Från Rilpedia

Walter von Hallwyl, född den 26 januari 1839 i Bern i Schweiz, död 27 februari 1921, var en schweizisk-svensk riksgreve, affärsman, riksdagsman med mera.

Efter studier i Berlin, Edinburgh och Paris tog Hallwyl värvning i den schweiziska armén och blev kapten vid dess generalstab 1864. 1870 tog han dock avsked ur det militära och flyttade till Sverige där han erhöll svenskt medborgarskap 1874. I Sverige verkade han dels som godsägare, dels som direktör eller styrelseledamot i ett antal företag, däribland Dala-Helsinglands järnvägsaktiebolag. Han var också ledamot av styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, och satt 1896-1905 som ledamot av riksdagens första kammare. Vidare blev han 1920 den förste kommendatorn för den nyupprättade svenska grenen av Johanniterorden.

von Hallwyl var gift med Wilhelmina von Hallwyl, född Kempe (1844-1930). Hennes far, Wilhelm Kempe (1807-1883), var en framgångsrik affärsman inom trävaruexportens område. Han grundade Ljusne-Woxna AB, en verksamhet som sedan övertogs av svärsonen. Makarna von Hallwyl lät uppföra Hallwylska palatset i Stockholm efter ritningar av Isak Gustav Clason. De är begravda på Västerljungs kyrkogård i Trosa kommun. Familjen von Hallwyl ägde bl a Erikslunds gods i Västerljung, vilket ännu (2008) kvarstår i släktens ägo genom familjen von der Esch. Den riksgrevliga ätten von Hallwyls svenska gren är utslocknad på svärdssidan, men fortlever ännu på kvinnolinjen.