Från Rilpedia

Tankebyggarorden eller Tankebyggareorden, ett vittert ordenssällskap, som stiftades i Stockholm 1753 av sekreteraren i utrikesexpeditionen Carl Friedrich Eckleff, en ivrig frimurare, och före årets slut räknade 34 medlemmar, bland vilka skaldinnan Hedvig Charlotta Nordenflycht samt skalderna Gustaf Filip Creutz och Gustaf Fredrik Gyllenborg är de ryktbaraste. Vidare märkas bröderna Israel och Carl Torpadius, Axel Gabriel Leijonhufvud och Johan Fischerström.

Samfundet bar prägeln av på en gång hemlig orden och vitter akademi. Man antog valspråk jämte ordensnamn (fru Nordenflycht: Uranie, Gyllenborg: Trofast, Creutz: Mellandag o.s.v.), och man uppställde prisfrågor. De föredragna vitterhetsalstren utgavs under titeln Våra försök (3 dlr, 1753-1755). Samlingen innehåller frispråkiga satirer (mest av Gyllenborg), riktade mot åtskilligt gammalmodigt, vacker idyllisk poesi (Creutz' "Sommarqväde" och "Elegie" m. m.), högstämt retorisk didaktik samt betydligt frivola småstycken. Nit för tidevarvets "upplysning" framträder. Språkformen är i allmänhet tung och ovig.

Inom sällskapet bildades ett centralt kotteri bestående av fru Nordenflycht och hennes närmaste krets, som lät trycka Witterhets arbeten, utgifne af et samhälle i Stockholm (2 dlr, 1759-1762), vari många stycken ur Våra försök återfinns omarbetade och förädlade samt många nya och märkliga finns införda (däribland Creutz' "Atis och Camilla" och "Daphne", Gyllenborgs "Vinterqväde", fru Nordenflychts "Fruentimrets försvar" och "Tåget öfver Bält"). Med denna publikation tog svenska poesiens språk ett mycket stort steg framåt i välljud och fritt behag. 1763 sönderföll Tankebyggarorden, i det att fru Nordenflycht dog och Creutz beordrades till Spanien. Ett försök att 1775 återuppliva orden misslyckades.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).