Levande ljus
Från Rilpedia
Levande ljus, ofta enbart ljus, är en ljuskälla som brinner med öppen låga och som består av en veke placerad i mitten av en fast bränslekälla, vanligtvis stearin, paraffin eller vax. Blandningar av dessa ämnen är mycket vanliga. Oavsett bränslekällan kallas levande ljus ofta för stearinljus i dagligt tal.
Innehåll |
Olika sorters ljus
Blockljus
Ett blockljus är ett brett och kraftigt ljus som ofta är färgat. Billiga blockljus tillverkas vanligen av paraffin.
Doftljus
Ett doftljus är ett ljus där parfym tillsatts ljusmassan. När doftljuset brinner sprids parfymen i luften.
Julgransljus
Ett julgransljus är ett litet smalt sterinljus som ursprungligen använts i julgranar. Efter att man började använda elektrisk belysning i julgranen är julgransljusens främsta användning i änglaspel. Det är ofta rött eller vitt.
Kronljus
Kronljus är det de flesta tänker på när de hör orden "stearinljus" och "levande ljus"; ett vitt, smalt stearinljus, ursprungligen avsett för användning i ljuskronor. Numera finns även färgade kronljus.
Rustikljus
Ett rustikljus är ett stöpt, genomfärgat ljus. Det är vanligen längre än kronljuset. Kallas även antikljus.
Tårtljus
Ett tårtljus är ett mycket litet, smalt ljus avsett att stickas ned i en födelsedagstårta. Tårtljus är ofta färgade i olika pastellfärger och har en liten spetsig hållare längst ned. Ett tårtljus är inte avsett att vara tänt mer än några minuter. Tårtljus kan också förekomma i form av siffror, bokstäver eller andra former.
Värmeljus
Ett värmeljus är litet, brett ljus, vanligen tillverkat av paraffin, med ett hölje av aluminium eller någon annan metall. Värmeljus är oftast vita, men kan även vara färgade. Värmeljus förekommer även som doftljus. Många ljuslyktor är tillverkade för användning med värmeljus.
Levande ljus inom kristendomen
Många kristna kyrkor använder olika typer av ljus för olika ändamål och vid olika tillfällen. Dessa ljus är alltid vita. Några relativt vanliga kyrkliga ljustyper är dessa:
- Adventsljus
- Altarljus
- Andaktsljus
- Dopljus
- Gravljus är ljus som anhöriga placerar på gravar till minne av den avlidna eller i samband med förböner. Gravljus tillverkas ofta som små engångslyktor med en hylsa av plast och ibland ett lock av metall, ibland av talg. Gravljus används särskilt under Allhelgonahelgen
- Påskljus
Material
Talg
Talg är fett från djur. Talg var vanligare i ljustillverkning förr då det var billigt, men talgljus kan lukta illa och sotar. Idag används talg undantagsvis till gravljus.
Bivax
Bivax var det material som användes för tillverkning av ljus till kyrkorna under medeltiden. Efterfrågan på bivax var den främsta anledningen till att bin började hållas som husdjur. Beroende på årstid och på vilka växter bina besöker kan bivaxets färg variera från nästan vitt till gulbrunt. Vaxljus är ovanliga idag eftersom bivax generellt är dyrare i förhållande till andra material för ljustillverkning.
Bivaxljus kan även tillverkas genom att man rullar en vaxkaka runt en veke. Detta är ett snabbt och ofarligt sätt att tillverka ljus och därför populärt i fritidsverksamheter för barn. Denna typ av ljus tillverkas inte industriellt, men finns ofta till försäljning på historiska marknader, trots att metoden inte är äldre än den moderna biodlingen.
Paraffin
Huvudartikel: Paraffin
Paraffin är det idag billigaste materialet för ljustillverkning. Det är vitt till färgen, men något mer genomskinligt än stearin. Det är också mjukare och segare än stearin.
Stearin
Huvudartikel: Stearin
Ljus av stearin började tillverkas cirka 1830 i Frankrike, och i Sverige vid Liljeholmens Stearinfabriks AB i Stockholm 1839.
