Från Rilpedia

Bror Emil Hildebrand, född 22 februari 1806 i Madesjö, död 30 augusti 1884, var en svensk arkeolog, numismatiker och museiman. Han var riksantikvarie och ständig sekreterare i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien mellan 1837 och 1879. Ledamot av Svenska Akademien 1866 - 1884, stol 11. 1847 grundade han Statens historiska museum.

Biografi

Bror Emil Hildebrand var son till bergsmekanikus Hildebrand Hildebrandsson och Lovisa Mörck. Hildebrand studerade vid Lunds universitet, i syfte att bli präst, men övergav den banan för historievetenskapen. I Lund tillhörde han Esaias Tegnérs familjs närmaste vänkrets. Han blev filosofie magister 1826, och docent i numismatik 1830 samt amanuens vid universitetets historiska museum samma år. Han fick samtidigt undervisning av C.J. Thomsen i Köpenhamn; Hildebrand blev därigenom den som införde treperiodssystemet till Sverige.

Två år senare lämnade han Lund för Stockholm, när han fick förordnade vid Kungliga myntkabinettet, men stannade där endast ett år för att i stället bli amanuens vid Vitterhetsakademien och kanslist vid Riksarkivet, det senare under Hans Järta. 1834-1840 var han utgivare av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historias Handlingar (banden 19-24).

1837 steg Hildebrand i graderna, blev riksantikvarie vid Johan Gustaf Liljegrens död, garde des médailles, sekreterare vid Vitterhetsakademien och amanuens vid Riksarkivet. När Järta drog sig tillbaka, blev han dessutom tillfällig riksarkivarie (1845-1847). 1847 invaldes han som ledamot nummer 492 av Kungliga Vetenskapsakademien.

1847 bildade han "fornsaksmuseet" (numera Statens historiska museum), i Ridderstolpeska huset vid Skeppsbron genom att samla föremål i Antikvitetsarkivet vid Vitterhetsakademien. 1864 flyttade han museet till Nationalmuseet.

Bland Hildebrands vetenskapliga gärningar hör att han belade att hällristningarna i Sverige härrör från bronsåldern, systematiserade fornvetenskapen, gav ut flera huvudverk om anglosaxiska mynt och mynt från järnåldern, som återfunnits i Sverige, och inledde den svenska forskningen inom sfragistik. 1846-1847 utförde han de första utgrävningarna av de så kallade kungsgravarna i Gamla Uppsala, av östhögen (ofta kallad Odens hög), och därefter gjorde han en provgrävning av mellanhögen (som kallas Frejs hög). Han gav i uppdrag till fortifikationsofficeren J.G. Hagdahl att göra utgrävningen av den tredje högen.

Hildebrand hade många lärjungar, i första rummet sonen Hans Hildebrand som efterträdde honom som riksantikvarie, och Oscar Montelius.

Gift 1841 med Anna Mathilda Ekecrantz. Med henne fick han sönerna Hans Hildebrand, Albin Hildebrand, Hildemar Hildebrand och Emil Hildebrand samt dottern Elisabeth.

Företrädare: Lars Magnus Enberg

Svenska Akademien, Stol nr 11 1866-1884

Efterträdare: Claes Theodor Odhner

Källor

• Svenska män och kvinnor, band 3, Stockholm 1946, s. 452 f
• Lagerqvist, Lars O. och Odelberg, Maj, Kungen gräver, Stockholm uå, särskilt s. 31 ff