Från Rilpedia

Denna artikel eller detta avsnitt anses inte vara skrivet ur ett globalt perspektiv. Förbättra gärna texten eller diskutera saken på diskussionssidan.

TV-teater är ett fenomen som funnits i Sverige så länge som man haft TV-sändningar i Sverige. TV-teatern skulle fungera folkbildande, och man sände både för TV direkt skrivna pjäser och andra dramer. Den svenska TV-teaterns förebild var de pjäser som sändes av BBC.

TV-teaterns förste chef var Henrik Dyfverman (chef 1956–1968), och 1958 anställdes en fast ensemble bestående av åtta skådespelare. Anledningen till att man valde att ha en fast ensemble berodde på att man inte ville vara tvungna att lita på teatrarnas välvilja att låna ut skådespelare.

Under 1960-talet växte ensemblen och när den var som störst var ett tjugotal skådespelare knutna till den. Ensemblen försvann 1973, men en särskild ensemble för de båda TV-kanalerna fanns 1980–1987. Åren 1969–1983 leddes teatern (som sände sina föreställningar i den nybildade TV 2) av Lars Löfgren.

Nuförtiden är det vanligare att man filmar föreställningarna på de teatrar där de spelas.

Pjäser (urval)

• 1966 – Hemsöborna
• 1968 – Grannarne, den första pjäsen som sändes i färg
• 1968 – Markurells i Wadköping
• 1970 – Röda rummet
• 1973 – Din stund på jorden
• 1976 – Raskens
• 1979 – Selambs
• 1983 – Farmor och vår herre
• 1992 – Kejsaren av Portugallien
• 1992 – Markisinnan de Sade
• 1993 – Chefen fru Ingeborg

Den första TV-operan var Menottis Amahl och de nattliga gästerna (1955) och den första större baletten som gjordes för TV var Birgit Cullbergs Den elaka drottningen (1961).