Från Rilpedia

Scharnhorst
Klass
Typ	Slagkryssare
Klass	Gneisenauklass
Historia
Beställd	25 januari, 1934
Byggnadsvarv	Deutsche Werke Kiel
Kölsträckt	15 juni, 1935
Sjösatt	3 oktober, 1936
Tagen i bruk	7 januari, 1939
Öde	Sänkt under Slaget vid Nordkap den 26 december 1943
Tekniska data
Deplacement	31 552 ton (standard) 38 900 ton (fullt lastad)
Längd	235,4 m
Bredd	30 m
Djupgående	9,93 m vid 38 100 ton
Maskin	Tre Brown-Boveri växlade turbiner; tre trebladiga propellrar, 4,8 m i diameter. 120,18 MW (161 164 hk)
Fart	33 knop
Räckvidd	10 100 sjömil vid 19 knop
Besättning	1 968 (60 officerare, 1 909 meniga)
Bestyckning	9 st 280 mm (3×3) 12 st 150 mm (4×2, 4×1) 14 st 105 mm lv-kanoner (7×2) 16 st 37 mm lv-kanoner (8×2) 38 st 20 mm lv-kanoner 6 st 533 mm torpedtuber
Helikoptrar / flygplan	3 st Arado Ar 196A-3, 1 katapult

Scharnhorst var namnet på en slagkryssare i tyska Kriegsmarine under andra världskriget. Döpt efter den preussiske generalen och arméreformeraren Gerhard von Scharnhorst. Scharnhorst sänktes av brittiska styrkor under Slaget vid Nordkap den 26 december 1943. Endast 36 överlevde.

Scharnhorst sjösattes 1936 ungefär samtidigt som systerfartyget Gneisenau och sattes in i strid 1939. I november detta år attackerade de båda fartygen den brittiska hjälpkryssaren HMS Rawalpindi som sänktes. På vägen tillbaka hade Royal Navy spärrat av skeppens tillbakafärd men tack vare en storm lyckades båda fartygen ta sig tillbaka utan skador.

Vid den tyska invasionen av Norge deltog de båda systerfartygen vid landstigningen i Narvik 9 april 1940. De blev överraskade av HMS Renown som fick in flera träffar på Gneisenau och som själv blev träffad, men Scharnhorst fick inga skador från den två timmar långa striden.

Den 7 juni samma år stötte fartygen på det brittiska hangarfartyget HMS Glorious och två eskorterande jagare HMS Ardent och HMS Acasta som återvände från Norge efter att misslyckats med att förhindra den tyska ockupationen. Alla tre brittiska fartygen blev sänkta och Scharnhorst klarade sig undan med en torpedträff som orsakade 48 matrosers död. På midsommarafton 1940 återkom hon till Kiel och reparerades under ett halvår.

I början tog sig Scharnhorst och Gneisenau ut i Atlanten och lyckades på mindre än två månader sänka 22 handelsfartyg för att sedan ankra i den franska hamnstaden Brest. Brittiskt bombflyg attackerade oupphörligt och i början av 1942 beslöt man att försöka ta sig igenom engelska kanalen. Britterna blev tagna på sängen och både fartygen tog sig tillbaka till Tyskland även om Gneisenau blev skadat och inte skulle ge sig ut på några attacker igen.

Ett år senare begav sig Scharnhorst norrut för att ankra i Langfjorden vid Alta i Nordnorge. Scharnhorst deltog i attacken mot Svalbard i september 1943 tillsammans med tyska slagskeppet Tirpitz. I december 1943 löpte Scharnhorst ut tillsammans med fem jagare och flera ubåtar för att attackera en konvoj på väg till Murmansk med krigsmateriel. Konvojen var utsänd som lockbete just för att locka ut Scharnhorst och två brittiska stridsgrupper stod i beredskap för att understödja konvojen ifall Scharnhorst gick till attack. Trots att tyskarna misstänkte just detta och sände ut spaningsflyg så upptäcktes aldrig de brittiska stridsgrupperna och i det följande slaget sänktes Scharnhorst.

Systerskepp

• Gneisenau

• Wikimedia Commons har media som rör Scharnhorst (1936)
  Bilder & media

Kriegsmarine Slagskepp Schlachtschiffe
Bismarck | Tirpitz | Gneisenau | Scharnhorst
Krigsbyte:
Sovetskaja Ukraina
Plan Z:
Schlachtschiff H | Schlachtschiff J | Schlachtschiff K | Schlachtschiff L | Schlachtschiff M | Schlachtschiff N Slagkryssare: Schlachtkreuzer O | Schlachtkreuzer P | Schlachtkreuzer Q
Övriga fartyg i Kriegsmarine
Hangarfartyg | Slagskepp | Fickslagskepp | Föråldrade före-Dreadnoughts | Tunga kryssare | Lätta kryssare | Jagare | Torpedbåtar | Eskortfartyg | Snabba attackbåtar | Minsvepare | Hjälpkryssare | Landstigningsfarkoster | Servicefartyg | Flytande luftvärnsbatterier | Ubåtar | Träningsfartyg | Blandade fartyg