Slaget vid Jutas
Från Rilpedia
| Slaget vid Juthas | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av finska kriget | |||||||
 Döbeln vid Jutas - teckning av Albert Edelfelt. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige |
Mall:Landsdata Ryssland Ryssland | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| Georg Carl von Döbeln |
Mall:Landsdata Ryssland Kosatjovskij | ||||||
| Styrka | |||||||
| 1 500 man | 1 500 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| 16 döda, 27 skadade | 130 döda och skadade | ||||||
Pyhäjoki – Siikajoki – Revolax – Sveaborg – Pulkkila – Lemo – Nykarleby – Vasa – Kokonsaari – Lappo – Rimito Kramp – Sandöström – Kauhajoki – Alavo – Karstula – Grönvikssund – Ruona – Ömossa – Jutas – Oravais – Palva sund – Virta bro – Hörnefors – Sävar – Ratan
Slaget vid Jutas stod den 13 september 1808, och var en mindre strid under finska kriget. Slaget har gjorts legendariskt av Johan Ludvig Runebergs dikt Döbeln vid Jutas i Fänrik Ståls sägner. Den svenske översten Georg Carl von Döbeln besegrade en rysk avdelning under Kosatchovskij.
Den svenska armén var på reträtt i september 1808 efter att man hade förlorat sommarkampanjen detta år. Den svenska huvudarmén drog sig tillbaka från Vasa norrut mot Nykarleby, tätt följd av den ryska huvudstyrkan, under Kamenskij. När ryssarna upptäckte svenskarnas reträtt sände man ut en avdelning som leddes av Kosatchovskij längs Lappovägen mot Nykarleby. Man hade i uppdrag att skära av reträttvägen för svenskarna, som dock noterade händelsen och svarade med att sända von Döbeln dit med sina trupper till Nykarleby.
Överste von Döbeln ledde två bataljoner från Björneborgs regemente, Gyllenbögels frikår, såväl som en avdelning om fyra sexpundskanoner. Artilleriet leddes av löjtnant J P Hesselius. Döbeln tog omedelbart upp försvarspositioner vid Jutas, strax söder om Nykarleby. Han beordrade sina trupper i linjeformation och väntade på det ryska anfallet. Ett kompani placerades en kilometer framom huvudställningen.
Omkring klockan 3 på eftermiddagen anfölls det framskjutna kompaniet av den framryckande fienden, men det drog sig tillbaka i god ordning till den svenska huvudställningen och tog upp sina positioner på den högra flygeln. Kosatchovskij kom marscherande upp längs vägen tillsammans med sina trupper: tre bataljoner och tre kanoner. De båda arméerna var ungefär lika i styrka, med omkring 1 500 man var.
När de ryska trupperna var tillräckligt nära beordrade von Döbeln eld och den framryckande fienden stoppades av den brutala eldgivningen. Ryssarna spred ut sitt infanteri i linjeformation och de två arméerna utbytte eldgivning. En tung musköteld och kanonad följde. von Döbeln såg att ryssarna blev slagna till höger, där Gyllenbögels kår slogs modigt. von Döbeln satte kontinuerligt in mer och mer av sina reserver på den högra delen av slagfältet.
Under ljudliga hurrarop gick den svenska armén till anfall och bröt slutligen den ryska offensiven. Det svenska artilleriet tystade de ryska kanonerna och Kosatchovskij beslöt att dra tillbaka sina styrkor. De svenska styrkorna ockuperade slagfältet denna natt, eftersom de väntade ett nytt ryskt försök, men inget kom.
Svenskarna förlorade omkring 43 man, av vilka 16 dödades. De ryska förlusterna i döda och sårade uppgick till omkring 130 man. Slaget vid Jutas räddade den svenska reträttvägen norrut, och denna skulle visa sig mycket viktig i och med den svenska förlusten vid Oravais nästa dag. Slaget vid Jutas har setts som ett förspel till slaget vid Oravais.