Ett stearinljus av hög kvalitet kännetecknas av att veken brinner med en låga som är stor, stabil och inte sotar samt att stearinet inte rinner över kanten utan brinner upp utan att bli flytande i ljusets skål. Stearin smälter vid 65 grader C.
Veke
Huvudartikel: Veke
En vanlig ljusveke idag består av flätat bomullsgarn. Flätningen ger veken ett plattare tvärsnitt, vilket underlättar för att den ska förbrännas fullständigt. Innan flätade vekar började användas var det nödvändigt att ansa levande ljus med en särskild ljussax som hade en behållare för den avklippta veken.
Tillverkning
Man kan tillverka ljus på flera olika sätt. Den äldsta metoden är att stöpa ljus. En annan vanlig metod är att gjuta ljus i formar.
Ljusstöpning
Principen för ljusstöpning är att en veke doppas i smält ljusmassa som fastnar på veken. Den lämnas att kallna och stelna och doppas sedan igen tills ljuset har fått önskad tjocklek. Stöpta ljus kan tillverkas hantverksmässigt eller industriellt.
Att stöpa sina egna ljus till julen är fortfarande en uppskattad aktivitet på många håll, men alls inte samma nödvändiga syssla som förr i tiden. Även på fritidshem och inom andra slags barnaktiviteter är det vanligt förekommande.
Den ljusmassa som används för hemtillverkning kan vara färdigköpt, men kan också drygas ut med eller helt bestå av gamla ljusstumpar, stearin, vax och paraffin. Om man använder ljusstumpar bör deras vekar renklippas från sotiga delar, annars kan ljusmassan missfärgas. Efter smältningen silas massan genom ett finmaskigt nät, så att gamla vekar avlägsnas.
För bästa resultat (vilket anses vara att ljusen är raka) ska arbetet utföras i dragfria lokaler; ljusen påverkas till och med av luftdrag från dörrar som öppnas och stängs. I korthet går arbetet till så att man knyter fast ett antal vekar på till exempel en blompinne, cirka 3-5 beroende på bredden på den bunke man ska doppa i. Denna bunke värms i vattenbad för att undvika överhettning, som kan leda till brand. Bunken som man doppar i ska vara minst så djup som vekarnas längd, men behöver inte bestå av smält stearin i hela bunken. Man fyller därför bunken delvis med hett vatten. Stearinet väger mindre än vatten och flyter upp. Allteftersom stearinet går åt fyller man på mer hett vatten, så att vekarna blir doppade ända upp hela tiden. Doppningen sker relativt fort, man sänker och höjer blompinnen direkt i följd, utan att låta den stanna i ljusmassan. Efter doppningen hängs pinnen över två tvärslåar av något slag (t ex två stolsryggar) så att vekarna kan hänga fritt medan de stelnar mellan varje doppning i den smälta stearinmassan. Allteftersom stöpningen fortskrider behöver man som regel klippa av bottendelen eller jämna ut dess form med fingrarna. När ljusen fått önskad tjocklek får de hänga och kallna över natten.
Gjutna ljus
När man gjuter ljus häller man smält ljusmassa i en form där en veke fixerats. Detta kan göras hantverksmässigt eller industriellt. Formen kan vara permanent och lämnas kvar då fungerar den som en lykta när ljuset används, vilket görs bl a på gravljus, men vanligen tas formen bort. Gjutna ljus kallas ofta för blockljus.
För hemtillverkning av gjutna ljus kan man använda färdigköpta koniska plåtformar, men man kan också använda olika hushållsföremål som formar.
Vid gjutning är det viktigt att den smälta massan inte är för varm. Vid stelningen sker nämligen en avsevärd krympning, och har den smälta massan varit för varm blir ljuset ihåligt. Ett annat problem är att det kan vara svårt att få ut ljuset ur formen, särskilt om rumstemperaturen är hög. Kyler man formen med sitt fastnade ljus rejält genom stt ställa den ute i snön (om sådan finns) eller i en frysbox en halvtimme eller mer, så krymper ljuset så mycket att det brukar vara lätt att få det loss från formen.
