Från Rilpedia

Utlänningslagen kallas den lag där utlännings vistelse i riket regleras. Lagen innehåller bestämmelser om asyl, uppehållstillstånd, utvisning, utlännings tagande i förvar, familjeåterförening m.m.

Nu gällande utlänningslag är från 2005 (SFS 2005:716). Den ersatte lagen 1989:529, som i sin tur ersatte lagen 1980:376. Högsta rättsliga instans var enligt 1980 års lag regeringen, något som 1 januari 1992 ändrades till utlänningsnämnden och i 2005 års lag av migrationsöverdomstolen.

Historia

1927 års utlänningslag – Sveriges första – fastställde en restriktiv politik som växt fram redan under första världskriget och som speglade de stämningar av exkluderande nationalism som då rådde. Den modifierades 1937 för att förhindra en stor judisk invandring från Tyskland till Sverige. Året efter försvårades flyktingarnas ankomst genom en ny kungörelse, samt att Sverige tillsammans med Schweiz framkrävde att ett J stämplades i de tyska judarnas pass, vilket gjorde att oönskade lättare kunde nekas inresa.

I Kristallnattens fotspår lättades restriktionerna och framöver tilläts vissa flyktingkvoter passera riksgränsen. Man ville ha öppenheter för andra flyktvågor som kunde tänkas komma i ett annalkande krig som var allt svårare att undvika. Fram till hösten 1941 hade man restriktiva flyktingregler, gällde ej finska krigsbarn. Ett antal hundra till ett par tusen judar släpptes dock in, vissa för vidare transport till utlandet med mellanlandning i Sverige. Visumtvång gällde för alla ickenordiska medborgare efter andra världskrigets utbrott i september 1939. När Sverige väl började diskutera öppnare införingsregler fr.o.m. hösten 1941, var tyskarna inte längre intresserade av att tillåta judisk utvandring (jfr Förintelsen).