Tresäde
Från Rilpedia
Tresäde, även treskiftesbruk, trevångsbruk och tredingsbruk, är ett urgammalt system inom jordbruket, vilket innebär att man delar in en åkermark i tre gärden (vångar, skiften). Ett av gärdena får ligga i träda medan de två övriga bar mognande säd, vanligen höstsäd närmast efter trädet och därefter vårsäd, och man skiftar efter varje år.
Denna växtföljd började användas på 700-talet och kom i allmänt bruk därigenom, att Karl den store anbefallde dess införande vid alla kronans gods i stället för den planlösa omväxling av grödorna, som förr torde ha varit vanlig. Vid medeltidens slut var treskiftesbruket det allmännaste brukningssättet i större delen av Europa, och då en mängd hävdvunna bruk och lagbestämmelser (byordningar) grundats på treskiftesbruket, vidhölls det med stor envishet och avskaffades först i samband med de agrarreformer, som i de flesta länder började genomföras under senare delen av 1700-talet.
I Sverige var det vid början av 1800-talet förhärskande i Skåne, Småland, angränsande delar av Östergötland, Värmland, Närke, Gotland och Öland samt i vissa delar av Blekinge, Halland, Västergötland och Dalsland samt Gävleborgs och Västernorrlands län. Med fortskridande uppodling av ängen till åker, blev nödvändigt att från treskiftesbruk; som inte lämnade annat foder än halm, övergå till sådana växtföljder, i vilka foderodling ingick, och även av andra skäl övergavs det gamla treskiftesbruket under 1800-talet.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Treskiftesbruk, 1904–1926 (Not).
