Från Rilpedia

Värnskatt har använts som benämning på olika slags skatter.

Som en del i saneringen av de offentliga finanserna infördes från och med inkomståret 1995 en särskild "värnskatt", som innebar att den statliga skatten för inkomståren 1995-1998 höjdes från 20 till 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten över viss nivå.

Då denna höjning inte hade något med försvarsbudgeten att göra, är benämningen mindre lämplig. Snarare var det den tillfälliga karaktären, liknande de värnskatter som tidigare uttagits för försvarsändamål, som gav upphov till denna.

Värnskatten avskaffades från och med 1999, men ersattes i stället av en ny extra statlig inkomstskatt på 5 procent för inkomster över viss nivå (av allmänheten kallad den nya värnskatten).

Historisk bakgrund

En tillfällig progressiv engångsskatt som enligt en kunglig kungörelse från 9 oktober 1915 utgick på inkomst och förmögenhet för att avhjälpa brister i rikets försvarsväsen kallades för värnskatt. Skyldigheten att erlägga skatten inträdde då inkomsten utgjorde minst 5 000 kr eller förmögenheten minst 30 000 kr, eller då det vid sammanläggning av inkomst och förmögenhet bildades ett taxerat belopp på minst 5 000 kr. Taxeringen verkställdes av en i vart län av K. M:ts befallningshavande utsedd värnskattenämnd. Kungen och övriga medlemmar av kungahuset bidrog till denna skatt med belopp motsvarande vad som skulle ha utgått, om de varit underkastade allmänna bestämmelser om skattskyldighet. Skattebeloppen, som beräknades till 75 miljoner kronor (varav 30 procent från bolag), ingick i en särskild fond, benämnd värnskattefonden.

Historiskt sett har värnskatt vanligen varit benämningen på den skatt som i några länder erlades till staten av de manliga medborgare som till följd av medicinska problem eller på grund av befrielse inte kunde fullgöra den krigstjänst som den allmänna värnplikten ålade dem. Värnskatt infördes i Bayern då rätten att låta en annan person göra krigstjänst i ens ställe avskaffades efter kriget 1866. Efter Tyska rikets bildande upphörde emellertid denna skatt.

Sedan kantonal värnskatt redan länge funnits i Schweiz infördes 1878 en "militärpflichtersatzsteuer", vilken utgick efter fem olika klasser från 6 till 50 francs om året (gällde alltid de år personen i fråga rätteligen skulle ha tillhört krigsmakten även utan att vara inkallad i tjänstgöring), vartill kom en tilläggsskatt om 1,50 franc för 1,000 francs kapital eller 100 francs inkomst, då den översteg 600 francs. För de år som föll under tjänsten i lantvärnet beräknades endast halv skatt.

I Österrike-Ungern infördes 1880 en "militär-taxe", vars storlek bestämdes för varje år och på grund av förmögenhet eller inkomst växlade mellan 1 florin (i Österrike, 3 floriner i Ungern) och 100 floriner, allt räknat per år räknat. I Italien infördes under 1880-talet en "tassa militare", vilken skulle erläggas dels av de från krigstjänst h. o. h. befriade, dels av dem som tilldelades 2:a och 3:e kategorierna och sålunda endast en kortare tid var inkallade i tjänstgöring. Denna skatt, som även den utgår per år, utgjordes av en fast del på 6 lire och en efter förmögenhet eller inkomst beroende del, vars storlek växte från 1,2 till 3 procent av inkomsterna.

Genom 1889 års rekryteringslag infördes i Frankrike en "taxe militaire" bestående av en fast del på 6 francs och en "taxe proportionnelle", vars storlekbestämdes periodvis. Svårigheten att driva in denna skatt, som inte passade in i skattesystemet, försvårade emellertid lagens tillämpning. I Tyskland väcktes 1880 förslag om införande av värnskatt, men ledde inte till något resultat, och i Sverige togs samma tanke upp i den s.k. generalskommitténs härordningsförslag av år 1891, vilket dock inte blev antaget.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).