Stamväg
Från Rilpedia
Nationell Stamväg är en beteckning på en nations viktigaste bilvägar.
Innehåll |
Norge
I Norge finns också begreppet stamväg (norska: stamvei), och de skyltas med gröna vägnummerskyltar även för riksvägar. Skyltarna ser ut som europavägsskyltar förutom att de saknar E framför vägnumret. I Norge är därför stamvägarna synliga för trafikanterna i motsats till hur det är i Sverige. Liksom i Sverige har de högre krav på standard (allra minst 7,5 m bredd och lämplig att köra 80 km/h på), vilket inte hindrar att det finns vissa stamvägar som är krokiga, smala och besvärliga för lastbilar. Flera sådana har byggts om på senare år, men en del finns kvar, särskilt i norra Norge. Se norska språklänken till vänster.
Danmark
I Danmark har man en liknande princip, där de viktigaste vägarna kallas statsvej och sköts av staten, men övriga budgeteras regionalt. Från 2007 har ganska många vägar lagt över i denna kategori så att alla europavägar och ganska många riksvägar ingår.
Finland
I Finland finns också ett begrepp stamväg (finska: kantatie). Det är namnet på vägarna 40-99, och de har gula vägnummerskyltar. Se även Stamvägar i Finland.
Sverige
Nationell Stamväg är en beteckning på Sveriges viktigaste vägar. Riksdagen beslutade 1992 vilka vägar som skall vara nationella stamvägar. De är tänkta som rekommenderade huvudvägar både för långväga lastbilar och långväga persontransport.
Skillnaden är framförallt att de planeras i den nationella vägtransportplanen, till skillnad från övriga vägar som planeras länsvis. De har också en särskild lite större budget. De skyltas dock inte på något särskilt sätt i Sverige. Därför ser inte trafikanterna skillnad på vare sig skyltning, nummmerserie eller i kartor mellan riksvägar som är stamvägar och övriga riksvägar. Vissa riksvägar är stamväg bara längs en del av sträckan. Europavägarna är överallt stamvägar i Sverige, och de är mer synliga med särskilda nummerskyltar.
Lista över stamvägar i Sverige
- E4 (hela sträckan Helsingborg–Stockholm–Gävle–Sundsvall–Haparanda)
- E6 (hela sträckan Trelleborg–Göteborg–Svinesund)
- E10 (hela sträckan Töre–Riksgränsen)
- E12 (hela sträckan Holmsund-Norska gränsen)
- E14 (hela sträckan Sundsvall–Storlien)
- E18 (hela sträckan Töcksfors-Örebro–Stockholm–Kapellskär)
- E20 (hela sträckan Göteborg–Örebro–Stockholm)
- E22 (hela sträckan Malmö–Karlskrona–Norrköping)
- E45 (hela sträckan Göteborg–Trollhättan–Grums–Mora–Östersund–Storuman–Karesuando)
- E65 (hela sträckan Malmö-Ystad)
- Riksväg 25 (hela sträckan Halmstad-Växjö-Kalmar)
- Riksväg 26 (endast Halmstad-Jönköping-Kristinehamn)
- Riksväg 33 (hela sträckan Jönköping-Västervik)
- Riksväg 40 (hela sträckan Göteborg-Jönköping)
- Riksväg 50 (endast Ödeshög-Borlänge)
- Riksväg 56 (hela sträckan Norrköping-Katrineholm-Kungsör-Västerås-Sala-Gävle)
- Riksväg 70 (endast Enköping-Mora)
- Vägarna 239, 71, 50, 80 (gränsen-Torsby-Malung-Borlänge-Falun-Gävle, från 2009)[1]
