Skalar
Från Rilpedia
| ?Skalar | |
|---|---|
 |
|
| Systematik[1] | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Taggfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning: | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Familj: | Ciklider Cichlidae |
| Släkte: | Pterophyllum Heckel, 1840 |
| Art: | Skalar |
|
|
|
| §Pterophyllum scalare Auktor: Schultze in Lichtenstein, 1823 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
| Akvariefisk | |
| Utbredning | Från Guyana till Amazonas |
|---|---|
| Längd | 16 cm |
| Vattentyp | sötvatten |
| Vattentemperatur | 24–26 |
| pH | 6–7,5 |
| Svårighetsgrad | 2/5 |
Skalaren (Pterophyllum scalare)[2] är en ciklid som lever i Amazonfloden och dess bifloder i Sydamerika. Skalaren är en någorlunda fredlig och lugn akvariefisk den fungerar bra med andra litet större och lugna fiskar i ett vanligt akvarium. Skalaren kan bli uppemot 16 centimeter lång stjärtfenan inräknad, och kräver därför mycket utrymme. Skalarens mycket speciella kroppsform gör dessutom att akvariet måste vara minst 40–50 centimeter högt. Normalt är skalaren omkring 4 centimeter lång när den saluförs i handeln; den är då cirka 3–4 månader gammal. Naturformen av en frisk skalar blir cirka 10–12 år gammal i fångenskap, odlingsformerna sällan mer än 8–10 år.
Innehåll |
Hane eller hona?
Det är ofta svårt att se skillnad på könen, även erfarna akvarister kan ta fel på hane och hona. Vanligen är hanen litet kraftigare och har en högre kroppsform. Honan har vanligtvis en fylligare buk. Vid leken eller förberedelserna inför denna, kan man se hanens genititalpapill, men då det inte är lek på gång, eller hos unga individer är det svårt att skilja könen åt. Äldre dominanta hanar, som lekt, utvecklar ofta en liten "puckel" på huvudet.
Miljö
Vuxna skalarer lever i par som ingår i mindre grupper, och bör de hållas i akvarium. Yngel och ungfiskar bildar stim. Skalaren substratruvare som leker fritt. Antalet ägg kan uppgå till 1 000 per lek, men vanligare är 100–300 stycken. Rommen läggs samlad, oftast på en vertikal yta. I naturen nyttjas nära nog alltid nedhängande trädrötter som leksubstrat, medan akvarielevande skalarer ofta föredrar större, hårda växtblad, eller till och med leker direkt på akvarieglaset. Såväl rom som yngel vaktas sedan av bägge föräldrarna. Vattentempereaturen bör vara 24–26 grader, vattnet bör vara lätt surt och mjukt.
Som akvariefisk
Skalaren är en vanlig akvariefisk, och den trivs bäst i litet större akvarium, generellt sett bör akvariebehållaren inte vara mindre än 100 liter, men det är framförallt akvariets höjd som är avgörande, denna bör inte understiga 50 cm. Skalarer bör hållas minst parvis, flera par kan med fördel hållas i större akvarium. Under leken tar dessa fiskar ett mindre revir och jagar bort andra fiskar från detta.
Foder
Skalarer äter gärna flingfoder, men behöver emellanåt levande foder som vattenloppor och mygglarver. Man kan också själv enkelt bereda mat som passar skalarerna och andra amerikanska ciklider, liksom tetror. Blanda räkor, ärtor, äggula och gelatin i en mixer, man kan också lägga till vitaminer som AD-droppar. Frys in i små fryspåsar. Vid matningen är det viktigt att detta foder är tinat, det kan annars ge köldskador på fiskarna, samt att ge i små portioner, då det kan göra vattnet grumligt.
Man bör tänka på att skalaren till stor del är en rovfisk. Skalaren äter gärna upp fiskyngel, såväl egna som yngel från andra fiskar. Den äter gärna också mindre tetror, då sådana står på matsedeln i naturen. Man bör därför inte hålla skalarer tillsammans med alltför små fiskar. Det kan fungera med skalarer och neontetra eller ett stim kardinaltetra i samma akvarium, om dessa tetror är fullvuxna, men så länge dessa tetror är ungdjur är risken stor att de blir uppätna av skalarerna. Större tetror fungerar bättre, framför allt sådana som är höga i kroppsformen, som exempelvis dolkstygns-, rosentetra eller sorgmanteltetra.
Odlingsvarianter
Det finns många olika framavlade färgvarianter av skalaren, såsom "marmor-", "svart-", "spök-" och "guldskalar", samt kombinationer av dessa odlingsformer. Man ser emellanåt "guldmarmor" och silvergrå med guld i pannan. Vanligast förekommande är naturformen, som är silvergrå med svarta, vertikala band. Odling av skalarer, liksom andra ciklider, sker i stor skala i Singapore och Hongkong. Mer eller mindre professionell odling sker även här hemma i Sverige. Ibland förekommer det också vildfångad skalar i handeln.
När man tittar ut sina skalarer hos zoohandlaren skall man se upp med några olika saker. Köp inga skalarer som är mindre än en femkrona, gärna omkring 4–5 cm. Se till att de har rätt grundform, de skall vara minst lika höga som de är långa, ryggfenan skall peka rakt upp. De skall simma rakt och gå i stim med övriga individer. Vissa akvarister anser att skalarer (och övriga fiskar) skall vara renrasiga och tolererar inga odlingsvarianter enligt ovan, men det kan tyckas vara en smaksak.
Odling
Skalaren är relativt lätt att odla hemma. I länkarna nedan samt i akvarielitteraturen finns det flera odlingsbeskrivningar.
Namnet
Enligt svenska språkregler är "skalar" rätt stavning, men den äldre stavningen "scalare" är fortfarande vanlig. Den kommer från det vetenskapliga namnet Pterophyllum scalare. Även "skalare" kan förekomma. Men det är en olycklig stavning (jämför med "potatis-skalare"). I äldre akvaristisk litteratur förekommer även namnet "triangelfisk", ej att förväxla med triangelciklid, Uaru amphiacanthoides.
Ledet ptero- i släktnamnet kommer från grekiska pteron och betyder 'segel', 'vinge' eller 'fena'. Efterleden -phyllum härstammar från grekiska Phyllon och syftar på 'blad', eller 'bladlik'. Scalaris är latin för 'trappa', 'trapstegslik', vilket syftar på fenstrålarnas trappstegslika formation.[3]
Synonymer
Länge ansåg man att det också finns en dvärgskalar, som då hade det vetenskapliga namnet Pterophyllum eimekei. Senare har man dock funnit att P. emekei och P. scalare är samma art.
Andra skalarer
Den vanliga skalaren har emellertid två "legitima" släktingar – altumskalaren (Pterophyllum altum),[4] och Pterophyllum leopoldi[5]. Dessa båda är suveräna arter, och alltså ej synonymer till Pterophyllum scalare.
Se även
Referenser
Källor
- ↑ ITIS – Standard Report Page: Pterophyllum scalare
- ↑ Pterophyllum scalare – FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.
- ↑ Britt-Marie Sundström: Kullander: Varför heter akvariefisken så? Smått och gott om de sötvattenslevande akvariefiskarnas vetenskapliga namn och populärnamn, Tidskriften Akvariet, Göteborg 1980. ISBN 91-85406-04-X.
- ↑ Pterophyllum altum – FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.
- ↑ Pterophyllum leopoldi – FishBase. Ed. Ranier Froese and Daniel Pauly. May 2007 version. N.p.: FishBase, 2007.
Noter
