Stenmård

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Stenmård
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
stenmård
stenmård
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Mårddjur
Mustelidae
Släkte: Mårdar
Martes
Art: Stenmård
M. foina
Vetenskapligt namn
§Martes foina
Auktor: Erxleben, 1777
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Stenmården (Martes foina) är en art i familjen mårddjur.

Innehåll

Utseende

Djuret har gråvitaktig bottenfäll och mörkbruna stickelhår. Benen är relativt kortare än hos skogsmården. Halsfläcken är rent vit och baktill kluven. Den övre kindtandens ytterrand är konkav. Kroppslängden är omkring 45 centimeter, exklusive svanslängden på omkring 25 centimeter. Vikten är upptill 1,3 kg för honan, 1,7 kg för hanen.

Utbredning, vanor

Stenmården förekommer i större delen av södra och i hela mellersta Europa och österut till Afghanistan. Den saknas i norra Europa, inklusive Storbritannien, men är vanlig i Danmark. Den håller sig gärna i närheten av människans boplatser (kallas därför även "husmår" på danska). Stenmården är nattaktiv, och söker sin daglega i övergivna räv-, ekorr- eller större fågelbon, men kan också bebo uthus eller vinden på ett boningshus.

Stenmården är i mellersta Europa känd för att bita sönder kablar och slangar i bilar. Detta beteende tros höra ihop med revirstrider mellan olika individer.

Föda

Stenmården tar framför allt smågnagare (i synnerhet åkersork) och fåglar. Fåglarna tas helst i samhällen, medan smågnagarna företrädesvis jagas på öppen mark. Dessutom tar arten igelkott, mullvad, hare, ekorre, fågelägg och insekter. I synnerhet på hösten äter den också bär och frukt.

Tidigare ansågs den som mycket skadlig då den ofta tog fjäderfä, något som emellertid har minskat i och med hönsproduktionens koncentration till större enheter. Dock anses den fortfarande som ett hot för tamduvor och i fågelodlingar. Den kan också orsaka skador på hus.

Fortplantning

Parningssäsongen äger rum i juli till augusti. Likt de flesta mårddjur har den fördröjd fosterutveckling, och de 1-5 (vanligen 2-3) ungarna föds i mars till början av april. De blir könsmogna vid ungefär 1 års ålder.

Referenser

  1. Martes foinaIUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996). version 9 maj 2006.

Externa länkar

Personliga verktyg