell. Frön från gran (och tall) är alltså med avseende på sin spridning virvelfrön.
Biotop
Granen bildar på många platser skogar som är mycket skuggrika. Dessa skogar blir därigenom oblandade eftersom inget annat träd (utom boken) klarar lika bra att växa upp i skugga. Granskogen uttränger därför lätt både ek och tall. I en ren granskog är också undervegetationen mycket artfattig och består i stort sett av blåbär och olika arter av mossa.
Utbredning
Granen är ursprungligen ett träd i mellersta, östra och norra Europa, men den används inom skogsbruket även i Nordamerika. Den finns i stort sett i hela Sverige men det kan dock förekomma skillnader mellan granar på olika platser. I norra Sverige växer granarna ofta på ett slankare sätt än de i söder och dess kottar har mer rundade fjäll.
Granen är ett av de vanligaste träden i Norden. Bland Skandinaviens skogsträd är granen en av de yngsta invandrarna. Genom fossila fynd har man kommit fram till att granen har invandrat hit från öster och nordost och spritt sig mot väster och söder. Ännu saknas den i större delen av Skåne och i delar av Halland och Blekinge. I Danmark finns den bara odlad och förvildad. Till Norge har den kommit från Sverige endast genom de lägre passen på fjällryggen mellan länderna och är därför mindre utbredd där. Dessa fakta (som man nu gått på en längre tid) kan nu ifrågasättas sedan granar med rotsystem upp till ca 9500 års ålder har hittats på Fulufjället i Dalarna.[2] Detta var alldeles efter att isen dragit sig tillbaka och det finns numera teorier om att granen faktiskt lyckades överleva istiden i/utanför sydvästra Norge. I fjällen ligger grangränsen betydligt lägre än björkgränsen.
Granen och människan
Granens ved är oftast mjukare än tallens, och vanligen mindre rötbeständig. Granen utnyttjas till såväl sågade produkter som till massaved.
I vissa delar av världen är det vanligt att man tar in granar i sina hem som prydnad under julen. I Europa har det traditionellt varit vanlig gran (Picea abies), men även andra arter förekommer. I det tillståndet kallas den för julgran.
Övrigt
Granen är Medelpads landskapsblomma.
Typer av gran
Ormgran
Ormgran (Picea abies 'Virgata') är en granvariant med mycket glesa slingrande grenar och så gott som inga sidoskott på grenarna.
Dikotypgran
Dikotypgran kallas en avvikande typ av gran som förekommer i bland annat Västerbotten.
Källor
Noter
- ↑ Conifer Specialist Group 1998. Picea abies. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-08.
- ↑ Schwedische Fichte ist 9.550 Jahre alt Bild der Wissenschaft (tyska)
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Gran
- Swedes find 'world oldest tree', BBC News
(engelska)
