Från Rilpedia

Strömfelt är namnet på ett antal befryndade svenska adelsätter, några utslocknade men två ännu fortlevande.

Den äldsta Strömfeltätten uppstod 1632 då sedermera landshövdingen i Södermanland Johan Fegræus (1587-1644) den 24 juli adlades under detta namn. Ätten introducerades 1634 på Riddarhuset under nummer 224. Denne Johan Strömfelt var sonsons son till den Bengt Haraldsson i Stora Wånga (1500-talets början), vilken även är stamfader för ätterna Appelbom, Fägerstierna och Igelström. Enligt Gabriel Anrep skall denne Bengt Haraldssons äldste kände förfader ha varit en Simon under 1300-talets senare hälft, vilken förde den så kallade Vångasläktens vapen (tre rinnande strömmar).

En av Johan Strömfelts söner, landshövdingen i Skaraborgs län Harald Strömfelt (död 1707) upphöjdes den 24 oktober 1696 till friherre och introducerades som sådan med nummer 105 året därpå. Av dennes avkomlingar upphöjdes en sonsons son, amiralen och landshövdingen Fredrik Georg Strömfelt (1738-1814), den 16 november 1799 till greve. Den grevliga ätten Strömfelt, vilken introducerades med nr 106 år 1800, utgörs dock endast av Fredrik Georgs äldsta manliga ättling enligt primogenitur medan dennes övriga avkomlingar "endast" är friherrar (även Fredrik Georgs yngre bror, generalen Carl Axel Strömfelt (1740-1821), upphöjdes samtidigt till greve på samma villkor, men efterlämnade inga manliga arvingar).

Dessa friherrliga respektive grevliga ätter fortlever båda. Nuvarande (2004) huvudman för den friherrliga ätten är civiljägmästaren Johan Haraldsson Strömfelt (född 1932) och för den grevliga lantmästaren Georg Strömfelt (född 1973).

Den ursprungliga adliga ätten utgick på svärdssidan 1720 (se nedan) och på spinnsidan 1749 med Johan Strömfelts sondotter Märta Christina Strömfelt, gift Hägerflycht (1673-1749). Innan dess hade den dock hunnit knoppa av sig i ytterligare två Strömfeltätter.

Den 20 juni 1713 upphöjdes en sonson till Johan Strömfelt och brorson till Harald Strömfelt, riksrådet Johan Carl Strömfelt (1678-1736), till friherre. Han introducerades som sådan 1719, men inte under farbroderns nummer utan som en egen ätt med nummer 125. Den 14 juni 1736 upphöjdes samme Johan Carl till greve och fick som sådan ättenummer 76. Denna grevliga ätt utgick på svärdssidan med sonen, den i fält stupade fänriken Carl Johan Strömfelt (1726-46), och på spinnsidan med dottern Ulrica Strömfelt, gift Sparre (1724-1780).

Slutligen upphöjdes även en annan sonson till Johan Strömfelt (och alltså kusin till ovannämnde Johan Carl), lagmannen och landshövdingen Otto Reinhold Strömfeldt (1679-1746) den 13 januari 1720 till friherre (därmed utgick den ursprungliga Strömfeltätten på svärdssidan). Han introducerades samma år, också han under ett eget ättenummer: 173. Då Otto Reinhold endast hade döttrar slöt han själv denna ätt på svärdssidan. På spinnsidan utgick den troligen med yngsta dottern Anna Magdalena, gift Hammarfelt (död 1781).

Källor

• Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor, band 4 (Stockholm 1864)
• Sveriges Ridderskap och Adels kalender 2004 (Stockholm 2003)