Från Rilpedia

Wilhelm Hisinger, född 23 december 1766 i Västmanland, död 28 juni 1852 på Skinnskatteberg, var en svensk kemist och fysiker.

Hisinger studerade vid Uppsala universitet och inskrevs 1786 vid Bergskollegium, men skilde sig snart därifrån och bosatte sig på landet, där han på sina fäderneärvda egendomar Skinnskatteberg och Baggå i Västmanland ägnade sig åt en vidsträckt bruksrörelse.

Vid sidan av denna idkade han även omfattande vetenskapliga studier, genom vilka han förvärvade sig ett berättigat hedersrum bland Sveriges naturforskare. Det var huvudsakligen åt den oorganiska kemin, mineralogin och paleontologin han riktade sina forskningar. Bland de arbeten han inom dem utförde böra främst nämnas upptäckten av cerjorden (tillsammans med Jöns Jacob Berzelius, 1803) och undersökningarna över den elektriska strömmens verkningar på saltlösningar (också tillsammans med Berzelius, 1803), varvid det grundväsentliga sakförhållandet uppdagades, att den elektriska strömmen, då den går genom en ledande vätska, skiljer dennas beståndsdelar sålunda, att syret och syrorna tar vägen till den positiva polen, under det att brännbara kroppar och baser beger sig till den negativa polen. Detta blev utgångspunkten för de i vetenskapens historia epokgörande elektrokemiska teorierna av Humphry Davy och Berzelius. Redogörelsen för denna undersökning är offentliggjord i Versuche betreffend die Wirkung der elektrischen Säule auf Salze und auf einige von ihren Basen (i Adolph Ferdinand Gehlens "Journal der Chemie", band I).

Under vidsträckta resor i olika trakter av Skandinavien insamlade Hisinger värderika bidrag till Sveriges och Norges geognosi och paleontologi. Sina storartade dithörande samlingar donerade han 1841 till Vetenskapsakademien, vilken 1804 invalt honom till sin ledamot. Förutom en mängd mestadels i Vetenskapsakademiens handlingar offentliggjorda mindre avhandlingar utgav han flera verk av större omfattning. Han erhöll 1784 adlig värdighet och nämnda akademi lät 1859 slå en medalj över honom.

Bibliografi i urval

• Samling till en minerographie öfver Sverige (I, 1790)
• Samling till en mineralogisk geographie öfver Sverige (1808)
• Afhandlingar i physik, chemie och mineralogie (sex band, utgiven tillsammans med Berzelius m.fl., 1806-18)
• Anteckningar i physik och geognosie under resor i Sverige och Norge (1819-39)
• Esquisse d’un tableau des pétrifications de la Suède (1829; ny upplaga 1831)
• Geognostisk karta öfver medlersta och södra delarne af Sverige (1832)
• Handbok för mineraloger under resor i Sverige (1843)
• Icones petrificatorum Sueciæ, I (1835)
• Lethæa suecica seu petrificata Sueciæ iconibus et characteribus illustrata (med två supplement, 1837-41).

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hisinger, Vilhelm, 1904–1926 ^(Not).