Theodor Heuss
Från Rilpedia
Theodor Heuss, född 31 januari 1884 i Brackenheim, död 12 december 1963 i Stuttgart, tysk politiker (FDP); första förbundspresidenten för Förbundsrepubliken Tyskland 1949-1959.
Biografi
Theodor Heuss studerade nationalekonomi, historia, filosofi, konsthistoria och statsvetenskap i München och Berlin 1902-1905, 1905 promoverade han i Münchens hos Lujo Brentano. Efter sina studerier verkade han som politisk redaktör. 1905-1912 ledde han tidskrfiten Die Hilfe i Berlin. 1912-1918 var han chefredaktör för Neckarzeitung i Heilbronn. 1920-1933 arbetade han som docent vid Deutsche Hochschule für Politik i Berlin. 1923-1926 utgav han tidskriften Die Deutsche Nation. Heuss var VD och styrelsemedlem i Deutscher Werkbund 1918-1933.
1903 blev Heuss medlem i det vänsterliberla partiet Freisinnige Vereinigung innan han 1909 bytte till Fortschrittliche Volkspartei. 1918 var Heuss med och grundades Deutsche Demokratische Partei (DDP). För DDP satt Heuss 1924-1928 och 1930-1933 i den tyska riksdagen. I juli 1933 blev Heuss av med sin plats i riksdagen. 1936 blev tidningen Die Hilfe förbjuden av nazisterna och Heuss förlorade sitt arbete.
1941 blev Heuss fast medarbetare på liberala Frankfurter Zeitung där han framförallt skrev historiska och kulturpolitiska artiklar. 1942 förbjöd nazisterna tyska tidningar efter befallning från Hitler att trycka Heuss skrifter. Heuss skrev vidare under pseudonymerna Thomas Brackheim och r.s. Under sitt eget namn gav Heuss ut en biografi över Justus von Liebig.
Efter andra världskriget flyttade Heuss från Berlin till Stuttgart och blev 1945 kulturminister. 1946-1947 verkades han som professor i historia vid den tekniska högskolan i Stuttgart. Heuss var med och grundade Demokratische Volkspartei (DVP) och satt för partiet i lantdagen 1946-1949. 1948 blev Heuss tillsammans med Wilhelm Külz utnämnd till ordförande för Demokratische Partei Deutchlands. Samma år blev han hedersprofessor vid den tekniska högskolan i Stuttgart. 12 december 1948 följde grundandet av Freie Demokratische Partei (FDP) med Heuss som ordförande för partiet i Västtyskland och Berlin. Heuss verkade för sammanslagningen av alla liberla partier i de västliga ockupationszonerna. Heuss var 1948 medlem i det parlamentariska råd som beslutade om den västtyska författningen Grundgesetz.
Sin plats i Förbundsdagen lämnade han snart efter att han tillträtt den 1949, eftersom han den 12 september 1949 blev vald till Förbundsrepublikens första president. Hans motståndare i valet var Kurt Schumacher. Heuss instiftade Bundesverdienstkreuz 1951. 1954 blev Heuss återvald utan någon motkandidat och var förbundspresident fram till 12 september 1959. Han tackade nej till en tredje period 1959, som hade krävt en ändring i författningen. Heuss präglande sin tid som förbundspresident genom att gå över partigränserna. Heuss lyckades som representant för Tysklands demokratiska och liberala tradition och kultur skapa förtroende i utlandet för Västtyskland. Hans statsbesök bidrog starkt till att förbättra Förbundsrepubliken Tysklands anseende i omvärlden. 1959 mottog han den tyska bokhandelns fredspris. Heuss är hedersmedborgare i städerna Berlin, Brackenheim, Darmstadt, Frankfurt am Main, Heilbronn, Kiel, Köln, Stuttgart och Trier.
Externa länkar
- dhm.de – Deutsches Historisches Museum
- stiftung-heuss-haus.de – Theodor-Heuss-Haus
- Bundespräsidialamts sida om Theodor Heuss
- Theodor-Heuss-Museum
- Theodor-Heuss-Stiftung
|
|||||||
