Sigyn (barkskepp)
Från Rilpedia
Sigyn vid kaj i Åbo, med akterdäcket övertäckt för någon reparation |
|
| Sigyn | |
|---|---|
| Klass | |
| Typ | Tremastad träbark |
| Karriär | |
| Konstruktionsvarv | Gamla Varvet, Göteborg, Sverige |
| Sjösatt | 1887 |
| Tagen i bruk | 1887 |
| Öde | Utställd som museifartyg i Åbo |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 57,5 m |
| Bredd | 9,0 m |
| Djupgående | 4,0 m |
| Motor | ingen |
| Segelyta | 1 000 m2 |
| Hastighet | 10-12 knop i god vind |
| Besättning | 11 man |
Sigyn är ett finskt segelfartyg, en tremastad bark, byggd i trä på Gamla Varvet i Göteborg år 1887. Nuförtiden ligger hon i flytdocka i Åbo som museifartyg. Hon är ett av de sista barkskeppen byggda av trä – de flesta träfartyg byggdes från denna tid som skonare eller galeaser för kustfart (eller motsvarande typer i andra delar av världen). Hon är också det sista bevarade handelsfartyget av sin typ, som i tiderna var mycket vanlig; då Sigyn byggdes seglade ännu tusentals träbarkar.
Innehåll |
Trä och segel, stål och ånga
Barkskeppen var billigare att rigga, underhålla och bemanna än fullriggarna, som tidigare dominerat långfarten. Detta blev särskilt viktigt när ångfartygen tagit över de flesta mer lönsamma trader
Ursprungligen byggdes Sigyn "för fraktfart å avlägsnare farvatten". Sigyn var, med en lastförmåga på 500 ton, litet för att vara ett skepp för oceanfart. Under denna tid fanns redan de stora barkskeppen av stål, som kunde lasta 4000 ton, och också träbarkar lastade över 1000 ton. Kostnaderna för sådana fartyg var, i förhållande till lastförmågan, mycket mindre än Sigyns. Hennes redare George Douglas Kennedy[1] hade också större fartyg och såg antagligen en nisch för ett fartyg som Sigyn.
En fördel med Sigyns storlek var att hon kunde få laster som inte hade fyllt större fartyg. Genom sitt grundgående kunde hon också gå in i mindre hamnar. Sigyn hade snabba linjer, en kraftig rigg och stor segelyta. Hon var snabb och trygg.
Atlant- och nordsjöfart
De första tjugo åren seglade Sigyn mestadels i trampfart i Atlanten. Före kriget korsade hon Atlanten 46 gånger. En resa gjordes till Bangkok 1897. Returresan med teak från Bangkok till Cádiz gjordes på 164 dygn, med stopp vid S:t Helena.
Då dessa frakter blev sämre såldes Sigyn 1905. Efterfrågan på skandinaviskt virke hade blivit stor och Sigyn, vars enhetliga lastrum lämpade sig för sådan last, seglade i nordsjötrafik fram till första världskriget, med avbrott vissa år för atlantresor. Den nye redaren Anders Svensson i Halmstad hade flera mindre träfartyg för sådan trafik.
I december 1913 drev Sigyn i land vid Kristiansand, efter att förtöjningarna givit sig i en orkan. Den skadade stormasten flyttades framåt vid reparationerna och riggades med en billigare gaffelrigg. Sigyn blev alltså ett skonertskepp, billigare i underhåll och med bättre kryssningsegenskaper, som var till nytta i kustfarten. Det stora gaffelstorseglet var dock besvärligt i hård vind på oceanfart.
På grund av kriget blev frakterna över Atlanten mycket lönande och Atlanten korsades 10 gånger, varav 7 under 12 månader. 1917 seglade hon åter i skandinaviska vatten. Efter en grundstötning bekostades reparationerna med den kopparplåt som skyddar oceanfarande träfartyg mot skeppsmask. Efter reparationen såldes Sigyn till ett mycket högt pris; det var brist på fartyg under och efter kriget.
Den nya ägaren, Salsåkers Ångsåg, behövde fartyget för att frakta produkterna från sin såg till Storbritannien och kontinenten. I tio år tjänade Sigyn denna handel, ofta med returlast av koks och jordbrukskalk. 1925 såldes fartyget, först till ett partsrederi, men då sjökaptenen som ledde rederiet dog 1927, vidare till Vårdö på Åland.
Museifartyget Sigyn
Det nybildade sjöfartsmuseet i Åbo köpte Sigyn 1939, varvid hon blev det första museifartyget i Finland. Hon hann visas några månader. Under vinterkriget, som bröt ut i november, skadades hon av bomber som föll i närheten och under krigen fanns inte heller medel till underhåll. När fortsättningskriget var slut 1945 rev den häftiga islossningen loss Sigyns förtöjningar där hon låg i Aura å och hon skadades ytterligare.
För att bekosta reparationerna föreslogs att Sigyn åter skulle sättas i trafik, i den tonnagebrist som fanns efter kriget. Slutligen förföll detta förslag och tillräckliga medel kunde samlas in för nödvändiga reparationer. Från 1948 var Sigyn åter öppen för besökare.
Efter ytterligare reparationer var Sigyn 1954 i så gott skick att hon för en filminspelning kunde segla för så gott som fulla segel på Erstan utanför Åbo. Nya problem dök dock upp: hon fick kattrygg, såsom alla träfartyg som ligger för länge vid kaj.
Den slutliga lösningen för att få bukt med kattryggen var att bygga en flytdocka, döpt till Loke. Tack vare dockan kan Sigyn ligga i sitt rätta element och tryggt förflyttas också längre sträckor, till exempel för reparation (några reparationsvarv för träfartyg finns inte i Åbo). Sigyn ligger sedan 1994 i Lokes famn i anslutning till Forum Marinum nära Aura ås mynning.
Fotnoter
- ↑ Douglas Kennedy var initiativtagare vid grundandet av Rederi Ab Transatlantic 1904, vars 1915 uppköpta skolfartyg, numera af Chapman, uppkallades till minne av honom
Källor
- Jerker Örjans: Sigyn - ett lyckosamt skepp, Stiftelsen för museifartyget Sigyn, Åbo 2007, Första upplagan. ISBN 978-952-92-1869-1.
- Björn Landström: Seglande skepp, Bokförlaget Forum, 1969, Första upplagan, sid. 177-178.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Sigyn (barkskepp)