Industriellt tillverkade gjutna ljus av ofärgad ljusmassa (vanligen paraffin) förses ofta med ett eller ett par lager färgad ljusmassa ytterst genom samma teknik som stöpta ljus. Detta kan man se på att ett ljus som fått brinna en stund blir vitt vid vekens bas.
Fysikaliska egenskaper
Effekten hos ett vanligt stearinljus kan grovt uppskattas till 100 watt.[1] Den allra största delen avges som värme, bara någon bråkdel som ljus. Lågans temperatur är cirka 1000 °C, men varierar i olika delar.
Användning
Användning inom religion
Buddhism
Ljus ingår i buddhistiska tempelritualer och används ofta tillsammans med rökelse och blommor. Ljus kan också användas som hjälpmedel vid meditation.
Hinduism
Hinduiska högtider firas ofta med ett stort antal levande ljus. Den viktigaste ljusfesten är dipavali.
Judendom
Inom judendomen används levande ljus i tre olika syften: Symbolisk markering av Guds närhet, som ett skiljemärke och till minne av någon.
Ner tamid
I Templet i Jerusalem brann alltid menoran, eller den sjuarmade ljusstaken. Den var ett uttryck för Guds närhet. I synagogor finns också ett evigt ljus, ner tamid. Detta ljus ska påminna om den sjuarmade ljusstaken i Templet. Det är oftast rött. I vissa synagogor är det av brandsäkerhetsskäl numera ersatt med elektriskt ljus.
Chanukka
Under de åtta dagarna i chanukka tänder man ett nytt ljus varje dag. Dessa ljus är heliga och får inte användas till att lysa upp en arbetsplats där världsligt arbete utförs.
Övergången mellan vardag och sabbat
Man tänder två levande ljus före solnedgången på fredagskvällen för att markera sabbatens inträde och kvällen innan andra högtider.
Övergången mellan sabbat och vardag
En stund efter solnedgången på lördagskvällen tänder man under havdala-ceremonin ett ljus (egentligen två stycken ihopflätade) för att markera övergången från sabbat till vardag och början på en ny vecka.
Till minne av avlidna
Under shiva (sorgeveckan) efter dödsfall i familjen brinner ett minnesljus. På varje årsdag, jahrzeit, efter nära släktingars död tänder man ett ljus till minne av den avlidna.
Kristendom
Inom kristendomen, särskilt inom den katolska kyrkan tänder man ofta ljus i samband med böner och förböner. Under gudstjänsten brukar flera olika levande ljus vara tända, de mest framträdande av dessa är altarljusen.
I advent tänder många adventsljus, ett nytt ljus varje söndag fram till julafton. Ett numera närmast profant bruk som har sitt ursprung i kristendomen är Lucian som på Luciadagen framträder med levande ljus i en krans i håret och ett följe av tärnor med ljus i händerna. Under december användes ibland också ett kalenderljus där dagarna är markerade på ljuset och man bränner bort en liten bit av ljuset varje dag fram till julafton.
I äldre tider hade man inte några bra tidmätare. I klostren skulle en munk alltid hålla nattvakt, och för att hålla reda på tiden tills det var dags att ringa till morgonbön, hade man ljus med märken för hur långt ljuset förkortades för varje timme.
Profan användning
Förr i tiden, innan elektricitet fanns eller var vanligt, användes levande ljus som en rent praktisk ljuskälla, men det var dyrt och vanligt folk arbetade endera under dygnets ljusa timmar eller i skenet från den öppna spisen eller törvedsstickor. Idag används levande ljus mest som stämningsgivare och som reservljuskälla vid strömavbrott.
Levande ljus sätts även ofta i tårtan då någon fyller år.
Noter
- ↑ Om ett stearinljus innehåller c:a 50 g=0,05 kg stearin, brinner ut på fyra timmar och stearin har ett energiinnehåll på 40 MJ/kg (som fett, diesel, bensin etc) blir effekten cirka 100 W.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Levande ljus
