Hästsjukdomar
Från Rilpedia
Hästsjukdomar är sjukdomar som drabbar hästar. Se även hästmedicin.
Här nedan återfinns de i Sverige vanligast förekommande hästsjukdomarna.
Innehåll |
Hudsjukdomar
Ohyra (ektoparasiter)
Löss
Särskilt under eftervintern och våren då hästarna är långhåriga kan hästarn angripas av löss. En drabbad häst får klåda som gör att den biter sig i flankerna och skrubbar sig mot box- eller spiltväggarna. Det finns då risk för att inflammationer uppstår i huden. Hästen smittas direkt eller indirekt genom tex. ryktdon, borstar, sadel eller annan utrustning. Ett vanligt behandlingssätt är schamponering med ohyreschampo för häst. Efter avlusning bör stallet och hästutrustning desinfekteras.
- Blodsugande löss (Haematopinus asini) är cirka 2 till 4 mm lång och förekommer oftast hos unga hästar eller hästar i dålig kondition och kan hos unghästar ge avmagring och blodbrist.
- Pälsätande löss (Damalinia equi) är cirka 2mm lång, Den suger inte blod utan angriper pälsen på hästen och drabbar främst långhåriga hästar som till exempel islandshästen. Tydliga symtom är håravfall, oro, rastlöshet, hårlösa fläckar, klåda, hudirritation, skrubbsår och sår med sekundärinfektioner.
- Röda hönskvalster (Dermanussus gallinae) är upp till 1 mm stora. Hästar är mycket känsliga för röda hönskvalster (drabbas av svår klåda) och av den anledningen bör höns och hästar aldrig hållas i samma byggnad. Symtom och behandling är samma som mot löss.
Skabb
Skabb orsakas av små skabbdjur som lever i hästens hud.
- Fotskabb (Chorioptes bovis) förekommer framförallt hos hästar med långt hovskägg. Man hittar den oftast på hästens bakben. Den ger en svår klåda som kan medföra att hästen trampar sönder sig med risk för sekundärinfektioner. Den smittas genom direktkontakt mellan hästar.
- Äkta skabb (Psoroptes equi) lever i hästens hud. Den lyder under epizootilagen vilket innebär att man måste anmäla till jordbruksverket vid smittad häst. Symtom är svår klåda varvid sekundärinfektioner kan uppstå, håravfall, rodnad hud, små knottror, blåsor i huden. Äkta skabb syns framförallt på halsen, kring huvudet och sprider sig till hela kroppen,. Behandling sker hos veterinären.
Utanför Sverige finns även andra arter av skabb och man måste därför vara uppmärksam på detta när man importerar en häst så att dessa inte följer med till Sverige.
Fästingar
Fästingar hör till gruppen spindeldjur och är närmare släkt med kvalster. Det finns 11 olika fästingarter, varav Ixodes ricins är den vanligaste. Den biter de sig fast ihästens hud för att suga blod, och hoppar sedan av för att antingen lägga ägg eller ”utvecklas. Smittoämnena för borrelios och ehrlichios finns i fästingens tarmkanal och sprids med fästingens saliv när den biter sig fast och suger blod. Kontakta veterinär vid misstanke om sjukdom. Avlägsna alltid fästing direkt efter upptäckt. Använd gärna pincett eller fästingplockare och se till att inget finns kvar. Tvätta efteråt med desinfektionsmedel.
- Borrelios kan ge hälta med svullna leder och ibland fång. Hästen kan magra av och få störningar i det centrala nervsystemet och ögoninflammation. Symtomen är ofta väldigt diffusa.
- Ehrlichios kan ge en dålig aptit och hög feber. Benen svullnar, hästen blir stel och ovillig att röra på sig och den tappar vikt snabbt! Vid lindrig ehrlichios kan hästen ha hosta som inte ger med sig, samt vara snorig dvs förkylningssymtom. Då behandlingen är ganska kraftig görs den bara i nödfall. Fästingen ses som en litet djur från orange till grå sitta fast i huden. Den kan också ses som en liten rund spindellik insekt som kryper omkring i pälsen.
Mugg och rasp
Mugg är ett gemensamt namn på inflammationer på hästens extremiteter vid karleden och runt kotleden. Om det angripna området sträcker sig över kotleden och uppåt skenan benämns det rasp. Symtom är svår klåda, hästen trampar ideligen, huden är mjällig på angripna områden. Huden får sprickformade sår med f löde av sekret vilket torkar till sårskorpor och sedan spricker upp på nytt. Håravfall, krustbildningar och sekundärinfektioner förekommer också. Mugg kan bland annat orsakas av blöta hagar och dålig stallhygien. Fotskabb kan lätt förväxlas med mugg eller rasp. Mugg kan uppfattas som en liten sak men kan utvecklas till lymfangit och kan då bli kronisk. Om inflammationen inte försvinner inom rimlig tid krävs veterinärvård. Veterinären undersöker hästen och sätter vid behov in behandling med någon typ av antibiotika. Det kan vara antingen i form av en salva att smörja direkt på den förändrade huden. Om hästen fått lymfangit, brukar även behandling med antiinflammatorisk medicin sättas in.
