Tempelherreorden
Från Rilpedia
|
|
- För den nutida nykterhetsorden, se Tempel Riddare Orden
Tempelherreorden var en medeltida orden som grundades av Hugo av Payens, Gottfrid av Saint-Omer och sju andra riddare så sent som 1119 för att skydda pilgrimer mot överfall då de färdades till Jerusalem under korstågen, och för att värna Korsfararstaterna. 1128 bekräftades orden av påven. Namnet kommer av att ordens högkvarter låg i Klippdomen som är en muslimsk helgedom i Jerusalem som är beläget på samma plats som det forna Salomos tempel.
Genom sin rikedom och sina vittgående privilegier, vilket gjorde orden till en viktig maktfaktor, ådrog sig orden den franske kungen Filip IV, "Filip den skönes", vrede. Större delen av orden avrättades på order av Vatikanen fredagen den 13 oktober 1307. Den siste stormästaren Jacques de Molay brändes, tillsammans med Geoffrey de Charney, på bål den 18 mars 1314. Med stöd av olika anklagelser (bl.a. för heresi, avgudadyrkan och homosexualitet) och genom tortyr frampressade falska bekännelser lyckades kungen få påven Clemens V att den 22 mars 1312 upplösa orden i bannbullan Vox in excelso. Den så kallade Chinon-pergamenten, som finns bevarad i Vatikanens arkiv, visar att Clemens V år 1308 gav tempelriddarna absolution för anklagelserna, vilket betraktas som ett stöd för att påven åtminstone till en början strävade efter att bevara Tempelherreorden inom kyrkan. [1]
Innehåll |
I modern tid
Orden säges ha överlevt underjordiskt och framträdde då Filip, hertig av Orléans, utsågs till stormästare 1705. Dokumentariska bevis för detta saknas dock. Alla nuvarande former av Tempelherreorden anses av Vatikanen vara illegitima. Det finns flera påvliga dekret och andra uttalanden mot alla former av Tempelherreordnar.
Namnet lever också vidare i ordet godtemplare. Den moderna orden Tempel Riddare Orden har också tagit sitt namn härifrån men säger sig uttryckligen inte vara en fortsättning på den medeltida orden.
I skönlitteraturen
Tempelherrarna förekommer i Jan Guillous böcker om tempelriddaren Arn, Raymond Khourys bok Den siste tempelriddaren, Robyn Young bok Brödraskapet samt i otaliga konspirationsteorier, exempelvis i satirisk form i Umberto Ecos bok Foucaults pendel.
Se även
Noter
