Från Rilpedia

Signe Hebbe född Signe Amanda Georgina 30 juli 1837 i Värnamo död 1925 svensk skådespelare, teaterpedagog och operasångerska (sopran), dotter till Vendela Hebbe.

Biografi

Hebbe började som elvaårig att studera musik vid Lindblads pianoskola: hon studerade under Karolina Bock och studierna fortsatte vid Kungliga Teaterns elevskola, och vid konservatoriet i Berlin 1852-1854. Hon gjorde en talroll på Dramaten 1855, men var inte lämplig för talroller och fortsatte därför studera sång. Lars Johan Hierta finansierade hennes studier i Paris 1856, där hon antogs vid konservatoriet och blev den första sångare från Skandinavien som fick medalj. Hon undervisade i plastik på Pariskonservatoriet och torde ha undervisat Sarah Bernhardt då hon vikarierade för instruktör Élie 1860. För att utöka sin röstkapacitet studerade hon i Milano för den berömde sångpedagogen Francesco Lamperti och sin dramatiska kapacitet genom instuteringar för de stora italienska skådespelarna Adelaide Ristori och Ernesto Rossi.

Sitt första engagemang fick hon i Lyon 1861-1862 där hon enligt kontraktet inte skulle få betalt; efter ett halvår i Lyon lyckades hon debutera i Frankfurt och få engagemang vid hovteatern i Mannheim. Under femton år, mellan 1864 och 1879, sjöng hon sedan vid Stockholmsoperan, ibland på gästkontrakt, och dessemellan i bl.a. Karlsruhe, Köpenhamn, Theatre Lyrique i Paris, Warszawa, Genéve, Milano, Palermo, Helsingfors och Oslo. Hon blev ofta kritserad för sin nya spelstil, där hon vägrade framställa kvinnor som svaga "våp".

Hon inledde en karriär som teaterpedagog 1871, då hon fick undervisning inskrivet i sitt operakontrakt, öppnade egen skola 1877, och periodvis var hon från 1883 statligt avlönad vid Operaskolan och Dramatiska Teaterns elevskola, dels 1886-1888 då skolorna låg under Musikaliska Akademien, dels i början av 1900-talet på nya Dramaten. Hon tjänade dock för litet och återgick 1890till sin mer lukrativa privatskola där hon undervisade i fyra ämnen: talteknik, sångteknik, plastik och scengestaltning (rollanalys och scenframställning). Hon införde en ny teknik med djupandning och var starkt inspirerad av Delsartes teorier. På de två senare områdena blev hon utan konkurrens och undervisade till en vecka före sin död 1925. Hon hade elever från både Norden, Europa i övrigt samt USA. Bland hennes elever märks Anders de Wahl, John Forsell, Gerda Lundequist, Torsten Hammarén, Lars Hanson, Emma Albani och Naima Wifstrand.

Referenser

• Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare."
• Österberg, Carin et al., Svenska kvinnor: föregångare, nyskapare. Lund: Signum 1990. (ISBN 91-87896-03-6)