Sala silvergruva
Från Rilpedia
Sala silvergruva, silverfyndighet i Sala församling, sydväst om Sala, Västmanlands län i drift från 1400-talet till 1908. Gruvan hade tre storhetstider: tidigt 1500-tal, mitten av 1600-talet och sent 1800-tal. Under de bästa åren producerades 3-5 ton silver per år och totalt utvanns mer än 400 ton silver och omkring 40 000 ton bly. Gruvans djup blev mer än 300 meter, med en sammanlagd längd av orter och rum på över 20 km. Sala silvergruva placerar sig där med på top 5 listan över historiskt stora silverfyndigheter i världen. Silvret var viktig som myntmetall och gruvan var enligt Karl IX Riksens förnämsta Clenodium.
Sala stad anlades för gruvans skull av Gustav II Adolf 1624 och man anlade även två stora vattensystem med sjöar och dammar som försåg gruvan och hyttan med energi. Under vissa perioder på 1500- och 1600-talet användes krigs- och straffångar, även tyska bergsmän var inkallade för gruvdriften.
Innehåll |
Geologi
Berggrunden
Berggrunden i Sala Silvergruva består huvudsakligen av bergarten dolomitmarmor. Detta är en med kalkstenen nära besläktad bergart som innehåller kalcium och magnesium. Bergarten består huvudsakligen av mineralet dolomit, därav namnet. Dolomitmarmor är vanligen vit och glittrar sockrigt när den ses i ljus. I Sala Silvergruva är marmorn dock ofta grönaktig vilket beror på att den innehåller andra mineral såsom serpentin och klorit vilka färgar marmorn grön. Dolomitmarmorn har regional utbredning och gränsar i öster mot den s k 'Salagraniten' och i väster mot metavulkanit (tidigare benämnd 'hälleflinta' och 'leptit')
Bergarterna är bildade för ca 1,89 miljarder år sedan under den geologisk era vilken benämns paleoproterozoikum. De har dock efter bildningen genomgått såväl deformation som metamorfos. Metamorfosen har yttratt sig i diverse mineralomvandlingar medan deformationen har yttrat sig i såväl veckning av ursprungligen flackt liggande lager som skjuvning, d v s förskjutningar längs med distinkta skjuvzoner. Den mest framträdande skjuvzonen i gruvan är den s k 'Storgruveskölen' vilken stryker N-NV parallellt med de malmkroppar som har brutits i gruvan. Storgruveskölen påträffas i regel i malmernas direkta närområde och användes därför som en ledare av gruvarbetarna när malmkroppar eftersöktes i berget.
Dolomitmarmorn var värdbergart för den silvermalm som bröts i Sala Silvergruva. Silvermalmen satt oftast som sprickfyllander och körtlar i marmorn men silvermalmen var inte alltid lätt att hitta. Det mest av marmorn innehöll nämligen ingen silvermalm. Bergarten är ändå mycket vacker att se på men gruvarbetarna hade antagligen inte mycket till övers för den. För dem var dolomitmarmorn 'gråberg', det som stod emellan dem och malmen.
Ironiskt nog är dolomitmarmor det enda som idag bryts i Salatrakten medan silvergruvan är nedlagd sedan länge. Bara drygt 100 m väster om silvergruvan ligger det stora Tistbrottet där dolomitmarmor bryts för industriändamål. Dolomit används nämligen vid tillverkning av spackel, kosttillskott, trädgårdskalk, cementtillverkning, byggnadssten, eldfasta material osv.
Öster om Sala Silvergruva är den vanligaste bergarten som tidigare nämnts 'Salagranit'. Denna bergart har varit en viktig byggnadssten i Salatrakten. Många av byggnaderna vid gruvområdet är bygga med 'Salagranit', t ex spelhussänkningen vid Drottning Christinas Schakt.
Malmen
Silver är den ädlaste metall som har brutits i gruvan, därav dess ädla epitet. Ser man till mängden av producerad metall så visar det sig dock att Sala även har varit en av Sveriges viktigaste producenter av metallerna zink och bly under historien. Detta är ingen slump, de tre metallerna åtföljer nämligen ofta varandra i berggrunden i s k sulfidmalmer.
