Troilus och Cressida

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Troilus och Cressida är en pjäs av den brittiske dramatikern William Shakespeare, och sorteras vanligen tillsammans med Slutet gott, allting gott och Lika för lika som en av dramatikerns s.k. "problempjäser".

Dramat tar sin utgångspunkt i den på Shakespeares tid välkända berättelsen om kärleksparet Troilus och Cressida, som i sin tur är ett medeltida tillägg till den antika legenden om det trojanska kriget (känt från bland andra Homeros Iliaden och Vergilius Aeneiden). Troilus and Cressida är Shakespeares kanske mest bittert cyniska verk, och har på grund av sin desillusionerade ton och sina återkommande, ironiska ifrågasättanden av absoluta värden (inte minst kärlek, heder och samhällshierarkier) beskrivits som en av dramatikerns mest "moderna" pjäser. Författarinnan och litteraturvetaren Joyce Carol Oates har bland annat sagt följande om verket;

Troilus och Cressida, denna den mest plågsamma och mångtydiga av Shakespeares pjäser, framstår för den moderna läsaren som ett samtida dokument. [...] Detta är tragedi av en alldeles särskild sort; en "tragedi" som tar sin utgångspunkt i den konventionella tragedins omöjlighet.[1]

Innehåll

Huvudpersoner

Trojaner:

  • Troilus, prins av Troja
  • Cressida, Calchas dotter
  • Calchas, trojansk präst
  • Pandarus, farbror till Cressida
  • Priam, kung av Troja
  • Paris, prins av Troja
  • Hector, prins av Troja
  • Andromache, Hektors maka
  • Aeneas, trojansk befälhavare

Greker:

  • Ulysses, kung av Ithaka
  • Nestor, grekisk prins
  • Achilles, grekisk prins
  • Patroclus, grekisk prins
  • Thersites, en vanställd och grov grekisk soldat
  • Agamemnon, den grekiske befälhavaren
  • Menelaos, Agamemons bror
  • Helen, Menelaus hustru
  • Ajax, grekisk prins
  • Diomedes, grekisk prins

Källor och tidiga utgåvor

Enligt de konventionella uppskattningarna skrevs Troilus and Cressida omkring 1602, och tillkom därmed under höjdpunkten av dennes karriär som dramatiker (efter Hamlet och Trettondagsafton men före Othello och Kung Lear). Pjäsens främsta inspirationskälla utgörs av Geoffrey Chaucers Troilus and Criseyde, och det är därutöver även möjligt att Shakespeare använde George Chapmans samtida engelska översättning av Iliaden som utgångspunkt. Dramatikerns kan med sin egen, märkbart illusionslösa version av det trojanska kriget medvetet ha velat parodiera Chapmans (och, i något mindre utsträckning, Homerus egen) vördnadsfulla, högstämda stil. Pjäsen utgavs första gången (i två versioner) år 1609 och publicerades därefter i den första utgåvan av Shakespeares samlade verk 1623 (och i upprepade utgivningar 1632, 1664 samt 1685) [2].

Tidiga uppsättningar

Den komplexa och mångtydiga Troilus och Cressida tillhör Shakespeares minst populära pjäser, och inga entydiga bevis finns för att verket över huvud taget sattes upp under Shakespeares livstid. År 1679 hade en kraftig omarbetning av pjäsen (signerad John Dryden) premiär i London, och denna version återanvändes 1709, 1720-23 samt 1733-1735. Inte förrän vid 1800-talets slut började Shakespeares ursprungliga text användas, och i Storbritannien dröjde det till 1912 innan en dokumenterad regelrätt uppsättning av pjäsen genomfördes (därtill var den kraftigt förkortad jämfört med originaltexten).

Referenser

  1. Oates, Joyce Carol (1966/1967). "The Tragedy of Existence: Shakespeare's 'Troilus and Cressida'". Ursprungligen publicerad som två essäer i Shakespeare Quarterly (1966) samt Philological Quarterly (1967). Egen översättning.
  2. Scott Kastan, David (2001). Theatre for a New Audience: Troilus and Cressida: In Performance.

Länkar


Se även


Personliga verktyg