Slaget vid Tannenberg (1410)

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Slaget vid Tannenberg/Grunwald (1410)
Del av Polsk-Teutoniska kriget
Den polske konstnären Jan Matejkos oljemålning av slaget vid Grunwald daterad 1878.
Datum 15 juli, 1410 Plats Mall:Landsdata Polen Tannenberg/Stębark och Grunwald, Polen Utfall Förkrossande polsk-litauisk seger
Stridande
22 px Polen Litauen	Tyska orden
Befälhavare
22 px Władysław II Jagiełło Vytautas Didysis	Ulrich von Jungingen †
Styrka
32 000	27 000
Förluster
Okänt	8 000 döda eller saknade 14 000 tillfångatagna.

Återskapande av slaget år 2003.

Positionerna vid Inledningen av slaget (Svart och vitt=Tyska Orden, Rött och vitt=Polska styrkor Rött och gult=Litauska styrkor).

Slaget vid Tannenberg, även kallat slaget vid Grunwald, var ett av den europeiska medeltidens största slag ^[1] och ägde rum 15 juli 1410 vid Tannenberg då samväldet Polen-Litauen med tjeckiska, vitryska, ukrainska, tatariska och moldaviska vasaller och allierade besegrade en riddarhär från den Tyska Orden förstärkt med tyska, franska, holländska, frisiska och engelska frivilliga riddare. Dessa hade lockats med falsk propaganda om att polackerna och litauerna var hedningar och att deltagande i kriget mot dem skulle leda till syndernas förlåtelse och frälsning.

Benämning

Tack vare mångfald av olika nationaliteter som stred under slaget så har slaget fått olika namn på olika språk:

• Schlacht bei Tannenberg (Slaget vid Tannenberg) på tyska,
• Žalgirio mūšis (Slaget vid Žalgiris) på litauiska,
• Bitwa pod Grunwaldem (Slaget vid Grunwald) på polska,
• Гру́нвальдзкая бі́тва (Slaget vid Grunwald) på vitryska,
• Ґрю́нвальдська би́тва (Slaget vid Grunwald) på ukrainska och
• Grünwald suğışı (Slaget vid Grunwald) på tatariska.

Styrkor

På den Tyska Ordens sida deltog omkring 21 000 man under ledning av stormästaren Ulrich von Jungingen. Den polsk-litauiska unionens styrka under kung Władysław II Jagiełło bestod av cirka 34 000 stridande. (Slaget har i polsk historieskrivning fått sitt namn av byn Grunwald där den tyska trossen hade sitt läger och där slaget avslutades. I tyska källor uppkallades slaget däremot efter den intilliggande byn Tannenberg (på polska Stębark) framför vilken tyskarna i början av slaget haft sin slagordning uppställd.)

Slaget

Striden såg ut att vinnas av ordensriddarna när de med sitt tunga rytteri lyckades att skingra de lättare rustade litauerna och tatarerna på den polsk-litauiska högerflygeln ledda av kung Władysław II Jagiełłos kusin Vytautas Didysis (Vytautas den store). Sen leddes ett tungt kavallerianfall personligen av den teutoniska stormästaren Ulrich von Jungingen mot den starkaste enheten i den polsk-litauska armén - Krakówregementet, som leddes av Zyndram av Maszkowice. Regementet som bestod av tunga riddare hade uppgiften att skydda hela arméns flagga som var den största i den polska hären. Ordensriddarna lyckades att döda fanbäraren och fälla den polska arméns flagga vilket spred stor skräck hos intillstående enheter som såg sin starkaste enhet vackla. Kung Władysław II Jagiełło beordrade att man skulle sätta ihop en styrka som snabbt förstärkte och återerövrade Krakówregementets fana. I motattacken som ackompanierades av Jagiełło själv, dödades även den teutonska stormästaren Ulrich von Jungingen.

Positionerna vid slagets slutskede

Mycket tack vare vitryssarnas hårdnackade ståndaktighet i centern lyckades de tyngre rustade polackerna och deras tjeckiska allierade på vänsterflygeln slutligen tränga bort ordensriddarna. Segern blir fullständig när de tidigare skingrade litauerna och tatarerna lyssnar på Vytautas Didysis uppmaningar och oväntat återvänder till slagfältet och deltar i jakten på de flyende ordensriddarna.

Efterverkningar

Ordens stormästare Ulrich von Jungingen och drygt 9000 av ordens här stupar. Segern ledde till att den jagellonska ättens ställning stärktes markant och blev upptakten till den polsk-litauiska stormaktstiden 1386-1696. Den Tyska Ordens tidigare dominans inom Nordosteuropa försvagades däremot helt.

Slaget vävs in i handlingen av nobelpristagaren Henryk Sienkiewiczs roman Krzyżacy (Korsriddarna).

Se även

• Slaget vid Tannenberg (1914)

Referenser

1. ↑ Dzieje Polski (PWN, 1977) s.194