Tarpan
Från Rilpedia
| Tarpan | |
 |
|
| Ursprung | Europa, västra asien |
|---|---|
| Utbredning | Utdöd, den moderna finns globalt |
| Miljö | Stäpp och skog, svalt klimat |
| Egenskaper | |
| Typ | Ponny |
| Mankhöjd | ca 120 cm |
| Färg | Enbart musblack och black är tillåtet |
| Användning | Vildhäst, den moderna tarpanen finns i visa djurparker |
Tarpanen (Equus ferus gmelini) är en primitiv och en numera utdöd hästtyp. Tarpanen är en av de förhistoriska förfäderna till många av dagens modernare hästraser och de levde som vildhästar från Spanien ända till västra Ryssland och på stäpperna i Eurasien. Men de största flockarna med Tarpaner levde främst i området runt Karpaterna som idag utgör Polen. Den sista vilda tarpanen var ett sto som dog år 1880. Idag har man återuppfött en hjord med exakta replikor av tarpanen som kallas Heckponny. De lever halvvilt i ett skyddat skogsområde i Popielno i Polen. Vissa tarpaner har även exporterats bland annat till Tyskland och USA. Tarpanens namn härstammar från turkmenskan och betyder helt enkelt "vild häst".
Innehåll |
Historia
De första dokumentationerna av Tarpanen var från stäpperna i södra Ryssland och i östra Eurasien där dessa hästar domesticerades av Skyterna runt år 3000 f. Kr. Grottmålningar av Tarpanen som beräknas vara upp mot 40 000 år gamla har även hittats i Frankrike och Spanien. Men dessa dokumentationer var förvirrande och motsägelsefulla då de som studerade hästen var övertygade om att Tarpanen var en förvildad häst som förr levt i fångenskap och antingen släppts lösa eller rymt från sina ägare för att bilda nya hjordar med hstar, liknande den amerikanska Mustangen. En annan grupp forskare trodde att Tarpanen och den mongoliska vildhästen Przewalski var olika typer av samma häst. I själva verket var Tarpanen en helt egenutvecklad primitiv vildhäst som strövade runt i östra Europa och som sedan spreds ända ut till västra Europa och även västra Asien.
Den enda avbildningen av en ursprunglig Tarpan anses vara en teckning av ett årsgammalt stoföl som ritades av en rysk konstnär vid namn Borisov. Bilden publicerades år 1841 och blev förlagan till alla senare bilder på Tarpaner, bland annat Friedrich Spechts illustrationer i Alfred Brehms zoologiska uppslagsverk "Djurens liv" från 1896 som gavs ut i hela 18 band. Borisovs teckning visade ett smalbent djur med ett ädlare huvud än den asiatiska vildhästen Przewalski men med samma utåtbuktande nosprofil. Alla teckningar och konstverk som ritades efteråt anses vara baserade på Borisovs verk.
De första riktiga vetenskapliga studierna av Tarpanen gjordes först år 1700 då dessa vildhästar redan hade var kraftigt hotade av jakt, domesticering och utavel med andra tama och mer moderna och ädla hästar. Tarpanens första latinska namn var kort och gott "Equus Ferus och myntades av Pieter Boddaert år 1784. Men namnet ändrades sedan till "Equus ferus gmelini antonius, uppkallat efter de två främsta forskarna inom området, Helmut Otto Antonius och Samuel Gottlieb Gmelin. Helmut Otto Antonius var direktör för den zoologiska trädgården i Schönbrunn utanför Wien i Österrike mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var Otto Antonius som gav Tarpanen det nya latinska namnet år 1912, efter S.G Gmelin, helt utan vetskap om Boddaerts namngivning. S.G. Gmelin var en naturvetenskapsman från Tyskland som fångade in fyra vilda exemplar i närheten av Bobrovsk i Ryssland år 1768. Med dessa fyra hästar kunde han göra genomgående studier av Tarpanen. Gmelins beskrivning av Tarpanen var en musblack häst, med framträdande svarta prickar och ett "oproportionerligt tjockt" huvud. Troligtvis hänsyftade han till den kraftigt uåtbuktande nosprofilen. Han noterade också att på vissa exemplar var öronen långa och nästan hängande som hos en åsna, men han menade troligtvis att de var flaxiga och väldigt rörliga. Borisovs teckningar stämde mycket bra med denna beskrivning.
Helmut Otto Antonius var en av sin tids mest begåvade naturvetare. År 1922 fastslog han att Tarpanen var en helt egen och äkta typ av vildhäst och inte en variant av Przewalskin. Antonius fastslog även att Tarpanen var av största betydelse för forskningen om den moderna hästens ursprung. Antonius hävdade även att Przewalskin hade det största inflytandet på raser från östra Asien medan Tarpanen hade inflytande på de stäppraser och ponnyer från västra Asien och Europa.
