Från Rilpedia

Vitterhet (isl. vitr, klok, vettig, kunnig, av vit, vett, förstånd), skönlitteratur, poetisk litteratur, var förr liktydigt med kunskapsrikedom, vett, lärdom, och erudition, men ordet nyttjades under dalinska och gustavianska litteraturskedena företrädesvis i bemärkelsen allmän humanistisk bildning i förening med skönhetssinne och innefattade, såsom omfångsbegrepp, alla de kunskapsgrenar, som ansågs ge en sådan bildning (fr. belles-lettres, i motsats till de matematiska och naturvetenskaperna, sciences).

De humanistiska lärdomsgrenarna, sådana som historien, språkvetenskapen, arkeologin m.fl., hade ännu inte utvecklat sig till strängare vetenskaplighet och inte lösryckt sig från "vitterheten". Tvärtom var man angelägen att på allt sätt befästa denna gemenskap mellan vetenskap och vitterhet, ty man såg däri enda sättet att åt skönlitteraturen tillförsäkra ett högre värde, en värdig uppgift, och på samma gång åt lärdomen en vacker form, allt i överensstämmelse med upplysningstidens strävan att förena "det nyttiga med det angenäma" och dess motvilja mot en från den allmänna bildningen isolerad lärdom. Inemot 1700-talets slut vann emellertid de humanistiska vetenskaperna en självständig, strängare utbildning och avsöndrade sig från vitterheten, så att slutligen endast det estetiska elementet återstod, varefter ordets betydelse av skönlitteratur (diktning på vers och prosa samt vältalighet) blev allt vanligare och numera är den gängse. Jfr Litteratur.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).