Sjöorre
Från Rilpedia
?Sjöorre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
---|---|
Illustration av en adult sjöorre ♂ från Johann Friedrich Naumanns bok Naturgeschichte der Vögel Mitteleuropas från 1905.
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Djur Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Fåglar Aves |
Ordning: | Andfåglar Anseriformes |
Familj: | Egentliga andfåglar Anatidae |
Underfamilj: | Merginae |
Släkte: | Melanitta |
Art: | Sjöorre M. nigra |
|
|
§Melanitta nigra Auktor: Linné, 1758 |
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Sjöorre (Melanitta nigra) är en fågel som tillhör underfamiljen Merginae.
Innehåll |
Utseende
Hanen är svart och har en gul fläck mitt på näbben och en liten näbbknöl vid näbbroten. Honan är brungrå och har ingen näbbknöl. Benen hos bägge kön är svartbruna eller svartgrå. Sjöorren blir 43 till 52 centimeter lång. Den ser kompakt och bukig ut i flykten.
Utbredning och taxonomi
Sjöorre häckar i de norra regioner av Europa och västra Asien.
Tidigare kategoriserades sjöorre (M. nigra) och amerikansk sjöorre (M. americana) som underarter av samma art. Forskning har dock visat att det finns skillnader i parningsläten och i näbbens form där americana har en mycket större näbbknöl med mer gult och numera kategoriserar man de båda som två goda arter[2]
Biotop
I norra Sveriges fjällsjöar är den mycket vanlig och under flyttningstiden är den inte sällsynt i mellersta och södra Sveriges insjöar. Den häckar inte vid havet, men tillbringar vintern där. På havet ser man ofta stora flockar av dessa fåglar.
Häckning
De 6 till 9 äggen är gulaktigt vita. Boet byggs nära ett vattendrag på marken.
Föda
Födan består av kräft- och blötdjur, till exempel musslor. Vid sötvatten tar den också insekter och små fiskar.
Namn
I Bohuslän har den dialektalt kallats "tistel".[3]
Referenser
Noter
- ↑ BirdLife International 2004. Melanitta nigra. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061010
- ↑ George Sangster, Martin Collinson, Andreas Helbig, Alan Knox & David Parkin: Taxonomic recommendations for British birds: third report. Ibis (2005), 147:821-826.
- ↑ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1867/Malmö 1962, s 737 [1]
Källor
- Artikeln andfåglar i Nordisk familjebok 1904
- Common Scoter i engelskspråkiga Wikipedia 3 augusti 2005