I sulfidmalmer förekommer metaller kemiskt bundna till grundämnet svavel. I Sala är det framförallt sulfidmineralen blyglans och zinkblände som har brutits för silverutvinning. Dessa mineral är nämligen inte helt rena i Sala Silvergruva utan innehåller mikroskopiska inneslutningar av olika silverföreningar såsom amalgam, dyskrasit, allargentum, pyragyrit, tetrahedrit och miargyrit. Detta leder till en enorm förhöjning av silverhalten i malmen. Zink och bly var först biprodukter av silverutvinningen men de kom med tiden att dominera gruvans produktion.
Blyglansen i Sala tycks som regel haft en silverhalt mellan 0,15 och 1 % även om högre och lägre halter har rapporterats. Detta kan låta blygsamt men blyglansen i Sala är bland de silverrikaste vi känner till på jorden! Medelhalten av silver i jordskorpan är endast kring 0,000 000 5 %, i Salas blyglans är alltså silverhalten mer 300 000 gånger så hög!
Zinkblände var inte enbart det viktigaste malmmineralet för zinkutvinning i Sala Silvergruva utan är industriellet det viktigaste zinkmineralet i världen. Silverhalten var inte riktigt lika hög i zinkbländet men den låg ändå kring 0,015-0,02 % vilket är en fullt acceptabel halt för brytning.
Förutom zinkblände och blyglans har det funnits en del andra källor till silver i Sala. Under 1500-talet bröts en extremt silverrik brunaktig malm som gick under namnet kofring. Ingen vet denna malms exakta sammansättning men den misstänks ha bestått av det klarröda mineralet pyrargyrit. Detta stämmer väl överens med att pyrargyrit blir brunaktigt när det utsätts för solljus. Dessutom är Salamalmen ovanligt rik på grundämnet antimon vilket är en av huvud-beståndsdelarna i pyrargyrit. Ren pyrargyrit har en silverhalt på 59,75 % så även om pyrargyriten i Sala endast förekom accesoriskt så bör silverhalten ha varit extremt hög.
Sala är jämte Långban, norr om Filipstad, enda fyndorter i Sverige för blyockra.
Tidigare ägare
Ägare till gruvan har varit AB Svenska Metallverken i Västerås och Avesta Jernverks AB, som fram till 1962 bröt blyglans, zinkblände och lite silver. Detta skedde dock i Bronäsgruvan som inte är fysiskt sammanhängande med den gamla gruvan. Sedan 1988 ägs gruvan av Sala kommun och idag är anläggningen en besöksgruva med ett gruvmuseum.
Sägen
Enligt en sägen från Österfärnebo i Gästrikland så var det gruvfrun (ett slags andeväsen) i silvergruvan i Nässja, strax söder om Österfärnebo, som talade om för gruvarbetarna att hennes systrar var mycket rikare. Efter att ha letat malm hos systrarna Vira, Lura och Kulla kom man till slut till den rikaste systern, Sala, och hos henne fann man en rik fyndighet.[1]
Gruvan idag
Idag är Sala silvergruva i huvudsak en turistattraktion, där man arrangerar nedstigningar i gruvan och guidadeturer. I gruvan hålls även konserter och andra lämpliga festevenemang. Nya provborrningar görs i trakten efter nya silverfyndigheter. Troligen går det en silveråder till i genom trakten. Redan under 1700-talet letade man efter ådern, men den ska ligga på ett lägre djup än den tidigare silverådern och är därmed svårare att hitta.
Utöver gruvan finns ovan jord även små butiker som säljer konsthantverk, souvenirer, smide samt antikt och kuriosa. Även ett galleri inhyses på området, liksom ett Polismuseum.
I slutet av juli varje år arrangeras Gruvansdagar och varje adventshelg inför jul arrangeras julmarkander.
I mars 2008 besöktes gruvan av kronprinsessan Victoria, som precis som sin far, Carl XVI Gustaf, för några år sedan fick lämna sin namnteckning nere i gruvan.
Folk uppmanas att inte bo allt för nära gruvan på grund av rasrisk, på flera ställen i området runt om kring gruvan finns hål på runt 10-40 meter. På ett ställe, strax utanför restaurangen Silverrasten har en bit av en cykelväg rasat ner under marken, detta hålet är idag vattenfyllt och omgivet av stängsel.
Källor
- ↑ Gruvfrun hittar malm och varnar för ras, artikel ur Gefle Dagblad 2 december 2003 (webbsidan besökt 9 september 2005)
Jansson N (2007) A Structural and Ore Geological study of the Palaeoproterozoic Stratabound Sala Zn-Pb-Ag deposit, Bergslagen, Sweden. Examensarbete vid institutionen för geovetenskaper. ISSN 1650-6553 NR 148. Uppsala Universitet
