Från Rilpedia

Vegetarianism som medveten livsstil har knappast funnits i Sverige före modern tid. Den långa hårda vintern gjorde det svårt att helt avstå från kött och smör. Men kött var inte heller vardagsmat och de flesta människor i södra Sverige hade i praktiken ett kosthåll som dominerades av vegetabilier, framförallt i form av spannmål. I t.ex. Skåne var den vanligaste maträtten gröt med öl. Det animaliska inslaget begränsades i dessa trakter till vissa större högtider. På vintrarna sinade korna, varför inslaget av mjölkprodukter i kosthållet var begränsat även i norra Sverige. Smör och ost kunde lagras, men i praktiken använde allmogen dessa livsmedel inte till konsumtion utan till avsalu, för att få in kontanter för att kunna betala skatten. I städer och i områden med livsmedelsunderskott, t.ex. Bergslagen, var det animaliska inslaget större, framförallt i form av fisk (strömming) och mjölkprodukter (smör). Det var endast bland samer och nybyggare i lappmarken som ett animaliskt kosthåll dominerade. Det svenska kosthållet före industrialismen var sålunda i huvudsak lakto-vegetarisk, med inslag av fisk.

En svensk som betraktas som föregångare var Emanuel Swedenborg (1688–1772), som genom sin religiösa uppfattning betraktade köttätandet som en manifestation av människans förfall ur paradiset, ändå åt han bevisligen fisk. En mer inflytelserik vegetarian var Johan Lindström Saxon (känd som J. L. Saxon; levde 1859–1935) som år 1903 grundade Svenska Vegetariska Föreningen.

Are Waerland fick stor betydelse för vegetarianismen i Sverige och övriga Norden. Han kom i kontakt med vegetarianismen i London under 1900-talets första år, och tog dessa ideal med sig till Sverige där han senare bosatte sig. 1928 grundade Waerland Svenska frisksportförbundet, som han senare lämnade för att år 1940 grunda Allnordiska förbundet för folkhälsa som 1958 bytte till sitt nuvarande namn Hälsofrämjandet. Fram till sin död 1955 skrev Waerland ett flertal böcker bland annat om hälsoriktig vegetarisk mat, och hans efterföljare vad gäller vegetarisk kost kallades waerlandianer. De flesta äldre personer i Sverige som är vegetarianer idag, tidigt 2000-tal, är formade av denna skola.

Under 1970-talet fick vegetarianismen ett uppsving. Det motiverades både med hälsoskäl, och solidaritet med tredje världen genom hushållning med jordens resurser. Vegetarianismen från denna tid bestod främst av laktovegetarianer eller lakto-ovo-vegetarianer.

Sedan 1990-talet har vegetarianismen brett ut sig till större grupper, och begreppen har delvis skiftat betydelse. Vegan syftar idag ibland på personer som är vegetarianer av etiska skäl. Denna betydelseglidning har troligen att göra med det ibland använda begreppet militanta veganer. En del menar också att vegan egentligen är synonymt med vegetarian - en definition som rent språkligt sett är logisk, men inte den ursprungliga.

Andelen vegetarianer i Sverige var enligt en undersökning gjord 2001 cirka 0,5%^[1]. Om man även räknar med semivegetarianer ökar andelen till 3,5%. Undersökningen omfattade personer i åldrarna 16-79 år.

Källor

1. ↑ Becker, Wulf. ”Färre unga äter kött men vegetarianerna blir inte fler”. Livsmedelsverket. http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=6610. Läst 2006-02-21.