Tureholms slott
Från Rilpedia
Tureholms slott ligger i Trosa kommun i Södermanland.
Det högt belägna slottet ligger på platsen för det gamla Gäddeholm, med ursprung från 1300-talet. På 1640-talet byggdes, på uppdrag av Sten Nilsson Bielke, ett slott ritat av Erik Dahlbergh men det brändes ner under ryssarnas härjningar 1719. Tio år senare påbörjade Thure Gabriel Bielke återuppbyggnaden till vad som skulle bli dagens byggnad. Arkitekt var Carl Hårleman.
Huvudbyggnaden är ett trevånings stenhus med långpartiernas mittfasader markerade genom pilastrar och lågspetsiga gavelfrontoner i takfoten. Södra sidans mittparti är framdraget framför fasadlinjen. Huset omges av en hög borggårdsterrass med två flyglar. Från norr leder en monumental uppfartsväg, delvis murad på sluttande valv. Närmast terrassen flankeras den av två låga flyglar. På slottets södra sida ligger en trädgård i fransk stil med terrasser och häckar.
I slottet finns ett stort bibliotek, en mängd släktporträtt m. m. Rustkammaren hade förr omfattande samlingar av vapen och krigsminnen ända från slutet av 1500-talet. Största delen införlivades 1916 med livrustkammaren, som redan förut ägde en del av de dyrbaraste föremålen. Fem gobelänger från 1690-talet såldes 1914 till Stockholms stadshus.
Tureholm tillhörde på 1300-talet riddaren Nils Gädda. Därav det första namnet, Gäddeholm. Godset kom genom gifte till riksföreståndaren Svante Nilsson (Sture). Genom hans sonsons dotter Sigrids giftermål med Ture Pedersson Bielke (1562) tillföll det släkten Bielke, som det därefter tillhörde till 1921. Under ett besök av kung Adolf Fredrik blev det på hans begäran 1761 kallat Tureholm efter dåvarande ägaren, riksrådet Ture Gabriel Bielke. Vid den store konstkännaren och samlaren A. Bielkes död 1877 tillföll Tureholm hans brors- och systerbarn och såldes av dem 1915 till häradshövding Knut Tillberg. Han sålde huvudgården 1916 till ryttmästare Ture Bielke. Mellan 1921 och 1935 ägdes Tureholm av generalkonsul och ryttmästare Herman Gullberg. Sedan 1935 ägs slottet av släkten Bonde.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Tureholm, 1904–1926 (Not).