Ringorm
Ringorm är en svampinfektion i huden. Den visar sig som runda och hårlösa fläckar av en enkronas storlek men även större och ibland uppträder klåda. Fuktigt väder gynnar spridningen. Ringorm är mycket smittsam och kan överföras till andra djur och människor. Unghästar är mest känsliga, medan en häst som har haft ringorm anses därefter ha ökad immunitet. Vid misstänkt ringorm bör veterinär omedelbart kontaktas.
Sjukdomar i rörelseorganen
Fång/Fong
Fång är en sjukdom hos hästar där hoven har inflammerats och vävnadsvätska har utgjutits vilket medfört sämre sammanbindning mellan läderhuden och hornkapseln. Hästen blir halt och får svårt att röra sig. En häst som har fått fång brukar ofta stå i så kallad fångställning. De avlastar då framhovarna genom att hålla dessa framför sig och väger sin vikt på bakhovarna.
I svårare fall leder sjukdomen till deformation av hovarna och den är mycket smärtsam. Trots forskning i ämnet har man inte klargjort orsaken. Man tror att en av de vanligaste orsakerna är att hästen har ätit för mycket kolhydrater. Om den äter för mycket spannmål hinner inte tunntarmens enzymer spjälka all stärkelsen. Den rinner då vidare till grovtarmen där den jäses av bakterierna. Det bildas för mycket syra och pH värdet i tarmen sjunker. Detta leder till att bakterierna dör och giftiga ämnen frigörs som sedan tas upp av tarmslemhinnan. Dessa gifter orsakar sedan en inflammation i hovarna. Forskarna är inte säkra på hur detta går till. Men de har övergivit teorierna om att proteiner orsakar fång. I gräset finns det en annan kolhydrat, fruktan. Den liknar stärkelse men kan inte brytas ner av kroppens enzymer i tunntarmen. Den fortsätter därför till grovtarmen och om hästen har ätit mycket fruktanrikt gräs blir det ett liknande förlopp som med havren. Men det finns även andra orsaker som utlöser fång, efter en förlossning, vid felaktig utfodring och vid hård eller långvarig ansträngning. Upprepad kortisonbehandling kan också öka benägenheten hos en häst att få fång. Det finns även en bevisad koppling mellan fetma och fång och mindre ponnyer och äldre hästar har ofta lättare att få fång. Det finns även studier som visar att hästar med övervikt har lättare att få fång. Forskarna tror att det finns ett samband mellan insulinresistens och fång.
Veterinär ska alltid omedelbart kontaktas vid misstänkt fång. Ett akut fånganfall har ofta ett drastiskt förlopp. Hästen svettas, har hög feber och allmäntillståndet är kraftigt påverkat. Rörelseförmågan är starkt nedsatt. En fånghäst sätter ofta bakbenen långt under sig och rör sig med stelt sträckta framben. Alla hästar som får fång står inte i denna fångställning. Hovarna är varma och hästen har mycket ont i hovarna. En häst som har fång under en längre perio kan även få problem med benen långt efteråt, då fångställningen är slitande och påfrestande för hästens leder och muskler.
Stalla in hästen omedelbart på så mjukt och svalt underlag som möjligt. Inget foder förrän veterinär har undersökt. Underlag som rekommenderas är sand, spån, halm och torv. Bäst är dock sand och underlaget ska gärna vara fuktat och så kallad djupbädd, att man lägger på mer strö än normalt för att göra det så mjukt som möjligt. Förebyggande råd:
Vänj alltid hästen långsamt vid ett nytt foder och gräs. En häst som har haft fång bör inte äta foder som innehåller stärkelse tex spannmål. Hos äldre hästar bör man se över tänderna och vara noggrann med hovvården både före och efter betet. Undvik upprepade kortisonbehandlingar, och behandla aldrig fång med kortison.
Spatt
Spatt är kronisk inflammation i hasleden hos häst. Spatt orsakar ofta benpålagringar på den nedre delen av hasen, en så kallad spattknöl. Det är ofta de två nedre av hasens fyra leder som drabbas. Vanligen, men inte alltid, drabbas båda hasarna. Orsaken till spatt brukar anses vara överansträngning av leden. En häst med spatt har ofta en ganska "knyckig" gång med bakbenen.
Hos Islandshästar är spatt ärftligt.
Strålröta
Strålröta är en infektion i hornet i hästens hov. Den finns oftast i strålfåran vid strålen i hästens hov, men kan även angripa andra delar av hoven. Vid strålröta mjuknar hornet och blir mjukt, geggigt och luktar illa. Det är ofta inte bara en hov, utan flera hovar som är angripna samtidgit. Om man inte behandlar strålröta kan hästen bli halt. Strålröta drabbar oftast hästar som står på blöta och/eller smutsiga bäddar. Det kan också bero på att hästen går i leriga hagar utomhus.
