Sture Linnér
Från Rilpedia
Sture Linnér, född 15 juni 1917 i Solna, är en svensk FN-diplomat och titulärprofessor.
Innehåll |
Biografi
Sture Linnér är son till köpmannen Carl Linnér och Hanna Hellstedt. Han studerade vid Uppsala universitet och tog filosofie licentiatexamen 1941. Två år senare doktorerade han med avhandlingen Syntaktische und lexikalische Studien zur Historia Lausiaca des Palladios, och blev docent i grekiska språket och litteraturen. Samma år deltog han vid Röda korsets delegation i Grekland, där han mötte sin blivande hustru Clio Tambakopoulou (1916-2005), dotter till direktören Jean Tambakopoulou och Angeliki Dimitrakopoulou. Paret gifte sig 1944 och fick sedermera två söner.
Efter tiden på Röda korset anställdes Sture Linnér vid Electrolux, där han bland annat var styrelseordförande för dess italienska dotterbolag. 1951 blev Linnér direktör i SAF och därefter hade han olika ledande positioner vid flera större svenska internationella företag, till exempel i Liberia (Lamco).
Sture Linnér var chef för FN:s civila verksamhet i Kongo 1960-1961, under Kongokrisen. Han handplockades av dåvarande generalsekreteraren Dag Hammarskjöld, och det var egentligen tänkt att Linnér skulle varit ombord vid den flygkrasch som blev Hammarskjölds död. I sista stund innan planet skulle lyfta beslöt dock Hammarskjöld att det ur säkerhetssynpunkt var olämpligt att de båda var ombord på samma plan, och Linnér steg av.
Under 1980-talet arbetade Linnér för att återupprätta Alexandrias bibliotek med det antika världsbiblioteket som förebild.[1] År 2003 tog Linnér initiativet till bildandet av Svenska Parthenonkommittén och är nu (2007) dess hedersordförande.[2]
Linnér har utgivit ett flertal böcker om grekisk kultur och forntid, översättningar av antika historieverk (Thukydides och Livius), internationella förhållanden och samtidshistoria, och är fortfarande verksam som forskare och författare. Sture Linnér erhöll Natur och Kulturs kulturpris 1996, och Övralidspriset 2000. Han är också hedersdoktor vid Cyperns universitet. Av Greklands regering utnämndes han 2004 till ambassadör för grekisk kultur. Linnér tilldelades Svenska akademiens Stora pris, Svenska akademiens förnämsta utmärkelse, 2006. Den 29 januari 2008 tilldelades Linnér serafimermedaljen av kungen "för synnerligen förtjänstfulla samhällsgagnande gärningar, nationellt och internationellt.".[3]
11 juli 2007 var Linnér sommarpratare i Sveriges Radio P1. Han är idag bosatt i Stockholm.
Bibliografi (i urval)
- Giorgos Seferis (1963)
- Livius, Roms historia, Roms konungahävder (översättning 1964)
- Fredrika Bremer i Grekland (1965)
- Thukydides, Kriget mellan Sparta och Athen (översättning 1978, pocketutgåva 2006)
- Min Odyssé (1982)
- Homeros (1985, pocketutgåva 1989)
- Katastrofbistånd för utveckling (1986)
- Hellenika (1986)
- En värld utan gränser (1988)
- Den gyllene lyran - Archilochos, Sapfo, Pindaros (1989)
- Europas födelse (1991)
- Lans och båge - Aischylos Perserna (1992)
- Anna Komnenas värld - Bysans på 1100-talet (1993)
- Bysantinsk kulturhistoria (1994)
- Ensamhet och gemenskap (1995)
- Mulåsnan på Akropolis. Mitt Hellas genom tiderna (1996)
- Hellenskt och romerskt - essäer (1998)
- Sicilien - Strövtåg i rummet och tiden (1999)
- Tidevarv komma, tidevarv försvinna (2000)
- Prokopios, Hemlig historia och Vandalkrigen (översättning, 2000)
- Livius, Roms kungatid (översättning, 2002)
- Europas ungtid - Nedslag i Europas kulturhistoria fram till cirka 500 f.Kr. (2002)
- Livius, Den romerska republikens äldsta tid (översättning, 2003)
- Xenofon, Ledarskap/Oeconomicus (översätting, 2004)
- Grekisk gryning - om det hellenska kulturflödet genom tiderna (2005)
- Från Alexander till Augustus - En glanstid i antikens kultur (2007)
- Ingen människa är en ö (2007; pocket 2008)
- Herodotos - den förste globalisten (2008)
Priser och utmärkelser
Externa länkar
- Eva Bäckstedt Med klassikerna som stöd, SvD Kultur den 1 juni 2005
- Sture Linnér Motstånd med livet som insats, SvD Kultur den 6 augusti 2006
- Ingela Lind Antika passioner svalnar inte med åren, Dagens Nyheter den 24 maj 2007
Referenser
Källor
- Vem är det 1961
