Sigurd Agrell
Från Rilpedia
Per Sigurd Agrell, född 16 januari 1881 på Rämmens bruk i Värmland, död 1937 i Lund, var en svensk poet, runolog och professor i slaviska språk.
Innehåll |
Biografi
Sigurd Agrells mor var Ida Vendela Agrell-Österholm, född 1851 i Rämmen.[1] År 1921 blev han professor i slaviska språk vid Lunds universitet efter att ha varit lärare där sedan 1908. Agrell översatte flera böcker, bland annat Ivan Bunins noveller, slaviska sagor och Tolstojs Anna Karenina. Agrell arbetade vid sidan om sina slaviska studier frenetiskt med runologiska problem, och utgav en mängd arbeten i ämnet.
Agrell började sin poetiska karriär som 16-årig gymnasist i Örebro med att medverka med översättningar och egna dikter i Lingvo internacia, en tidskrift på esperanto som börjat utkomma 1895 i Uppsala. Som student i Uppsala var Agrell medlem i det litterära studentkotteriet Les quatre diables, dit också Sven Lidman, John Landquist och Harald Brising hörde. Hans poesi är symbolistisk och formsäker, men med den moderna fria versens inträngande i svensk poesi tystnade Agrell efterhand som poet. Samtidigt gled hans fokus allt mer över på filologiska spörsmål och även runologi.
I Lund blev han känd som en excentrisk figur fylld av galna upptåg och infall. Mytbildningen kring honom var, och är fortfarande, omfattande. Han figurerar ofta i andras biografier och memoarer, såsom Sven Lidmans, Bertil Malmbergs, Anders Österlings och Sigfrid Siwertz'. Österling kännetecknar sålunda Agrell med bland annat dessa ord i Minnets vägar (1967):
"Av de många sällsamma fåglar som uppenbarat sig i Lund var ju Sigurd Agrell en av de sällsammaste. Den lärde slavisten och poeten hade ett oemotståndligt behov av att figurera. Det fanns hos honom ett fantasiöverskott, som tog de bisarraste uttryck, ett halvt barnsligt och halvt intellektuellt överdåd i repliker och attityder."
Agrell är för eftervärlden kanske mest känd för sina runologiska arbeten och teorier, bland annat uthark-teorin. Han fokuserade på runmagi och talmystik (gematri). För det sistnämnda utsattes han i tidningen Lundagård för grym parodi av fysikern och skämtaren John Tandberg. Sigurd Agrell var far till Jan Agrell och farfar till Wilhelm Agrell.
Agrell ligger begravd på Norra kyrkogården i Lund.
Kuriosa
Anders Österling berättar i Under Lundagårds kronor, fjärde samlingen (1957), att Amelie Posse och hennes väninna grevinnan Hamilton från Marsvinsholm bekantat sig med den norske skalden Herman Wildenvey i Rom och tagit med denne till Lund. Vid en supé hos Posse deltog Österling och Sigurd Agrell - Agrell var uppenbarligen "i en av sina dionysiska perioder, fullkomligt hämningslös i sitt sätt att vara". Vid oxsvanssoppan dansade Agrell runt bordet hällandes rödvin över sitt korpsvarta hår. Wildenvey hoppade upp i en fönsterkarm och höll oavbrutet tal: "Jeg føler mig så rig og djevlig, at jeg må tale!". Agrell vände sig vid ett tillfälle till grevinnan Hamilton och utbrast - titlarna hade han lagt bort tidigt under kvällen - "Fan, vad du liknar en spanjorska!". Grevinnan frågade då om Agrell varit i Spanien, vilket han uppgav att han inte varit. "Var har docenten då sett spanjorskor?", frågade Hamilton. "I Stockholm!" svarade Agrell överlägset.
Vid ett annat tillfälle skall Agrell, också enligt Österling, ha blivit lite bedrövad när en av hans medhjälpare i ryska begått självmord. Medhjälparens kropp dissikerades vid det så kallade "Asis". Agrell begav sig efter begravningen till gravplatsen och skrev på gravens baksida: "Ditt huvud befinner sig på professor Fürsts institution."
Österling meddelar också att han träffade Agrell på en herrmiddag på Polska legationen i Stockholm, där Agrell skall ha varit i högform. På en blandning av ryska, polska och svenska skall han muntert ha meddelat sällskapet om hur hans farmor uppträtt som konstberiderska och hur han blivit född på två herrgårdar etcetera. När han märkte sällskapets kyliga förvåning utropade han sin förklaring: "Messieurs, je suis Vermlandais, Vermlandais véritable!".
Diktsamlingar
- 1903 - Arabesker
- 1905 - Solitudo
- 1906 - Hundra och en sonett
- 1908 - Den dolda örtagården
- 1909 - Purpurhjärtat
- 1912 - Antika kaméer
- 1931 - Valda dikter
Viktigare filologiska arbeten
- 1908 - Aspektänderung und aktionsartbildung beim polnischen zeitworte
- 1913 - Intonation und auslaut im slavischen
- 1915 - Zur slavischen lautlehre
- 1917 - Slavische lautstudien
Viktigare runologiska arbeten
- 1927 - Runornas talmystik och dess antika förebild
- 1930 - Rökstenens chiffergåtor och andra runologiska problem (Tillgänglig via Projekt Runeberg)
- 1931 - Senantik mysteriereligion och nordisk runmagi: en inledning i den nutida runologiens grundproblem
- 1932 - Die spätantike Alphabet-Mystik und die Runenreihe
- 1934 - Lapptrummor och runmagi: tvenne kapitel ur trolldomsväsendets historia (Tillgänglig via Projekt Runeberg)
- 1936 - Die pergamenische Zauberscheibe und das Tarockspiel
- 1938 - Die Herkunft der Runenschrift
Om Sigurd Agrell
- 1993 - Transit nr 21 (tidskrift), "Stjärnhimlens diktare - Sigurd Agrell" av Håkan Sandell
- 1994 - Festskrift till Gunnar Jacobsson: I anledning av hans femtioårsjubileum som lärare vid Göteborgs universitet, "Poetik och lingvistik: Betraktelser över en figur" av Beata Agrell
- 1997 - Runor, magi, ideologi. En idéhistorisk studie av Björn Andersson
- 2007 - Aorta: journal för retrogardistisk kultur nr 17 (tidskrift) - "Från Úr till Fé" av David Almer
Externa länkar
- Diktsamlingarna finns som e-böcker i eBoklagret Omnibus.
- En webbplats tillägnad Sigurd Agrell finns på agrell.info/sigurd och innehåller bland annat en utförlig bibliografi.
Referenser
Noter
- ↑ Sveriges befolkning 1900, (CD-ROM, version 1.02, databasdatum 2006-08-25) Sveriges Släktforskarförbund 2006
