Från Rilpedia

Victoria Maria Benedictsson, född Bruzelius 6 mars 1850 i byn Domme i Fru Alstads socken i Skytts härad (numera i Trelleborgs kommun), död 23 juli 1888 i Köpenhamn, var en svensk författare och dramatiker. Hon skrev sina romaner under pseudonymen Ernst Ahlgren.

Benedictsson växte upp i ett lantbrukarhem i Domme. Hon var tidigt intresserad av konststudier, och tog tjänst som guvernant för att tjäna pengar för att åka till Stockholm och utbilda sig till konstnär. Hennes far, som först godkänt detta, ändrade sig dock senare och sade nej. För att komma bort från sina föräldrars inflytande gifte hon sig som 21-åring med postmästaren i Hörby Christian Benedictsson (född 1822 i Landskrona, död 1899 i Hörby) som var 49 år och änkling med barn från det tidigare äktenskapet.

Som många svenska författare vid denna tid sökte hon uppmärksammas av den viktige danske litteraturprofessorn och kritikern Georg Brandes. Deras olyckliga kärleksförhållande 1886-1888, var troligen orsaken till att Benedictsson begick självmord på ett hotellrum i Köpenhamn sommaren 1888, men hon var också djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby. Hon skriver själv: "Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!". Hennes självmord inspirerade Strindberg till Julies självmord i Fröken Julie.

Trots den korta tid som hennes författargärning omfattar anses hon, jämte Strindberg, som en av de främsta av 1880-talets realistiska författare. I sina romaner skildrar hon äktenskapsproblematik och aktuella kvinnosaksfrågor.

Debutromanen Pengar handlar om en ung och omogen flicka som övertalas att gifta sig alltför tidigt med en förmögen godsägare men som så småningom bryter sig ut ur äktenskapet. Fru Marianne skildrar en kvinna som slits mellan sin man Börje, en hederlig och praktisk bonde, och den kultiverade vännen Pål.

Där Pengar slutar med skilsmässa, ger Fru Marianne en mer utopisk bild, med ett slut som bygger på samförstånd mellan makarna och ett jämlikt äktenskap. Att stoffet inte förlorat sin dramatiska verkan visade den tv-dramatisering (Fru Marianne) som Carin Mannheimer gjorde 2001.

Benedictsson testamenterade all sin litterära kvarlåtenskap till sin nära vän, författaren Axel Lundegård. Han har givit ut brev och dagboksutdrag och även redigerat annat efterlämnat material.

Moderna litteraturforskare, som Christina Sjöblad och Ebba Witt-Brattström, behandlar Benedictsson som en feministisk föregångsfigur, medan äldre tiders kritiker, som Fredrik Böök, gärna fokuserade på den olyckliga kärleken till Brandes. Sonja Pleijel och Marianne Söderberg skapade 1988 TV-filmen Postmästarfrun från Hörby om hennes levnadsöde.

Hennes grav återfinns på Vestre Kirkegaard i Köpenhamn i Danmark.^[1] I Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm samt i Malmö och Hörby, Benedictssons hemort för en tid, har gator uppkallats efter hennes pseudonym.

Innehåll 1 Bibliografi 2 Källor 3 Litteratur 4 Externa länkar

Bibliografi

• Från Skåne (1884)
• Pengar (1885)
• Final: skådespel i tre akter (1885)
• Folklif och småberättelser (1887)
• Fru Marianne (1887)
• Teorier (1887, utgiven 1988)
• Den bergtagna (1888)
• Stora boken (tre vol. Dagbok 1882-1888, utgiven 1978-1985 av Christina Sjöblad)

Källor

1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 22

Litteratur

• Birgitta Holm: Victoria Benedictsson, 2007
• Margareta Sjögren: Rep utan knutar: Victoria Benedictsson: en levnadsteckning, 1979
• Margit Norrman: I livets hand : en studie i Victoria Benedictssons religiösa föreställningsvärld = In the hand of life : a study of the religious world of Victoria Benedictsson (doktorsavhandling), 1978
• Karl Erik Rosengren: Victoria Benedictsson, 1965
• Fredrik Böök: Victoria Benedictsson : minnesteckning, 1950

Externa länkar

• Atrium Förlag - Författarpresentation
• En del av Benedictssons författarskap finns som gratis e-böcker i eBoklagret Omnibus.
• Det finns också flera verk av Benedictsson på Litteraturbanken
• Axel Lundegårds biografi över Victoria Benedictsson i fulltext på Litteraturbanken