Grå ekorre

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Sciurus carolinensis)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Grå ekorre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Eastern Grey Squirrel in St James's Park, London - Nov 2006.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Gnagare
Rodentia
Familj: Sciuridae
Släkte: Sciurus
Art: Grå ekorre
S. carolinensis
Vetenskapligt namn
§Sciurus carolinensis
Auktor: Gmelin, 1788
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
En europeisk gråekorre (St James's Park, London)
En albininistisk gråekorre (Minnesota)
En melaninistisk gråekorre (Ontario, Kanada)

Grå ekorre (Sciurus carolinensis) är en trädlevande gnagare med yvig svans.

Innehåll

Kännetecken

Stor ekorre med en kroppslängd på 23 till 30 cm, och en svanslängd mellan 19,5 och 25 cm samt en vikt mellan 350 och 800 g. Pälsen är grå, ibland med inslag av svart, och vitaktig buk.[2] Honor och hanar är lika. Melanistiska individer är vanliga i norra delen av dess utbredningsområde, medan albinism förekommer sällsynt.[3]

Utbredning

Den grå ekorren hör ursprungligen hemma i Nordamerika från södra Kanada till östra USA. Har införts till Storbritannien (i omgångar mellan 1876 till 1929), Irland (1913), Italien, Sydafrika (1890-talet)[2] samt Australien, där den emellertid senare åter har utrotats.[1]

I England har gråekorren trängt undan den inhemska europeiska ekorren från de områden den förra koloniserat. Orsaken är osäker; det anses allmänt att födokonkurrens inte är enda anledningen.[3]

Levnadsätt

Den förekommer i alla typer av skogar, och har även koloniserat städernas parker. Klättrar bra, men är mer markbunden än den europeiska ekorren. Arten är tämligen sällskaplig: Under sommaren kan flera individer av olika kön och ålder dela bo i något trädhål, under vintern lever de ofta i flockar.[2] Båda könen håller revir, som varierar i storlek mellan 0,5 till 20 ha (dock vanligen mindre än 5 ha). Hanarnas revir är i medeltal 1,2 gånger större än honornas.[3]

Föda

Den lever framför allt på olika slags frön och nötter som hickory, ekollon, bokollon, hasselnötter, pecannötter och valnötter, men också på knoppar, blommor, olika frukter som körsbär, mullbär och bäralm (Celtis), svamp samt animalisk föda som insekter och fågelägg. Den kan också ta odlad föda som vete och majs.[3]

Fortplantning

Honan kan bli könsmogen så tidigt som vid 5,5 månader, vanligen dröjer det dock till över 15 månaders ålder. Hanen kan bli könsmogen vid 10 till 11 månaders ålder, men unghanar som lever tillsammans med äldre individer av samma kön blir i regel inte sexuellt mogna förrän omkring 2 års ålder. Den grå ekorren får i regel två kullar om året: I mellersta USA är i regel parningsperioderna i december till februari och i maj till juni. Längre norrut inträffar de i regel senare. Flera parningsvilliga hanar följer varje hona, som vanligtvis parar sig med flera hanar. Hanen bestiger honan bakifrån; själva kopulationen varar högst 30 sekunder. Honan är dräktig i omkring 44 dygn, och kullen omfattar i regel 2 till 4 ungar. Kullstorleken är beroende på tillgången på föda. Ungarna blir avvanda efter 7 till 10 veckor, och är fullvuxna efter 8 till 9 månader. Barnadödligheten är mycket stor; endast 25% i en undersökning i North Carolina nådde ett års ålder. Senare minskar dödligheten; i fångenskap kan ekorren bli över 20 år gammal.[3]

Källor

  • Ur faktaboken: Vår fantastiska värld

Referenser

  1. 1,0 1,1 ”IUCN 2008 Red List - Sciurus carolinensis” (på en). 2008. http://www.iucnredlist.org/details/42462. Läst 25 oktober 2008. 
  2. 2,0 2,1 2,2 Kai Curry-Lindahl 1988. Däggdjur, groddjur & kräldjur ISBN 91-1-864142-3
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 3,4 ”The American Society of Mammalogists: Mammalian Species No 480 1994 John L Koprowski” (på en) (PDF). http://www.science.smith.edu/departments/Biology/VHAYSSEN/msi/pdf/i0076-3519-480-01-0001.pdf. Läst 25 oktober 2008. 
Personliga verktyg