De hästfolk som bodde på stäpperna fruktade tarpanerna, oftast till och med mer än de fruktade vargar eftersom Tarpaner ofta tillfogade stora skador. Tarpanerna höll sig gärna i närheten av de stora hösåtarna, som de ryska bönderna ofta lagt upp på långt avstånd från byn. Men höet åts upp så snabbt att två tarpaner ensamma kunde tömma desa på en enda natt. Men tarpanerna ställde till med även andra skador. Hingstarna var mycket angelägna om de ryska stona, och så snart de fick tag på ett sådant, tog de alltid tillfället i akt och förde stoet med sig bort. På grund av detta jagades Tarpanerna livligt och man dödade framförallt hingstarna eftersom stona skingrade sig om hingsten föll, och blev på så sätt desto lättare byten.
Den sista, helt vilda tarpanen, ett sto, dog 1879 i Askanija Nova, norr om Krim i Ukraina under ett försök att fånga in den. Den absolut sista äkta Tarpanen dog dock ut åtta år senare, år 1887 i en djurpark i Munchen. Tarpanen dog ut mycket på grund av deomsticering och jakt av de vilda tarpanerna men också för att Tarpanernas naturliga revir i skogarna och stäpperna bosattes och de fick på så sätt dålig tillgång till bete och vatten. Trots att den sista Tarpanen dog så sent finns det inte ett enda uppstoppat exempel utav denna häst på något muséeum. Orsaken till detta är bland annat att många forskare och vetenskapsmän under tarpanens livstid såg rasen som en förvildad tamhäst och inte en unik och uråldrig förfader till de moderna hästarna.
En rekonstruerad hjord, framavlad med hjälp av hästar med nära släktskap till Tarpanen, finns numera i ett halvvilt tillstånd i skyddade skogsområden och naturreservat, bland annat i Polen och Tyskland. Dessa "nya Tarpaner" är främst korsningar av de polska ponnyraserna Hucul och Konik men även det svenska Gotlandsrusset och Islandshästen, samt den mongoliska vildhästen Przewalski.
Tarpanens influens
Tarpanen är den vildhäst som har haft mest inflytande på andra raser än någon annan förfader till hästarna. Tarpanblod flyter i många ponnyraser i hela Europa och ända bort till Japan i de japanska raserna Hokkaidoponny, Kisoponny och Kagoshimaponny, även om dessa har mest influens från Przewalskin. Tarpanblodet flyter även i större hästars ådror, bland annat Trakehnaren och de flesta ökenraser från centrala Asien. Även en hel del av de tyngre kallblodshästarna kan ha influerats av Tarpanen genom inkorsningar av lättare hästraser, även om den primitiva, nordeuropeiska Skogshästen var föregångaren till alla dagens kallblodshästar.
En gissning som inte kan bevisas men som inte är helt orimlig är att Tarpanen kan ha varit en del i utvecklingen av det mycket ädlare arabiska fullblodet. Bevisat är dock att Tarpanen ligger i grunden för den berömda spanska hästen. De spanska hästarna och arabhästarna är de två absolut mest inflytelserika raserna genom tiderna och har använts för att förädla eller utveckla nästan alla dagens hästraser. Därför kan Tarpanens arv finnas hos nästan alla dagens moderna hästar, och även om Przewalskin hade det mesta inflytandet på de östasiatiska hästraserna har säkerligen flera av dessa även influerats av Tarpanen, bland annat de indiska ponnyraserna Spitiponny och Bhutiaponny som har samma kraftiga käke och stora huvud.
Tarpanens idag närmaste motsvarighet, utöver de nya rekonstruerade tarpanerna, är de polska Hucul- och Konikponnyerna samt även den portugisiska Sorraian som uppvisar samma färg och byggnad som Tarpanen men även den mycket ädlare, större och mindre primitiva tyska Trakehnaren har mycket Tarpanblod i sig.
Egenskaper
Den gamla Tarpanen var en mycket primitiv stäpp- och skogshäst som troligtvis hade naturligt skydd och tålighet mot dåligt väder och en karg miljö. Pälsen var sträv med den typiska brungråa till mörkgråa eller gulgråa blackfärgen. Pälsen var troligtvis mycket lik pälsen på en hjort. I jämförelse med den primitiva Przewalskin eller Skogshästen hade Tarpanen något ädlare drag med smalare ben och mycket lite hovskägg. Huvudet var även något ädlare men fortfarande med en typiskt utåtbuktande nosprofil, även om det inte var lika tungt. Tarpanen bör ha varit väldigt härdig och troligtvis väldigt fruktsam. Tarpanerna var även väldigt skygga och vaksamma och hade väldigt starka instinkter och kunde lätt upptäcka en fara mycket tidigt. Tarpanerna var troligtvis mycket intelligenta och naturligt sunda och starka.
