Från Rilpedia

Sven Bröms, född 9 augusti 1612 i Ockelbo, död 1693 (begravd 22 oktober i Västerås), var en svensk teolog och läkare. Han var livläkare åt drottning Kristina, professorn i medicin, rektor vid Uppsala universitet samt grundare av Ockelboverken.

Såväl Sven Bröms far Johan Svenonis Bröms, gift med Catharina Krok, som farfar var kyrkoherdar i Ockelbo församling i Gästrikland. Svens farfar, kyrkoherden Sven Johannis Bröms (död 1610), bytte år 1598 till sig ett antal hemman i Ockelbo och Svens far, Johannis Svenonis Bröms (1580–1653), fick av drottning Kristina behålla i Wij, "att niuta, bruka och behålla under Adelig frihet och frelsemanna Tjenst". Wij erhöll säterifrihet år 1666.

Sven Bröms studerade teologi och medicin vid Uppsala universitet men blev dock inte präst som sin far. Efter studierna erhöll han istället ett stipendium för att studera medicin vid universitetet i Leiden. Efter att ha fått ytterligare medel studerade han att även anatomi vid universitetet i Padua. Här blev Sven erbjuden en tjänst som professor i anatomi, vilken han dock avböjde.

Bröms återvände 1651 till Sverige och utnämndes till livmedikus åt drottning Kristina. Drottningen utnämnde även Bröms till professor i medicin vid Uppsala universitet, där han även utsågs till rektor. Han lämnade dock denna tjänst redan efter ett par månader då han inte fått ut någon lön. Åren 1655 till 1658 följde han istället Karl X Gustav under hans fälttåg.

År 1653 gifte sig Bröms med biskopsdottern Katarina Emporagria Fluur. Hon avled dock fyra år senare tillsammans med parets tre söner i en pestepidemi. År 1663 gifte Sven om sig med Katarina Helleday, som var dotter till en handelsman i Stockholm. Paret fick två barn; Catharina född 1664 och Elisabeth född 1667. Kort efter att Elisabeth fötts avled modern i dysenteri.

Bröms har av professorn i medicin vid Uppsala universitet, Lars Rogberg (1664–1742), beskrivits som "en liten hurtig gubbe med rakt, svagt hår, kalott, pipskägg, svart sammetsrock, liten silvervärja med förgyllt fäste; log och såg mild ut; svor aldrig; brukade aldrig tobak."

Namnet Sven Bröms levde länge kvar i begreppet Brömsens droppar. Dessa droppar fick under drygt tvåhundra år stor spridning som en naturmedicin mot "Elak Mage samt för Fråssan".

Sven Bröms intresse för teologiska frågor resulterade 1681 i en svensk översättning av Martin Luthers lilla katekes.

År 1671 hade Bröms tillsammans med sin svåger Robert Petre låtit uppföra en masugn vid Åbron och en stångjärnshammare vid Brattfors. Robert Petre var rådman i Arboga, och hade förutom Åbron och Brattfors även intressen i Hofors bruk. De två herrarna drog emellertid inte jämnt. Bland annat skall Sven ha "uppviglat" allmogen att inte hjälpa till med kolning och transporter till en påbörjad masugn och hammare i Ockelboforsen. Det hela ledde till att Robert Petre 1675, efter ingripande från Bergskollegium, sålde sin del i Åbron och Brattfors till Sven Bröms.

Vid 64 års ålder avvecklade Sven Bröms sin läkarpraktik i Stockholm och flyttade tillsammans med sina två döttrar till Ockelbo år 1676.

Sven Bröms stod nu ensam för Åbron, Brattfors samt för Viksjö. Han blev kvar vid Wij säteri till 1687 då han flyttade till Västerås. Egendomen hade då två år tidigare avyttrats till Johan Silfverclou, dottern Catharinas make. Efter Sven Bröms död 1693 löste dottern Catharina ut sin syster.