Television

Från Rilpedia

(Omdirigerad från TV-apparat)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För apparaten, se TV-mottagare. För musikgruppen, se Television (musikgrupp).
Philips demonstrerar televisionTekniska museet i Stockholm, november 1952.

Television eller TV (även teve) är ett system inom telekommunikation för att på avstånd skicka ljud och rörliga bilder till en mottagare. Numera betecknar termen även mediet ("att titta på TV") eller för att beskriva tekniska lösningar som tillhör något av de olika TV-systemen. Systemet för att sända bilder har funnits kommersiellt sedan 1930-talet och har fått stor spridning världen över. Sedan andra tekniska lösningar såsom video, DVD och Blu ray har kommit, har TV-apparaten inte bara mottagit material utan även använts för att visa inspelat material.

Innehåll

Namnet

Ordet "television" är en sammanslagning av två ord med skilda härledningar. Tele- är grekiska för "lång" medan vision kommer från latin visio, "syn" (jämför norskans ord "fjernsyn" och tyskans "Fernsehen").

Historik

Tysken Karl Fredinand Braun kom med idéer om TV redan på 1800-talet. Det första halvmekaniska analoga systemet demonstrerades första gången 1925 av John Logie Baird. En hel del andra system uppfanns efterhand, men Bairds var det mest vanliga. "Mirror Drum" bestod av en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. Ett annat system använder en roterande spegel med flera sidor (4, 6, 8 och så vidare) och ett antal vinklade speglar bakom. Detta system kan visa mycket högupplösta (jämfört med Nipkowskivan) bilder på flera hundra linjer. Faktum är att laserskrivare använder ett likande system med en roterande mångsidig spegel. Ett helt elektroniskt system demonstrerades av Philo Taylor Farnsworth hösten 1927. Den första transatlantiska TV-sändningen ägde rum redan 1928 med Bairds mekaniska system. Då användes kort- och mellanvågsbanden, där vågorna kan studsa mot jonosfären, utan att man behöver använda en satellit.

De första TV-apparaterna var radioapparater med en TV-enhet bestående av ett neonrör och en snurrande skiva (nipkowskiva) som kunde visa en röd bild stor som ett frimärke. Det fanns även andra tekniker för att överföra bilder, t ex en snurra med vinklade speglar som roterade snabbt. De första högupplösta sändningarna skedde i Tyskland i mars 1935, men var bara tillgängliga i 22 offentliga TV-tittningsrum. Systemet hade 180 linjer, som gav en mycket högupplöst bild jämfört med Storbritanniens 30-linjerssystem. En av de första större sändningarna var Olympiska spelen i Berlin 1936. TV ökade dramatiskt efter andra världskriget. Färg-TV kom i USA 1953, via CBS. Den amerikanska regeringen godkände färg-TV-systemet CBS utvecklat, men när Radio Corporation of America (RCA) kom med ett system som tillät visning av färg-TV-sändningar i svartvitt på en svartvit-TV frångick CBS sitt förslag och anpassade sig till det nya.

Tekniken bakom television

Telefunken- TV-mottagare från 1936
Tv-apparaten Braun HF 1
Stig Lindbergs Lumavision LT 104, 1956
Pioneer PDP-436XDE, modern plasma-TV

Bildåtergivning

TV-bilden kan återges med flera olika tekniska hjälpmedel.

Innan de platta TV-apparaterna gjorde sitt intåg användes katodstrålerör vilket består av en elektronkanon som skjuter elektroner mot en bildskärm som avger ljus när det träffas av dessa. Elektronstrålen sveper över skärmen uppifrån och ner och ritar på så sätt upp en bild. Detta sker 50 (EIA/NTSC 60) gånger per sekund vilket räcker för att ögat skall uppfatta bilden som flimmerfri. Man använder en teknik kallad radsprång (interlace) vilket innebär att två delbilder ritas upp med en inbördes förskjutning av en linje. Varje delbild innehåller 288 linjer vilket totalt ger 576 linjer per helbild, därav uttrycket 576i som används vid jämförelser mellan olika TV-system.

För att återge färg är ytan försedd med röda, gröna och blå punkter arrangerade i grupper om tre men med sådan inbördes placering att hela bildskärmen är täckt. Det finns då tre elektronkanoner i bildröret, en för varje färg. Om elektronerna från den "blå" kanonen träffar en blå punkt lyser den bildpunkten. Om en röd, en blå och en grön punkt intill varandra lyser med en viss ljusstyrka uppfattar ögat det som vitt. Genom att blanda de tre färgerna kan de flesta färger återges. Detta kallas additiv färgblandning.

En TV-kanal består av bild och ljud i form av elektroniska signaler vilka sänds ut på en radiofrekvens. När man väljer kanal på sin tv så väljer man den frekvens man vill ta emot och omvandlar denna till signaler som får styra elektronkanonen och högtalarna.

Numera är "platt-tv" det vanligaste, dvs TV-mottagare där bilden istället återges med LCD eller plasma-teknik, och bildskärmen är betydligt tunnare. Nya tekniska lösningar, t ex OLED, lovar att kunna skapa ännu tunnare bildskärmar.

Även projektionsteknik kan användas för att återge bilden, antingen som "front-projektion", där bilden projiceras på en särskild projektionsduk eller annan valfri yta; eller med "bak-projektion", där projektor och duk ofta är inbyggda i ett skåp.

Distributionssätt

Distributionssätt och TV-systemsstandard bör ej förväxlas med varandra då de är två skilda ting, men ofta starkt beroende av varandra.


Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av TV-distribution

En tv-sändning kan distribueras på något av följande sätt:

En TV-sändning kan distribueras antingen analogt, digitalt eller till viss del som en blandning av båda, ett undantag är TV-sändning via bredband som är helt och hållet digital. Analog sändning via marksändare har upphört i Sverige och man har övergått till digital sändning. För att kunna ta emot en TV-sändning från en marksändare behövs en digital TV-mottagare.

TV-system

Det finns tre olika typer av analoga färg-TV-system:

PAL används i större delen Europa, Kina och Australien, SECAM används bland annat i Frankrike, NTSC används i USA, Kanada och Japan.

TV-produktion

Huvudartikel: TV-produktion

Tv-program produceras på olika sätt beroende på de förutsättningar som finns. Drama brukar produceras på samma sätt som spelfilm. Vissa TV-program, framför allt nyheter, sport och evenemang, är direktsända.

Sändningsutbud

Några typer av TV-program är nyheter, dramaserier, film och dokumentärer.


Television i andra länder

Europa

Albanien | Andorra | Belgien | Bosnien och Hercegovina | Bulgarien | Cypern | Danmark | Estland | Finland | Frankrike | Grekland | Irland | Island | Italien | Kroatien | Lettland | Liechtenstein | Litauen | Luxemburg | Makedonien | Malta | Moldavien | Monaco | Montenegro | Nederländerna | Norge | Polen | Portugal | Ryssland | Rumänien | San Marino | Schweiz | Serbien | Slovakien | Slovenien | Spanien | Storbritannien | Sverige | Tjeckien | Turkiet | Tyskland | Ukraina | Ungern | Vatikanstaten | Vitryssland | Österrike

Övriga världen

Se även

Personliga verktyg