Tvättmedel

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Tvättmedel är en sorts rengöringsmedel som främst är avsett för rengöring, blekning, mjukgörning och desinficering för olika vattenkvaliteter och temperaturer av textilier, så kallad tvätt. Tvättmedel saluförs oftast i fast form som ett pulver men tvättmedel i flytande form finns också. Tvättmedlens tvättegenskaper, bästa verkningsområde i temperatur och fläckborttagningsegenskaper samt dess konsekvenser för allergiker och miljön är viktiga säljargument.

Historia

Det första tvättmedlet för hushållsbruk, Persil, marknadsfördes första gången 6 juni 1907 av Henkel et Cie i Düsseldorf. Nuförtiden tillverkas de flesta tvättmedel på syntetisk väg, men fram fram till 1950-talet var tvålflingor, framtagna från animaliska och vegetabiliska oljor, fortfarande vanligt.

Funktion

Tvättmedel saluförs i olika former, i pulverform, i flytande form, som gel, förpackade som tabletter, flingor och så vidare. Flytande tvättmedel kan förutom vanlig tvätt användas för att förbehandla svårare fläckar.

Tvättmedel kan även delas in i grupperna vittvätt och kulörtvätt. Skillnaden mellan dessa är främst att vittvättmedel innehåller blekmedel för att bleka bort fläckar och att bevara textiliernas vita färg. Kulörtvättmedel är avsett för färgade textilier och innehåller inget blekmedel då detta snabbt skulle matta av klädernas färger. Förr innehöll vittvättmedel inte sällan optiska vitmedel, som skulle göra att tvätten såg skinande vit ut, men av bl.a. miljöskäl är dessa nu ovanliga.

Tvättmedel är olika effektiva vid olika temperatur på tvättvattnet. Olika ingredienser har olika optimal temperatur. TAED (Tetra-Acetyl-Etylen-Diamin) är en aktivator som gör att full tvätt- och blekeffekt uppnås av vittvättmedel vid lägre temperatur än utan aktivator (60 grader i stället för 90, sägs ofta). Enzymer i vanliga tvättmedel fungerar ofta bäst vid temperaturer kring 50 grader. Under cirka 60 grader överlever fler mikroorganismer (t.ex. sporer från fotsvamp). Konsumentverket rekommenderar privatpersoner en tvättemperatur på minst 60 °C för sänglinne för att tvätten ska bli ren.^[1]

Vanliga ämnen i tvättmedel

• Surfaktanter. Surfaktanter är ytaktiva ämnen som i tvättmedelsammanhang oftast kallas tensider eller detergenter. Surfaktanter har sådana egenskaper att de kan göra smuts som består av fett vattenlösligt. Surfaktanter sänker även vattnets ytspänning vilket ökar vattnets tvättverkan.
• Vattenavhärdare. Vattenavhärdande ämnen sänker vattnets hårdhet för att öka tensidernas effektivitet och att hindra uppkomsten av bl a kalktvål och andra svårlösliga salter som kan skada både tvätten och tvättmaskinen. Vanliga vattenavhärdande medel är fosfater av olika slag.
• Blekmedel. Blekmedel används endast i vittvättmedel där det bleker bort svårlösliga fläckar.
• Enzymer. Enzymer i tvättmedel är oftast amylas och proteas. Proteas bryter ned proteiner och proteinhaltiga fläckar som t ex fläckar av ägg, mjölk och blod.
• Parfym. Parfymer i tvättmedel tillsätts för att ge de tvättade kläderna en fräsch lukt. Vissa andra ingredienser i tvättmedel kan ge en mer ofräsch doft om de inte sköljs ut ordentligt. Ofräsch doft kan uppstå om kemikalier av låg kvalitet används i tvättmedlet eller om tvättmaskinen har beläggningar inuti.

Tvättmedels miljöpåverkan

Fosfater var länge en viktig beståndsdel tvättmedel, det verkar som bl.a. avhärdare och mjukgörare. Fosfaterna kan samlas upp i slamsamlare på reningsverken, men i glesbygd finns många hushåll som inte är anslutna till reningsverk. Fosfater från sådana hushåll bidrar till övergödningen av sjöar och vattendrag och fosfattvättmedel har därför totalförbjudits i vissa länder, däribland Sverige och Tyskland.^[2] Fosfatfria tvättmedel innehåller istället ofta kiselhaltiga leror, zeoliter, såpa (såpabaserat tvättmedel) som allmänt anses vara bättre ur miljösynpunkt.^[3]

Irriterad hud och allergiska reaktioner p.g.a. tvättmedel

Rester av tvättmedel kan irritera huden. Det är främst tensider, färgämnen, parfymer, vissa komplexbindare (t.ex. zeolit), alkaliska ämnen, blekmedel och eventuella konserveringsmedel som kan ge hälsoeffekter. ^[4] Små hårda partiklar kan bli kvar på ytan av tygfibrerna, så kallade inkruster, som kan orsaka hudirritation och / eller göra att tyget blir styvare. Inkrusterna kan bestå av både oorganiskt och organiskt material. De oorganiska partiklarna innehåller oftast kalcium- och magnesiumföreningar samt zeolit, de organiska främst tvålrester. Fosfatbaserade tvättmedel lämnar normalt mindre mängd inkruster än tvättmedel utan fosfater. Vid tvätt i för hög temperatur riskerar man ökad mängd inkruster. Vid så kallad renrumstvätt inom elektronik- och läkemedelsindustrin ^[5] eller för operationstextilier ^[6] används ej tvättmedel med zeoliter, då de dammar. Konsumentverkets tidskrift Råd och Rön konstaterade 2007 i ett test av tvättmaskiner för hemmabruk att "för att få tvätten bra sköljd måste du välja extra sköljning". ^[7] För att få bort organiska inkruster används tvätt i något organiskt lösningsmedel, t.ex. etanol.

Kuriosa

Björn Gillberg visade i TV att gräddersättningsmedlet Prädd gick alldeles utmärkt att tvätta kläder med. Prädd försvann från marknaden tämligen omgående då försäljningen i princip upphörde.

Se även

• Diskmedel
• Tvättmaskin
• Tvättsymbol

Källor

1. ↑ Hälsoskydd vid tillfälligt boende, Socialstyrelsen 2004
2. ↑ Dosera med försiktighet, Dagens Nyheter, 2008-03-29
3. ↑ Använd fosfatfria tvättmedel i glesbygden!, Natur och Miljö, 2007-07-26
4. ↑ Toxinfo-handboken
5. ↑ Kemikalieinspektionens tekniska beskrivning av zeoliter
6. ↑ [Vad innebär ren tvätt, faktablad från Tvätt och Vatten-redaktionen, Kemira, omkring 1995]
7. ↑ Råd och Rön, test av tvättmaskiner 2007

Externa länkar

• Fakta om tvättmedel, Kemisk-tekniska Leverantörförbundet, PDF