Från Rilpedia

Sigurd Ribbing, född 22 oktober 1816 i Mistelås, Kronobergs län, död 21 februari 1899 i Uppsala, filosof och politiker, professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1850-1885. Han var son till häradshövdingen och riksdagsmannen Seved Ribbing.

Ribbing blev student vid Uppsala universitet 1835, ägnade sig företrädesvis åt filosofiens studium, avlade filosofie kandidatexamen 1839, disputerade med avhandlingen Anmärkningar vid premisserna till Kants system s. å. och promoverades till filosofie doktor samma år. Han kallades till docent i praktisk filosofi vid Uppsala universitet 1843, sedan han samma år utgett den akademiska avhandlingen De conscientia morali disquisitio. Vid professor E. A. Schröders frånfälle utnämndes R. 1850 till professor i logik och metafysik samt verkade med stort nit på denna plats ända till 1885. Hans filosofiska åsikter var starkast påverkade av Platon och Leibniz och öfverensstämma väsentligen med hans lärares, Geijers och Boströms, men röja också i mycket kritisk självständighet. Han var en framstående föreläsare och utöfvade under sin långa professorstid stort inflytande inom den akademiska styrelsen.

Ribbing hade flera allmänna uppdrag: han var Uppsala stadsfullmäktiges ordförande under de fyra första åren av denna institutions tillvaro 1863-66, ledamot av Uppsala läns landsting 1863-74, ledamot av prästeståndet för Uppsala universitet under senare delen av riksdagen 1862/63 samt vid sista ståndsriksdagen 1865/66, representant för Uppsala valkrets i andra kammaren 1867-1872, för Norrbottens läns valkrets i första kammaren 1875-1879 och lekmannaombud för Uppsala stift vid kyrkomötena 1868-78. Han var också medlem av den kommitté, som av K. M:t tillsattes 21 oktober 1870 för revision av elementarläroverkens stadga

Bibliografi

• Genetisk framställning af Platos ideelära (1858).

Företrädare: Fredrik Emil Sundevall	Uppsala universitets rektor 1858-1859	Efterträdare: Anders Fredrik Beckman
Företrädare: Gustaf Svanberg	Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala 1852–1885	Efterträdare: Carl Yngve Sahlin

Referenser

Litteratur

• Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1992), band 5, s. 433