Behandling:
Det första man ska göra är att se till att hästens bädd hålls ren och torr. Kratsa hovarna noga och ta kontakt med hovslagaren så att denne kan skära bort det angripna hovhornet. Efter det kan man få göra en jodopaxlösning som man smörjer in den sjuka delen av hoven med.
Luftvägssjukdomar
Hästhosta
Hosta hos häst kan bero på virus, bakterier, damm, kvalster och annat. Hästar kan även börja hosta om de utvecklar en allergi mot damm, hö eller halm.
Hästinfluensa
Hästinfluensa är en virussjukdom som är mycket smittsam. Viruset kan överföras både direkt och indirekt, det vill säga även via redskap och kläder. Om hästen smittats med hästinfluensa måste detta anmälas till jordbruksverket enligt epizootilagen.
Kvarka
Kvarka är en infektionssjukdom som är mycket smittsam. Den orsakas av bakterien Streptococcus equi, som framförallt angriper lymfkörtlarna runt struphuvudet och under käken på hästen. Om hästen blir smittad med kvarka måste detta anmälas till jordbruksverket eftersom sjukdomen lyder under epizootilagen.
En häst som har kvarka har feber, och det rinner ett illaluktande och kraftigt slem ur hästens näsborrar. Körtlarna mellan ganascherna kan bli väldigt svullna och brista, vilket bland annat kan leda till att det börjar rinna tjockflytande var ut genom dem. Hästen kan även få svårt att andas. Om man just har varit i ett stall med kvarka är det viktigt att man tvättar all sin utrustning och kläder, eller köper nytt.
Behandling:
Det var som rinner ut genom näsborrarna eller bölder innehåller mycket bakterier, och hygien är därför mycket viktig i ett stall där någon häst har drabbats av kvarka. När en böld spricker på hästen brukar dess tillstånd förbättras. I vissa fall av kvarka kan antibiotika vara verksamt, dock finns det idag inget vaccin mot kvarka. De flesta hästar som drabbas av kvarka överlever dock men mycket vila är viktigt och stallet ska isoleras.
Kvickdrag
Kvickdrag är en lungsjukdom som oftast är följd av bronkit, allergi eller även hästinfluensa. Sjukdomen uppträder då allergi eller sjukdom har förstört alveolerna (lungblåsorna) i hästens lungor. En häst som har kvickdrag har oftast ansträngd andning, oftast med dubbel utandning och en otroligt torr och skrällig hosta. Den ansträngda andningen gör att hästens syreupptagningsförmåga minskar och hästen kan tappa hull och ha svårt att arbeta. Ibland kan även hästen bli snorig. Hästar som har haft kvickdarg en längre tid kan ibland få en framträdande rand på undersidan av buken då hästens bukmuskler blir förstorade på grund av ansträngningen. Kvickdrag är obotlig och även om den inte är dödlig så är den plågsam för hästen och avlivning rekommenderas.
Behandlig:
För hästar med lindrigt kvickdrag krävs god stallmiljö, bra foder och mycket utesvistelse. En utebox kan göra att symptomen nästan helt försvinner, speciellt under varma årstider. Dock rekommenderas avlivning av hästarna då hästar som har kvickdrag oftast lider utav ansträngningarna.
Mag- och tarmsjukdomar
Inälvsparasiter
Hästen är värddjur för en rad olika inälvsparasiter. Många av dem stör dock lyckligtvis inte djurens hälsa. De lever av den fodermassa som passerar hästens tarm och försämrar på så sätt hästens egen näringsupptagning. Vissa typer av parasiter (som i dagligt tal kallas "mask") bildar också ämnen som kan vara skadliga för hästen. Hästen får med tiden en viss immunitet och därför är föl och unghästar mer utsatta och drabbas allvarligare än vad vuxna djur gör. Detta gäller dock inte Bandmask där äldre häster är mer utsatta.
De vanligaste inälvsparasiterna är:
- Små och stora blodmaskar
- Spolmask
- Bandmask
- Styngflugans larver
- Fölmask (trådmask)
- Lungmask
Tunntarmsomvridning
Tunntarmsomvridning orsakar kraftiga koliksymptom och är för hästen en väldigt smärtsam sjukdom; tunntarmen vrider sig ett helt varv eller mer. På så vis stängs blodkärlen till tunntarmen av och kan på så vis inte förse tarmen med blod. Gifter frigörs och tas upp av bl.a. bukhinnan, vilket gör att allmäntillståndet störs.
Symptomen är att hästen rullar sig, kastar sig, är orolig och svettas. Pulsen stiger till 80-100 slag per minut och slemhinnorna blir missfärgade. Hästen blir även snabbt uttorkad.
Behandling:
För att hästen ska kunna räddas är det veterinärvård som krävs, då hästen dör efter 8-16 timmar beroende på hur mycket tarmarna vridits.
Grässjuka
Grässjuka är en sjukdom, ofta med dödlig utgång. Det finns lite forskning i ämnet och man har inte klargjort orsaken. Symptomen är kolikliknande.