Tarpanerna levde i stora flockar på upp till 100 hästar som även delades in i olika grupper, alla ledda av en hingst som skyddade hjordarna och förde dem i säkerhet vid behov. Tarpanen bör ha varit mycket svårtämjd och enligt gamla mongoliska dokument kunde inte ens de bästa mongoliska hästtämjarna lyckas med att tämja en Tarpan. De tarpaner man lyckades fånga in och tämja något var uppskattade arbetshästar på grund av sin naturliga styrka, men oftast utavlades de med mer moderna raser för att kunna behålla styrkan, men för att få en lugnare och mer arbetsvillig häst.
Den moderna Tarpanen
De nya "återuppfödda" Tarpanerna utvecklades med hjälp av mycket genetiskt närstående hästraser, främst från Karpaterna, bland annat Hucul och Konik. En av anledningarna till att man återuppfödde Tarpanen var bland annat för att man insåg deras historiska och unika arv. De första "moderna Tarpanerna" var ponnyer som den polska regeringen samlade ihop hos bönder år 1887. Hästarna var så exakt lika den gamla tarpanen så man utgick ifrån att dessa var renrasiga, vilket aldrig har kunnat bevisats. Men nu lades grunden för att kunna återuppföda Tarpanen som typ genom dessa hästar som var så lika Tarpanen.
Den nya hjorden med Tarpaner var ett projekt som utfördes av de två tyska zoologerna och bröderna Heinz och Lutz Heck, som jobbade på djurparken "Tierpark Hellabrunn utanför Munchen under början av 1900-talet. De två bröderna såg alla levande varelsers gener som ett pussel, där bitarna kunde förflyttas och på så sät skapa nya arter, samt återuppföda gamla, utdöda raser genom nu levande ättlingar. Ston från dessa ättlingar korsades med hingstar av Przewalski som skulle fungera som en katalysator för att få fram de primitiva egenskaperna hos de nya Tarpanerna. Även hästraser som har lite mindre influenser från Tarpanen har använts i utvecklingen bland annat Islandshästar och Gotlandsruss.
Den första nya Tarpanen var ett hingstföl som föddes den 22 maj år 1933 i djurparken i Munchen. Dock är det väldigt ovanligt att återuppfödda raser får behålla det gamla namnet och den nya rasen kallades även Heck-ponny efter de två bröderna som återuppfött dem. De rekonstruerade hjordar med Tarpaner som finns nu är ganska säkert väldigt lika den gamla Tarpanen i utseende. De är alltid black med ål (en mörkare rand längs ryggraden) och zebraränder på benen som ibland kan synas även på bålen. Den är dock något större med en mankhöjd på runt 130-135 cm medan den gamla Tarpanen troligtvis inte var mer än 120 cm. Men idag är hästar mycket större än vad de var för bara några få hundra år sedan.
På vintern vitnar hårremmen precis som hos många andra vilda djur och pälsen är sträv som på en hjort. Manen är oftast ganska ljus gråvit men med mörka hår i mitten, precis där åen går igen mankammen. Man röntgade tänderna, skalle och extremiteter på de nya Tarpanerna för att kontrollera att likheten inte bara låg i exteriören, och man lyckades få fram en häst som exakt liknade den som utrotades i slutet av 1870-talet. Tarpanen idag är ett perfekt exempel på primitiv kraft med en motståndskraft mot sjukdomar, sår som läks snabbt och stona som aldrig kastar ett föl. Tarpanerna förökar sig också snabbare än tamhästar. Tarpanen har även alltid kort man och svans och den är härdig, extremt envis och starkare än den ser ut. Den är även mycket uthållig och instinkterna hos denna primitiva ras är starkare än hos dagens andra tamhästar.
Den moderna Tarpanen finns idag främst i Polen men ett antal exemplar har även exporterats till USA. Det beräknas finnas runt 100 heck-ponnyer i världen. Den nya Tarpanerna fungerar som ridhästar och verkar inte ha några problem med att bli hanterade av människor men däremot är de väldigt envisa och de tål inte aggresivitet från människor. Tarpanerna har även en naturlig förmåga att hoppa och för att dra vagn. Deras robusta byggnad och starka ben gör att de även klarar av att bära vuxna ryttare.
De moderna tarpanen går även under det latinska namnet Equus caballus gmelini, i jämförelse med den gamla vilda tarpanens "Equus ferus gmelini".
Se även
- Hästens evolution
- Hästens historia
- Ferustyp
- Przewalski
- Hucul
- Konik
- Sorraia
- Skogshäst
- Tundrahäst
- Tatarisk ponny
Källor
- Tarpanen hos Breeds of Livestock
- Bonniers stora hästlexikon av Ellwyn Hartley Edwards
- Stora boken om hästar och ponnyer av Tamsin Pickeral
- Tarpanen på Aftonbladet.se
- Samlad data och fakta om Tarpanen
- Tarpanen på EquineKindom.com
