Vitryggig hackspett

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

?Vitryggig hackspett Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Vitryggig hackspett; adult hona i förgrunden, hane i bakgrunden
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Hackspettartade fåglar Piciformes
Familj:	Hackspettar Picidae
Underfamilj:	Egentliga hackspettar Picinae
Släkte:	Dendrocopos
Art:	Vitryggig hackspett D. leucotos
Vetenskapligt namn
§Dendrocopos leucotos Auktor: Bechstein
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Vitryggig hackspett (Dendrocopos leucotos) är en fågel i familjen hackspettar. Den vitryggiga hackspetten förekommer transpalearktiskt i Europa och Asien, från Norge i öster till Japan i väst. Den vitryggiga hackspetten är något större än den större hackspetten, Dendrocopos major och är idag listad i Sverige som "akut hotad" av ArtDatabanken, främst beroende på bristen av lämpliga biotoper.

Beskrivning

Utseende

Vitryggig hackspett är den största av brokspettarna, hackspettarter med inslag av rött, vitt och svart i fjäderdräkten. Näbben är lång och har troligen anpassat sig efter artens födoval. En adult fågel har ljus undersida med tydliga längdsgående streck på kroppsidorna. Bröstet är svagt med en beige-skär ton och är streckat i svart. Bakryggen och övergumpen är vit, undergumpen är svagt rödfärgad. Hanen känns igen på en röd hjässa medan honan har en svart. Ungfåglarna har en mer diskret teckning och känns igen på bredare sidstreck än de äldre fåglarna, dessutom märks en blek, rödfärgad hjässa.

Läte

Trummningen är typisk, är långt utdragen jämfört med andra hackspettar och varar i två sekunder. Den känns ofta igen på en avvaktande, kraftig öppning och den accelererar därefter svagare på slutet, som kan liknas med en självdöende pingisboll på marken. Dess rop utgörs av ett snabbt skrattande goeddi-goeddi-goeddi, tonfallet är ungefär samma som hos en roskarl. Den vitryggiga hackspetten har också ett lockläte vilket liknar den större hackspettens, ett kick. Dock har den vitryggiga hackspetten ett tjockare med lägre tonhöjd, och den har dessutom inte riktigt sådan skarphet som denna, bjyck. När fågeln är orolig upprepas lätet i ojämna ramsor.

Utbredning, biotop och taxonomi

Den vitryggiga hackspetten lever främst i Palearktis. I utkanterna av dess utbredningsområde, förekommer i den orientaliska såväl som i den tropiska faunaregionen. Utbredningens centrum ligger i södra Taigan; den börjar i mellersta och södra Skandinavien och sträcker sig över hela östeuropa, i ett bälte österut till Atlantens kust och Japan. I Europa förekommer kvarlevande populationer i Pyrenéerna, Alperna och Karpaterna, i sydliga Apenninerna samt i den sydvästra delen av Balkanhalvön.

Vitryggig hackspett är en art som har mycket strikta krav på sin biotop. Minst en femtedel av landskapet bör bestå av lövskog, och av den delen måste hälften passa arten. Om inte, minskar sannolikheten för att en ledig yta skall återkolonialiseras av fåglar på andra håll. Den lever i en så kallad Metapopulation. Den trivs bäst i skog med så kallade oädla lövträd, som vårtbjörk och asp.

Detta korta avsnitt behöver utökas.

Vitryggig hackspett i Sverige

Antalet vitryggiga hackspettar i Sverige har minskat kraftigt under senare delen av 1900-talet. Arten förekom tidigare som häckfågel på många platser i södra Sverige. Idag är den mycket sällsynt och förekommer främst i trakterna mellan Värmland och Dalsland. Man uppskattar att det 2006 endast finns cirka 15 individer i Sverige och att alla häckningsförsök detta år misslyckades troligen på grund av att honan var för ung.

Under 2007 så lyckades dock ett par med en häckning.

För att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket.

Häckning

Under häckningssäsongen hackar den ut ett bohål som är ungefär 7 cm brett och 30 cm djupt i en gammal trädstam (gärna asp). Den lägger tre till fem vita ägg och ruvar dem i 10-12 dagar. Paret hjälps åt med ruvningen.

Föda

Den livnär sig mestadels av skalbaggar och deras larver samt andra insekter, nötter, frön och bär.

Status

Den häckande populationen beräknas uppgå till 180.000 - 550.000 par och dess status bedöms tills vidare som "Secure" (BirdLife International, *[1]). Exempelvis anses Norge ha 1.700 - 1.800 häckande par, Lettland 2.000 - 2.500, Litauen 900 - 1.200 och Vitryssland 5.000 - 6.000 par. (pdf-dokument *[2]

Källor

1. ↑ ”IUCN 2008 Red List - Dendrocopos leucotos” (på en). IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/141704. Läst 23 oktober 2008. 

• White-backed Woodpecker i engelskspråkiga Wikipedia 22 augusti 2005
• ArtDatabankens faktablad (PDF)
• Hackspettsläktet i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 10, 1909