Från Rilpedia

Per Vilhelm Gustaf Assarsson, född 22 april 1889 i Lund, död 11 oktober 1974 i Stockholm,^[1] var en svensk diplomat. Han var chef vid Sveriges beskickning i Moskva under andra världskriget (1940-1944).

Biografi

Vilhelm Assarsson föddes i Lund som son till professorn i juridik Pehr Assarsson, och dennes hustru Gusten, född Flensburg. Vid universitetet i hemstaden bedrev han sina studier, och avlade jur.kand. där 1911. 1916 värvades han av Utrikesdepartementet som attaché, och blev två år senare tillfälligt placerad i Berlin som legationssekreterare. Åter i Sverige utsågs han 1921 till chef vid den politiska byrån på UD, legationsråd och chef för den juridiska byrån. I egenskap av legationsråd fick han sin tjänst 1923 förlagd i Washington, men sändes 1929 som chargé d'affaires till Mexiko. 1930 var han i Moskva som legationsråd, 1933 generalkonsul i Leningrad. 1935-1940 hade han diplomatiska uppdrag i flera sydamerikanska och mellanamerikanska länder.

Sistnämnda år utsågs Assarsson till envoyé och beskickningschef i Moskva, och ingick därför i förhandlingarna om de svenska handelsförbindelserna med Sovjetunionen samma år. När tyskarna 1941 gick in i Sovjet, flyttade legationen till Kujbysjev, där den var kvar till 1943.^[2] I december 1943 förklarades Assarsson persona non grata av den sovjetiska regeringen och han tvingades lämna landet i början av 1944. Sovjet motiverade sitt beslut med att en svensk militärattaché, kapten Hans Nygren, hade vidarbefodrat sovjetiska militära hemligheter till Tyskland. Från svenskt håll hade man svårt att tolka det sovjetiska agerandet och vid hemkomsten utsågs Assarsson till biträdande kabinettssekreterare, en tjänst som inrättats speciellt för Assarsson då man från svensk sida var angelägen om att visa att regeringen hade fortsatt förtroende för honom.^[3] Första hälften av 1945 tjänstgjorde Assarsson periodvis som tillförordnad kabinettssekreterare, eftersom ordinarie kabinettssekreterare Erik Boheman uppehöll posten samtidigt som han var svenskt sändebud i Paris. Han efterträddes som biträdande kabinettssekreterare av Leif Belfrage som blev ordinarie kabinettsekreterare 1953.

Assarsson gick i pension 1955. Vid sidan av den ordinarie tjänsten, var han styrelseledamot i bland annat Tessinsällskapet och Bahco. Assarsson utgav 1963 på Bonniers förlag en memoar om sina år i Sovjet, I skuggan av Stalin.

Källor

• Svenska Män och Kvinnor, del 1, Stockholm: Bonniers, 1942, s. 151f
• Vem är det 1961
• Libris

Noter

1. ↑ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund 2003
2. ↑ Under kristallkronorna
3. ↑ SOU 2003:18 om svenska utrikesledningen agerande i affären Raoul Wallenberg